bananabambi

Idag är vi lediga.

 

Elis var på skolan mellan 8-12, Alvin med farfar till byggaffärer och jag hjälpte farmor med sin hemsida. Sedan var det bara att knalla upp och hämta Elis. Alvin var störtmallig över att få vara själv hemma i fem minuter, ojoj. Han sken som en sol när jag och Elis kom hem.

 

Jag tror vi ska försöka ut på en åktur om en stund, kanske ut till pappa och mamma. Å andra sidan är det skönt att vara hemma, både Elis och Alvin har ju varit på egna projekt. Bara jag som klättrar på väggarna av att vara inomhus. Bäst att gå ner i tvättstugan och göra lite nytta, där finns uppgifter som aldrig tycks sina.

 

Dessutom, vet ni. 5.5 kg minus på en månad. Är jag gla´ eller.

 

Jag har en blogg där jag skriver, om kost, lägger upp mina månadsbilder, mm. Vet inte om jag ska ge ut adressen, vill ni läsa? Det är väl mest intressant för mig själv, dock. Det är därför jag skaffade den bloggen, för att jämföra och mäta själv. Jag gillar sådant, det bor en statistiknörd i mig tror jag minsann.

 

Sonya kraken har fått kennelhosta. Hon har mått riktigt dålig ett par dagar. Det började i onsdags kväll, med att hon drog sig undan. Jag trodde hon tjurade nere i källaren, så jag gav henne en hormondos mot skendräktighet, sedan fick hon en intensiv cykeltur. Dagen efter ville hon inte ens resa sig, och hostade konstant. Förstå själv om man känner att man börjar bli sjuk, sedan kommer någon och tvingar ut en på en joggingtur.

 

Hon har hostat, och kräkts, och sovit. Men nu börjar hon bli piggare, hostar inte så mycket, och så fick hon ris och fiskbullar både till frukost och lunch. När jag gav henne en korvsnutt i onsdags, tog hon den i munnen, släppte den på golvet och suckade. Inte ens en liten korv gick ner.

 

Nu börjar barnen speeda upp sig, så vi ska ta en cykeltur med Esther till återvinningen, och hoppas att de lugnar sig lite.

Ja, det här känns så fel. Elis provar på fritis, lämnade honom där i morse för första gången. Stora barn, en manlig förskollärare han inte hade träffat, och så nävhälsar Elis och knallar in till de andra. Jag blir alldeles... matt. Var tog min lillkille vägen? Min osäkra, lite nervöse Elis? Han är hur cool som helst trots att allt är nytt.

 

Själv bjöd jag hem mitt nattjobbande brorsa på kaffe och smoothie, så jag slapp vara ensam. Följde honom och handlade, gick med honom hem till sig och cyklade sedan tillbaka till mig. Nu ska jag strax (om en timme i alla fall) hämta Alvin hos morfar, sedan hämta Elis i skolan och till sist åka till Mellösa och hämta Elis kompis Tobias i skolan, så ska de leka lite i eftermiddag.

 

I övrigt så är jag helt superlycklig över att ha kommit igång med min träning igen. Även om det bara innebär promenader, så är det en vana jag vill ha, för jag vet hur gott det gör. Och jag har lagt in lite jogging i det, det är så skönt. Sedan vägde jag mig i morse... Jag vet inte om det är LCHFen eller promenaderna eller både och. Men det går åt rätt håll, vill jag lova. Det är inte inbillning att jenasen glappar.

 

Det gjorde min dag, verkligen :)

 

Nu ska jag kika in på pixbox, och tagga mig själv att fortsätta med det här. Wohaaa!

Ja, det tidigare inlägget råkade jag posta i imitthem-bloggen. Där ska inte sådana känslosvallningar vara, så jag flyttade det hit.

 

Just nu laddar jag upp bilder till hemsidan, har ägnat fem timmar i morse, och fyra timmar nu ikväll åt att redigera bröllopsbilderna jag tog igår.

 

Ibland får jag sådana svackor, jag vet inte, men då känns det som om jag gjort ett uselt jobb. I början känns allt bra, och det finns mängder med bra bilder. Det känner man i magen när man avslutat en fotografering, det MÅSTE man känna av, annars kan man inte avsluta.Men så kommer man hem, börjar redigera, och det känns bra. Men känslan blir mer och mer "jahopp, när kommer DEN DÄR bilden då, som känns sådär WOW?" Jag har märkt att jag allt oftare känner så, att det inte duger, att det borde bli bättre. Jag väntar hela tiden på en bättre bild. Och jag vet inte varför. Om jag helt enkelt har för höga krav, eller om jag börjar vänja mig vid att bilderna faktiskt blir bättre ju längre jag håller på, och därför är det mer sällan det kommer just bara EN bra bild. När det finns ett helt gäng bra bilder utmärker sig ingen, och då känns det som om jag missat något..? Det låter nästan logiskt nu när jag fick det i skrift...

 

I övrigt så bråkar jag med hemsideuppladdningen. Det hänger sig alltid en eller ett par gånger, avbryts eller något annat jävlas. När jag har över 100 bilder att tanka upp så blir jag så less på att det hänger sig när det bara är ett par bilder kvar.

 

Men nu ska jag skriva, och svara på lite mail. Det har droppat in några bokningar till hösten som jag ska boka in, annars är det rätt lungt nu. Och som vanligt är det ganska skönt. Förra året hade jag min hektiska period under sensommaren/hösten, och det var då jag fick sådan avsmak för det här. Jag blev så himla trött. Men den här sommaren har jag haft tio gånger mer, och ändå haft ångan uppe och inte tröttnat. Jag tror att det beror på att jag är mer van, har fått bättre struktur i hur jag jobbar.

 

Nu är det som sagt dags för att jobba med hemsidan. Vi höres :)

När folk säger att de ska ringa mellan 12-12.30, då förbereder jag det. Elis kompis fick åka hem strax innan 12, barnen fick börja med något nytt för att vara upptagna och koncentrerade när jag pratar. Jag sitter och väntar. Och väntar.

 

Och så ringer det inte!

 

Inte kan jag ta mig för något heller, jag lyckades i alla fall tömma poolen och skura ur den. Men nu vet jag inte om jag ska packa in barnen i bilen och åka och hälsa på P&M... Åker jag inte nu behöver vi knappt åka alls, för 15.00 måste jag åka hem så jag hinner duscha innan jag ska fotografera. Och jag verkligen avskyr att prata i bilen. "Mamma sluta prata och sätt på Jean Banan!", "Maaaaaaama!". Och så slåss de. Extra mycket om jag pratar.

 

Åhhh, kan det inte ringa nu då...

 

12.39.

 

Jobbsamtal. Eller, mja. Men jobbrelaterat, och viktigt.

Åhhhh, jobbångest.

 

Jag skulle gärna gå hemma åtta veckor till.

 

Men på tisdag börjar allvaret, jobb igen. Lämning, hämting, passning av tider. Packa kläder, packa upp kläder. Åhhh. Jag vill inte. Tur att jag trivs med jobbet, det är allt det administrativa runt om som jag tröttnar på innan det ens börjat.

 

Suck.

Hej, och god morgon!

 

Idag har vi en stugdag framför oss. Lilla, fina stugan. Jag ska måla sista kortsidan, och Björn ska spika läkt. Sedan börjar bekymret med att bära upp alla 250 tegelpannor... Det ser jag inte fram emot. Björn pratade om att han skulle göra en motor till vinchen, för att slippa handdra upp allt. Men jag vet inte om idén bara är på planeringsstadiet ännu. Jag få se det som välbehövlig motion helt enkelt. Ja, jag tänker ju inte knalla dit upp 50 gånger, men kanske tio. Allt ska ju inte upp idag ändå.

 

Fikastund måste vi ha, tänk att barnen tycker det är så viktigt trots att det oftast bara handla om en macka och lite saft. Kanske hinner vi med barnbadet en stund också.

 

I övrigt är det Björns sista semesterdagar nu. Jag har en vecka till ledigt. Hoppas vädret blir bra. Jag ska bara umgås med barnen, suga det sista ur de här dagarna. Eventuellt en fotografering har jag (och ett bröllop nästa lördag) men annars är det lungt. Fick ytterligare en förfrågning, om bröllops fotografering fast som en vanlig fotografering, men där säger jag nej faktiskt. Jag fotograferar inte bröllop för 650 spänn, det är alldeles för mycket jobb.

 

Nåväl, nu är det himla lungt förutom de där två fotograferingarna. Det känns skönt, att få koncentrera sig på vanliga jobbet ett tag när det kör igång. Men jag kommer göra precis samma sak nästa år, ta tjänstledigt en månad och sedan köra det här.

 

Nu ska jag uppdatera imitthem-bloggen och sedan göra frukost.

 

Tjing :)