bananabambi

Har ägnat morgonen åt att röja här hemma. Jag har jobbat mycket i veckan, och Björn har varit hemma med barnen på kvällarna. Han prioriterar andra saker än att plocka här hemma. Så det roliga aptråkiga var sparat åt mig. Ett berg av ren tvätt att vika in, leksaker, trasig blomkruka att plocka ihop, två maskiner disk har jag kört, en maskin tvätt och nu ska jag börja med frukosten. Barnen har varit otroligt snälla nu på morgonen, därför har jag hunnit pyssla och plocka.

Nu ska jag vika in massa overaller och ytterkläder åt Marias Emil. Håller på och gör rent lite skor och stövlar också, om Maria vill ha till honom. Blir så mycket över här, och ibland hinns sakerna inte ens användas innan de är urvuxna. Och jag är för bekväm för att sälja på Tradera. Det är så omständigt.

Nehej, dags att sätta skorna i torken och sedan göra frulle.

Jag hann både raka benen och använda balsam i håret. Under samma duschtillfälle.

(Kraven för egentid och avkoppling har ändrats lite de senaste åren)

I går kväll gav jag mig ut på en fototur igen. Två timmar kuskade jag runt på småvägarna kring Malmköping. Resultatet? Sju älgar, och en handfull rådjur. Vädret var bättre, men dessvärre var avstånden längre. På ett ställa kom jag en ko med kalv riktigt, riktigt nära. Och jag stod där en halvtimme, och bara tittade. Det är så sällan man ser älgar, och hur ofta har man tid att stå still och bara titta?

Lägger nog upp bilder på fotobloggen senare idag, kanske ikväll. Meningen var att jag skulle göra det igår, men gudars vad jag mådde dåligt när jag kom hem. Hela dagen har mina bihålor känns som om de ska sprängas. Jordens tryck över näsan, tänderna och ögonen. Nässpray och värktabletter sedan stupade jag i säng. Jävla förkylnig att hålla i sig så länge. Hade så ont hela natten, och varknade en gång i timmen av att det kändes som om huvudet skulle gå i bitar. Jag har faktiskt aldrig haft sådan huvudvärk någon gång innan. Migrän är inte av samma typ. Hade det varit vardag idag så hade jag sjukanmält mig. Men nu är det ju jag som tar emot sjukanmälningarna, och det känns nästan smidigare att jobba själv än att ringa i folk.

Nu ska jag diska och städa undan efter mig.

Senare idag kanske jag åker ut till svärmors stuga, där barnen och Björn skulle vara. Jag får se hur jag mår, om jag orkar.

Det ska bli kul. Skit också att jag jobbar i morgon bitti, ja helga helgen. Det känns sådär. Men att gå ut och äta med kollegorna ska faktiskt bli jättekul.

För övrigt så är det snorigt här hemma. Mest jag som snorar. Barnen och Björn är pigga, men jag mår ganska kasst. Fortfarande. Alvin har tagit snoozmorgon, han vaknade kvart i sex i morse. Ville kissa, och kom in till oss med nalle, lamm och den här skivan till sängen som förhindrar att han ramlar ner från sin säng. Han kunde inte riktigt förklara vad han skulle ha den till, men det var väldigt viktigt att den fick följa med in till sovrummet. Knäppa barn.

Sedan kurade han ner sig under täcket hos mig och ville ligga näääära, som han säger. Och så låg han och mumlade om hur mysigt det var. Han är lika go som en liten kattuge, min Alvin. Sedan dröjde det en timme kanske, så kom Elis in. Han låg och klappade mig i ansiktet och pussade på Björn. Och så meddelande han att han skulle säga till Alvin att de kunde titta på Kalle Anka när Alvin vaknade. Men Alvin bara sover, och sover. Så Elis har nu avverkat Lillefot och Byggare Bob här i knät hos mig. Vi har druckit kaffe och varm choklad och läst tidningen i väntan på Alvin sömntuta.

Och jag håller redan på att bli galen.

Inte av själva hemmapysslandet. Men av att vara så begränsad. Jag skulle nog kunna fylla en hemmafryvardag ett par dagar i veckan i alla fall. Handla, promenera, fixa hemma.

Men nu, när jag inte mår bra, är jag ju så begränsad. Dels är jag livrädd att någon från jobbet ska se mig om jag rör mig ute. Jag som aldrig är hemma får rå-ångest över att jag faktiskt är hemma och dessutom står på benen. I min värld är man hemma från jobbet om man är sängliggande. Nu är jag ju inte riktigt så dålig och det ger mig hemskt dåligt samvete.

Jag var faktiskt på ICA igår, och handlade toalettpapper. Innan jag hämtade på dagis. Och det kändes illa. Men man måste ju få skita, tidningspapper funkar inte (har iofs inte provat, så det är ett antagande) och hushållspapper känns inte rikigt okey att spola ner.

Jag går mest här just nu och tråkpysslar. Inga fler bilder finns att redigera. Blommorna kommer bli ihjälvattnade eftersom jag skvätter vatten på dom så fort jag går förbi, bara för att ha något att göra. Sonya blir nervös på mig när jag går från rum till rum och suckar och ser allt jag borde (men inte orkar) ta tag i. Iofs, det är ju BRA att jag inte orkar ta tag i tvätten/städning/garderobsutrensning etc just nu. Men jag känner mig så onyttig. Normelt sett brukar det inte vara några problem med att sysselsätta sig.

Undrar om man "får" åka upp till macken och köpa sig en tidning? Eller är jag en fuskare då?

Skit samma. En tidning ska jag ha.

På återseende.

Kvällens planer är film, dusch och tidig läggning. Jag orkar inte med något annat.

Björn kom hem efter jobbet, åt och meddelade att han sedan skulle till verksta´n. Jag hann knappt meddela honom att jag faktiskt var hemma från jobbet idag för att jag mått dåligt. Det är skillnad på folk och folk. Det brukar ju sägas att män alltid är sjukare än kvinnor, oavsett vad det är.

Förra veckan när han var hemma från jobbet, skulle vi äta pizza. Jag hade varit med barnen hos pappa & mamma hela dagen. Bad honom att han skulle åka och hämta pizzan, medan jag duschade barnen. Men ojojoj, han var ju hemma och var sjuk. Inte kunde han åka iväg med bilen då.

På något sätt önskar jag att han själv skulle kunna lägga ihopp ett plus ett. Men han kan verkligen inte det. Eller ställer jag orimliga krav när jag vill att han själv ska förstå att han måste ha barnen om jag mår dåligt. Men enligt honom är jag aldrig så sjuk att det behövs.

Har hänt.

Sonya har för första gången i sitt femåriga boxerliv ätit upp ett grisöra. Hon äter inte sådana, har aldrig gjort. Hon gömmer dom. I skor, under kläder.

Men nu kom jag hem, såhär på förmiddagen. Och störde hennes gömmande. Så hon gnagde i sig det. Tror hon kände sig hotad av min närvaro. Ja, jag har aldrig varit så sugen på ett grisöra som just nu. Tur att hon hann före mig.

Schlurp!

När jag slutade första passet idag klockan tolv for jag bara hem och hämtade kameran. Sedan åkte jag och en arbetskamrat ut och tog en vårfotografering av hennes barn. Det gick jättebra, och jag blev bjuden på smarrigt fika.

Väl hemma dryga två timmar senare började jag gå igenom bilder. Men huvudet snurrade efter första urvalet, minskade ner 300 bilder till drygt åttio, men längre kom jag inte. Är snuvig och har ont i halsen, så jag la mig på kökssoffan och sov i nästan två timmar. Vaknar av att telefonen ringer och Björn pratar med någon, och jag blir skitstressad då jag tror att han kommit hem med barnen. Men när jag går upp ligger han i sängen. Då visar det sig att han varit hemma från jobbet hela den tiden jag ocks varit hemma. Fast han är sjukanmäld. Hade ingen aning om att jag hade sällskap hemma.

Nu har jag deklarerat. Alltid något. Barnen är rastlösa och vill ut, ut, ut. Helst åka traktor. Elis fick en egen traktor i födelsedagspresent. Björn har gjort den av ett gräsklipparunderrede. Växlar, gas och back finns det. Ganska roligt om man är fyra år och älskar traktorer. Att obegränsat få åka tills bensinen tar slut.

I övrigt fick han mycket fina saker. En snickarbänk bland annat, med massa riktiga verktyg. Gladast blev nog Björn som hyser en vag förhoppning om att få ha sina egna verktyg och spikar ifred.

Smårgåstårta från Tina´s och tårna från Violen. Fast tårtorna var ett bottennapp, i alla fall gräddtårtan som innehöll en stor botten av papper. Uäck.

Nu ska jag dra upp Björn och se om han kan göra oss sällskap vid frukosten. Sedan ska vi nog åka ut en stund till barnens morfar och fota och fika lite.