bananabambi

Idag har jag mått lite underligt. Magen har fört oväsen och rätt som det är får jag kasta mig in på toaletten. Magsjuka går ju på jobbet, möjligt att jag fått en mild variant? Svårt att veta. Mår inte dåligt på något annat sätt.

Idag har jag slutfört två redigeringar. Med min gamla bärbara dator (som jag givit till mamma för något år sedan, men taskigt nog fick ta tillbaka nu i helgen) går redigeringen som en dans. Eller, pja. Något ringrostig dans. Själva bildjobbandet går tio gånger fortare med denna dator. Men allt runtomkring... Att ladda upp trettio bilder till hemsidan har tagit mig 90 minuter med mammsens mobila internet. Sedan får jag springa med USB-minnet för varje litet dokument/bildfil/macro etc som jag använt med den andra datorn (stationära), då den här inte fått tillgång till nätverket här hemma. Vilket innebär att jag inte kommer åt mina vanliga filer och dokument jag alltid använder. Och fortfarande så skriver jag ut etiketter och fakturor med den andra. Bränner skivor med Björns bärbara (den tredje). Ja, ni ser. Smidighet är inte A och O här hemma.

Dessutom är bjälkarna utlagda i köket här hemma. I KÖKET! Datorn står i en trasslig hög mitt på golvet. Jag behöver scannern i morgon, men törs jag säga det? Det svärs och smälles något enormt i alla saker. Kanske inte rätt tillfälle att be om en återinstallation av datorns position.

Åhhhh. Lägenhet var det va?

Undrar vad jag gjorde med all tid innan vi skaffade Esther. Känns som om hon är med överallt. Hade vi det verkligen lugnt innan? Eller var det lika mycket kaos? Det känns som om hon upptar all ledig tid, samtidigt som det liksom aldrig är besvärligt. Det är så rörigt och fullt hela tiden här hemma. Enda chansen att få sovmorgon är att låta henne sova på nedervåningen, för så fort barnen börjar vakna är hon med och väcker dem snabbt.

Sonya fick sin andra kur hormoner ikväll. Det enda jag märkt är att hon inte äter. En av biverkningarna.

Träffade en blivande kund idag. Ett hemsideuppdrag, stort sådant. Det blir mitt största jobb hittills med satsning på webshop/e-handel (mycket produktfotografering). Känns hemskt kul! Efter det här blir det inga fler hemsidejobb, jag vill kunna sköta de jag har ordentligt. Skriver vilka det är sedan, när allt är påskrivet. Flenare vet vilka de är.

Nu ska jag sova. I morgon blir en fullspäckad dag. Två fotograferingar och sedan mitt kontaktmannaskap på kvällen.

Ikväll började det lossna på bokföringskursen. Alltså, jag fattade lite. Yttepyttelite. Vilket är ett stort steg om jag jämför de andra gångerna jag gått. Men sedan började vi med leverantörsskulder och ansiktet antog den sedvanliga vita färgen och det kliade i fingrarna av facebookberoende via mobilen.

Jag börjar så smått inse att jag måste bokföra själv (jo, det är ju lag på det, jag vet). Att det nog underlättar, i slutändan, att bokföra under tiden. Och att det kan vara lite kul att se en balansräkning i sin egna firma. Men hur ska jag hinna. Orka? När?

Suck.

Barnen var vakna när jag kom hem 21.40. Kändes sådär. Speciellt när jag vet vem som ska väcka dem i morgon bitti.

Bilden nedan föreställer Esther som myser i sängen i morse. Jag låg till halv nio. Barnen var helt underbara, smög upp och in i Alvins rum för att se på Baltazar i minidatorn. Fast Esthers mage kurrade så mycket att jag var tvungen att få upp. Lillan då.

Gårdagskvällen var störtskön. Kom hem strax efter 19, duschade barnen och gjorde en tallrik med frukt åt dem. Sedan skulle Elis "sova över" hos Alvin. I hans säng. Oj vad de bäddade och pysslade. Sedan fick de mumsa frukt i sängen. Älskar sådana kvällar! Mys, gos och inget bråk. Vardagslyx.

Nu måste jag sova, men har svarat på jobbmail (har ännu ett samarbetet på G), bekräftat två bokningar på lördag, tittat på bokföringsböckerna (bättre vore om jag tittade i dem, men det orkade jag inte) samt läst mängder med bloggar. Skönt att ligga i sängen och göra sådant.

Btw, köpte en ny kupévärmare till bilen idag, då den gamla från Rusta gett upp. Tänkte att vi ska få det varmt och gott i bilen i morgon. Men nu har vi inga skarvsladdar hemma. Alla är visst i verkstan... Hur kan man bo som vi och inte ha en enda sladd hemma?

Den här morgonen kunde inte börjat sämre. Jag är på skitdåligt humör, nästan gråtfärdig av ilska. Och då över bagateller. Ni ser hur nära gränsen jag är ;).

Först hade någon av byrackorna Sonya kissat framför öppna spisen, vilket jag upptäckte när jag klev i det. Moppa. Skälla på Sonya. Sedan fick jag knappt brasan att ta sig, bara stora vedklampar fanns. Fisbrasa som knappt värmde.

Sedan upptäckte jag att jag var sen. Så jag bestämde mig för att ta bilen. Påklädd stod jag i hallen och möttes av Elis. Ledsen. Trösta, sätta igång tv´n (-Mamma jag vill ha min spindelmannendräkt på mig, men jag måste kissa först) minuterna tickar. Rusar ner, ut med vedkorgen, in och startar bilen. Inse att släpet sitter på sedan Björn hade bilen igår. Inser att jag får gå (klockan är 06.50, vid den tiden har jag oftast suttit på jobbet en stund) Stänga av bilen, lämna in nycklarna och drämma smalbenet i 20 reglar som Björn köpte igår. De ligger praktiskt nog diagonalt genom Elis blivande rum och ut i hallen. Syns inte när lampan är släckt. Bilnycklarna lämnade, springer tillbaka och drämmer benet i samma reglar. En gång till. Vrålar åt regeljävlarna och springer in och tar sats och ska sparka till dem, men det hinner jag inte. Jag har missbedömt avståndet och innan jag hinner satsa har jag slagit benet i dom en tredje gång och just där är jag färdig att avliva någon. Sonya tog till tillflykt ner i källaren, Esther försvann ut i köket av allt oväsen. Sonyakraken fick jag låsa ner i källaren (vi har inget dörrhandtag på källardörren (förvånad, någon?)) så jag fick mickla med en skruvtving ett tag innan jag lyckades låsa. Ja, Björn köpte även fyra spånskivor, som står i hallen. Och gör att jag inte kan stänga mellan hundarna. Så stackars Sonya får allt ligga i källaren. Sedan småjobb tuill jobbet med stress, ilska och gråt i halsen.

Jag vill inte renovera mer.

Jag är så förjordat trött på vårat kaos.

Jag vill bo i ett färdigt hus.

Någon som har ett att hyra ut? Eller ett rum räcker. En bod? Lekstuga? Hundkoja?

Hej i höstrusket :)

Här sitter jag, på jobbet. Tar mig friheten att blogga några minuter innan jag ska gå härifrån. Det har varit oändligt lungt, vilket var en skön kontrast mot förra jobbhelgen då jag halvt om halvt krisade här uppe. Men jag blir så trött av att inte ha något att göra, intranätet är lusläst och det fanns inga uppgifter åt mig. Somnar nästan. Och jag har ingen aning om det blivit ljust ute, vi stackars markarbetare är förvisade till en liten panikbyggd skrubb, och har varken utsikt mot något fönster eller täckning på mobilen här inne.

Mellan mina pass ska jag och barnen till bästaste kussen Sabina som fyller år idag. Sedan åker vi nog hem och jag låter barnen riva fritt i lådor och lekskåp. Jag måste plugga bokföring. Och redigera två fotograferingar. Hämta ut två beställningar på ICA som ska packas och skickas.

Jag har oändligt med jobb liggandes över mig. Fast, det ska ju vara en avkoppling, så jag försöker, försöker, verkligen att se glimtarna med att jobba med t.ex. bilder och leveranser. Att jag gillar det, innerst inne. Men jag får alltid, hur jag än vänder på det, räkna minuter. Tiden innan jag somnar (ca 30 sek) på kvällen går åt till att planera nästa dag i minsta detalj. Ibland undrar jag om alla förstår. Jag har ingen fritid att kunna slänga mig i soffan och se en film på dagen. Men min fritid är så innystad i allt annat jag har runt mig, att jag ofta måste påminna mig om att det är mitt eget val att faktiskt ha det så här. En del av mig är avundsjuk på de som har tid, de som går hemma av olika anledningar. Att se (läsa) deras gnäll om tristess. Oj oj. Det liksom hugger i mig, för jag vill också gå hemma och ha tråkigt ibland.

Om jag hade mer tid, oj. Jag skulle sy (har jag hundra saker jag vill sy! ... och laga...). Jag skulle baka goda kakor, testa nya recept. Jag skulle fotografera ett tema i bara pasteller och rosa. Jag skulle ta timmeslånga promenader med hundarna. Jag skulle elda en brasa och sitta framför den och läsa en bok. Men det hinner jag aldrig, jag skulle aldrig unnan mig det för det är verkligen PRIO 3. Längst ner på min lista. Saker jag kan göra när PRIO "-listan är klar.

Det där ovan, är bara lyxsysslor. Sådant som jag skulle unna mig om samvetet var rent, från alla "måsten". Alla andra, nödvändiga saker, som halkar efter, som är sådant jag kan skjuta upp för det är inte nödvändigt för att få vardagen att funka, det hinner jag aldrig. PRIO 2.Sortera alla utväxta barnkläder (och prylar) som belamrast överallt. I kassar, i påsar och i högar. Plocka ut och rensa ett källarförråd där jag samlar julpynt, renoveringsbara saker, kassar med saker att skänka bort. Laga högar av trasiga kläder. Få vår återvinningen i källaren att fungera. Sortera i min garderob... Sådant hinner jag aldrig, men om någon plötsligt skulle kasta en ledig dag över mig då jag inte har något från min PRIO 1-lista att göra, då skulle jag.

Min PRIO 1-lista, det är sådant jag gör ett på natten om jag vaknar och inte kan somna om (om det funkar att göra kl. ett på natten förstås). Sådant jag måste göra för att vardagen ska funka, det går att skjuta upp men blir ett helsike att göra i sista sekunden, och det är de mest nödvändiga sakerna. Tvätta/hänga tvätt/vika tvätt, plocka fram barnens kläder till dagen efter, rasta hundar, handla, köra saker till återvinning, städa, småplock med barnens leksaker, kläder och renbäddning. Det kommer jag inte undan och det måste utföras men är anpassningsbart, och jag planerar minutiöst för att hinna sådant.

Det vi oftast bråkar om här hemma är PRIO 2-listan. Saker Björn vill att jag ska göra för att det ska underlätta för renoveringen i huset. Prio 1 behöver han aldrig befatta sig med, det har jag sedan barnen kom tagit så gott som helt själv. Men PRIO 3 är nödvändig för att jag ska orka fortsätta, det är min motivation och målsättning. Att även kunna baka in lite PRIO-3 saker för att må bra. Just nu finns de inte. Men kanske i framtiden. (PRIO 1-AKUT är sådant jag inte för en sekund kan skjuta på, och det är mina åtaganden som god man och kontaktperson, inträffar det något där så är jag så illa tvungen att skjuta allt åt sidan).

Men det är mitt eget val att jag fyllt min lediga tid med en mängd saker, och jag är på väg att glömma det.

Alvin och vavvan. Jag låg bredvid och tittade på mina små hjärtan. Sedan kom Sonya, och la sig på mina ben med huvudet på min höft, och krävde att bli kliad på huvudet. Ganska mysigt. Men väldigt trångt.

Sent ikväll igen. Esther var lealös som en trasdocka när jag skulle ta ut henne. Låg bredvid Alvin, lång som en orm, och vägrade komma upp. Fattar inte att det inte blir olidligt varmt där under täcket.

Just nu ligger hon mellan mina knän, standardpositionen. Vänder jag på mig hamnar hon i knävecket på mig, alltid långt ner under täcket. Jag skulle hellre vilja ha henne i huvudhöjd, så hon inte blir mosad. Men det vägrar hon, så fort hon får chansen borrar hon in sig under täcket.

Jag och barnen (och en vavva och en boxer) somnade vid nio i vår stora säng. Min vana trogen somnade jag ordentligt medan Björn grejade med elementen. När han sedan gick och la sig var jag klarvaken. Tröttnade på att zappa (men dra åt skogen vad reklam det är! Jag ser på tv någon gång varannan vecka, oftare än så är det inte. Ja, nyheter ser jag i SVT, men där är det ingen reklam. Men jag hinner glömma bort hur olidligt mycket reklam det är), tog ut hundarna och nu ska jag leta inspirationsfilmer och musik till min egna provfilmning. Ska använda dels den vanliga filmkameran, men även prova D3an. Dock är det svårt, då man måste fokusera manuellt. Det blir en utmaning!

God natt kära vänner!

Två. Klockan är två på natten!

Jag ligger och funderar på om jag ska ta upp Esther. Hon ligger på nedervåningen i sin korg, framför elden. Det går knappast någon nöd på henne, men jag vill ju ha hennes hos mig. Stängde mellandörren medan hon åt middag, så hon fick äta ifred. Tänkte hämta upp henne, men hon somnade. Trött valp.

Fast det är skönt att hon kan vara själv utan att pipa. Hon börjar bli stor nu.

Det är skönt i min säng, nybäddat. Tog fem minuter, sedan hade Sonya fläckat ner. Hon löper. Bara att bädda om. Hon gillar också nybäddat.

Barnen var underbara ikväll. Jag städade, Elis skar alla tacogrönsakeroch dukade vid tvn. Själv! Alvin hjälpte Björn att aska ur kasetten. sedan åt vi, såg film och myste. Elis ville lägga sig tidigt, så vi låg och pratade, länge. Sedan kom nakenfisAlvin och borrade ner sig hos mig.

En kväll att minnas. Alldeles, precis vardaglig. Men ändå så hemskt härlig.

(låg i utkast sedan den 9 okt och väntar på att bli publicerat, men bloggs app har inte fungerat)

Andra gången samma familj avbokar en fotografering med kort varsel. "Hela familjen ligger nu förkyld och pga datortrassel har jag inte kunnat maila tidigare i veckan". Får jag till svar jag jag efter två mail ber om bekräftelse.

Jag tycker mest att det låter som dåliga ursäkter. Hur vet man "tidigare i veckan" att hela familjen kommer vara sjuk på söndagen? Förra gången fick jag ingen orsak, men det avbokades på samma sätt, ett mail sent kvällen innan. Jaja. Jag ska sluta störa mig.

Fick ett erbjudande via mail idag, från någon som läst intervjun med mig i Forum Flen (intervjun ligger under min hemsideblogg för den som vill se). Handlar om marknadsföring/produktion, och jag skulle stå för den fotografiska delen. Jag vill inte skriva för mycket (speciellt då jag knappt vet mer), men det låter onekligen ganska spännande. Speciellt då jag faktiskt tänkt satsa mer på det här, efter nyår då.

I övrigt så rullar det på i samma gamla tempo med allt. Tvätt o plock o städ som aldrig sinar, ett hus som aldrig tycks bli klart. Underbara barn och sambo som jag älskar över allt annat och mina två fina hundar som gör livet mycket lättsammare. Så många som verkar tycka att hundarna är betungande, ett evigt, jobbigt, passande. Men jag bara älskar det! Mina fina tjejer. Som de förgyller mitt liv.

Smolket i bägaren är att en närstående fått ett jobbigt besked med tillhörande ännu jobbigare diagnos. Tror en av er mina vänner vet, ni andra får fråga om nu undrar. Vill inte basunera ut något, om någon. Tur att vi inte lever i en sunkig gränd i ett U-land. Det finns enormt bra vård här, kanske den bästa. Förutsättningarna för att allt ska gå bra är ju de bästa. Men det är ändå jobbigt med sjukdom. Med förändringar. Men allt kommer gå fint. Så klart <3 (vad jag avskyr de där tecknen för "hjärta", det ser så kluddigt och oseriöst ut).

Nu är klockan alldeles för mycket för att ens tänka på. Lite ljudbok (som alltid på hösten vill jag gotta ner mig i Ajvides böcker. Om, och om igen lyssnar jag. Denna gång Människohamn. Precis som förra hösten. Och efter den ska jag ta Lilla Stjärna).

Nu kom Alvin in hit. "Du får ligga på min arm" säger han och nu har jag hans små armar runt min hals. Underbara barn!

Jag hade skrivit värsta långa inlägget från mobilen (okey för att vara skrivet på mobilen var det långt) vid 12-tiden i natt, men blogg´s app ville inte fungera. Synd. Jag har aldrig haft problem med den tidigare, så jag blev lite förvånad.

Sjutton vad kallt det är ute! Två minus, det var länge sedan. Svinkallt inne, barnen går runt i filtar. För, tadaaaaa, vi har ingen möjlighet att sätta på någon värme. Nejmen, det var väl väntat. Alltid någon special här hemma. Elementen är tömda på vatten och några ska flyttas och kopplas om, när Björn beställt delar... Tur vi har kaminen. Jag kommer elda upp vinterns förråd av ved innan jul.

Ibland, nä, ofta ska jag säga (på fredagar när delen med husannonser följer med EK) letar jag hus. Jag dreglar. Färdiga hus. Hus som inte är fulla med hål i golven, ofärdiga lister, råa väggar utan varesig spån- eller gipsskivor, 50-talstapeter i revor... Men sedan kommer jag ju på att jag gillar vårt hus. Det är bara så ofärdigt. Och det är jobbigt att bo i. Ser man någon tidsgräns i det så kan man ju i alla fall räkna ner, men det går inte här. För vi har ingen tidsgräns. Elis kommer hinna ta stdenten innan han får ett eget rum.

Nu ska jag sluta vara så bitter. Jag ska ta upp Esther i knät, sätta mig tillrätta i stolen och sedan öppna Photoshop och färdigställa bilderna från Yxtaholmsfotograferingen för en vecka sedan.

Idag har jag två fotograferingar, en ute vid Yxtaholm, och en i Thuleparken här i Flen.

Dessutom har jag fått ett erbjudande. Jag, som alltid blir misstänksam, ser snett på mailet och undrar om det verkligen kan vara något. Sedan blir jag glad, och liksom tänker att -oj, någon kanske vill ha min hjälp mer seriöst. Längre än så har den kontakten inte kommit. Jag tänker varken bu eller bä utan låter det gå som det gör. Men kanske är det en chans att faktiskt satsa, om det nu skulle bli bra. Det kanske kan bli bra. Det vore kul. Att få igång ytterligare verksamhet under någon annan, någon som ansvarar för själva produktionen och idéerna och jag sköter det jag kan - fotograferandet. Pja, varför inte (självklart berättar jag mer när jag vet mer. Om det blir mer).

Goddagens :) Lagom mör i både kropp och öron är jag. Har tillbringat två timmar i simhallen med barnen och Björn. Mysigt, som vanligt.

Det som inte var så överdrivet mysigt var att det var någon form av ungdomsgrupp där, tre manliga ledare (påklädda i vardagskläder) samt tretton småkillar runt 11-årsåldern. My god vad de lät. Och for. Och de vuxna ledarna satt och snackade och brydde sig inte ett skvatt. Sådant retar mig.

Björn och Alvin har just åkt till stugan, och jag och Elis ska snart åka efter. Lite panelspikning står på schemat. Sedan ska vi hem och grilla. Mumsig värre!

Hoppas ni andra får en underbar helg, det ska jag ha. Dock jobbar jag i morgon, tre fotograferingar bokade. Men det gör inte så mycket, det är roligt.

Elis spelar Batman, Alvin duschar och jag gör det här:

Måndag.

Ledig.

Underbart! Och jag sitter vid datorn, var uppe en timme före Björn som ändå ska jobba idag. Hundarna (mest Esther, Sonya tycker att det är överskattat med morgonpromenader) vill ut på kissning. Sedan tände jag en brasa, och satte på kaffe. Och började med att redigera bilder, skriva ut lite fakturor och sortera kvitton.

Vi ska göra så lite som möjligt idag. Vilket ändå innefattar en tur ner på stan, Elis behöver få frisyren tillsnitsad. Sedan kanske vi går och fikar, och tar en åktur till morfar. Vi får se.

Härlig inställning, när man inte vet. Vi får se.

Nu måste jag fortsätta med bilderna, jag fotograferade förra söndagen och bilderna är lovade att komma upp idag. Jag är jättesen med dem, dock är det en vinstfotografering så de är prioriterade sist. Men snart är de klara.

Kan ni fatta att det är oktober nu! Vad tiden går fort!

Idag ska jag ha två fotograferingar mellan mina arbetspass. Familj båda två, en vid Yxtaholm och en vid Stenhammar. Synd att det ligger regn i luften bara.

Gårdagen ägnades åt jobb, svampplockning och mer jobb. Väl hemma på kvällen trodde jag att vi skulle ha lite mysigt med film och godis vid tv'n, men Björn blev sur och gick och la sig. (Han hade räknat med att kunna ta 95-an till Eskilstuna och hämta en frys, men jag kan inte åka omkring i V4-an till mina fotograferingar, jag avskyr att köra den högljudda bilen). Det förstörde tydligen hans humör. Suck.

Jag må vara en aning partisk, men jan en hund vara sötare än såhär?

Bara så ni vet så stavar jag bättre än nedanstående inlägg. Men det går inte att ändra i redan postade inägg från appen. Synd. Och pinsamt när man ser att autocorrect hjälpt lite mer än man trodde...

Vi skulle se film ikväll. Mys! Jag mattare barnen och Björn skulle "sträcka ut sig" på sängen efter maten.

Jojo.

Vid tolvsnåret vaknade jag av att jag kände mig som ett dragspel, alldeles ihopvikt, av att ha legat i Alvins säng för länge. En "Ta svirat ing" (tandborstning skulle det eg. stå, men mobilens autocorrectstavningsprogram fick till en bättre ersättning) och "Co. betade ing" (vovverastning) senare hamnade jag här, i sängen.

I morgon vankas jobb, men inga fotograferingar. Söndagen däremot har jag två bokningar mellan passen, den dagen kommer svepa förbi.

Nu ska jag sova. Nojjar redan över huf jag ska orka duscha innan jobbet. Zzzzzzz...

Jag hittade ett par kalsonger jag tror Björn skulle uppskatta i julklapp.

Eller inte.