Regnmorgon.
Åååååå - suck.
Vardagligt.
Har uppdaterat imitthem.blogg.se, med två bilder från bröllopet jag fotograferade i fredags. I övrigt har det varit ganska lugnt med arbete vid datorn, jag är inte motiverad att sitta när det inte fungerar som det ska. Men i kväll kommer datorn, himmel så kul det ska bli. Jag tror det är lättare att vara kreativ när man kan göra något på impuls, istället för att öppna en fil, allt blir svart, vänta, vänta lite till, man hinner glömma vad man skulle göra, etc.
Och med joggningen går det bra...
Joråsåatte... (ett av de vidrigaste ordenkombinationerna jag vet)
Det har regnat. Behöver jag säga mer?
Säga upp mig?
Jag har hittat så många sjukt bra bloggar att jag kommer få säga upp mig, för jag hinner inte jobba. Jag bär ständigt iPaden i laddaren och stjäl ström där jag kommer åt. Så jag kan läsa, när andan faller på. Mardrömmen vore att iPaden, och mkna två iPhones,dog och jag sitter med 30 minuters dötid. Gud. Jag kanske skulle behöva prata med någon.
Jag retar mig på...
Jag blir lite bitter på snåla människor.
Jag fick ett mail i går kväll, från en som var i akut behov av hemsidehjälp. Det var jätte-jätte-jättebråttom att få en befintlig hemsida till nytt format och till nytt webbhotell. Klart jag kan hjälpa. Vi mailade fram och tillbaka, och jag räknade snabbt på en kostnad som jag presenterade. En faktiskt kostnad för hotellbyte och domänadresser, men också en för mitt jobb. Och jag var tokbillig, jämförelsevis mot vad andra betalar för mina hemsidejobb. Men det här var till en privatperson, här skulle jag inte göra mer än designa och lära denne sköta driften själv.
Och efter det mailet blev det knäpptyst. Trodde människan verkligen att jag skulle göra det gratis? Mailar man ett företag om en arbetsuppgift och räknar med att inte betala något? Min tid är alldeles för dyrbar för att bjuda på massa jobb. Faktiskt.
Nu vet jag!
Alltså, jag glömde ju skriva, jag har kommit på vad jag ska göra för förändring. Jag ska börja jogga.
Det funkade för tre år sedan. Det får bli min förändring. Man ska ju bli så pånyttfödd, så sugen, så beroende av att jogga och komma ut. Ja, vi kör på det. Kan jag få ett beroende som inte innefattar något att stoppa i munnen så blir jag HappyHanna.
Det där med håret fungerar inte mer än tillfälligt ändå, jag har provat. Man känner sig snygg den dagen man kommer från frisören innan håret faller tillbaka i sina opersonliga testar. Slingorna känns nya i ett par dygn. Jag fick ett ryck att göra något med håret, själv. I början av veckan. Jag köpte papiljotter. Blå, på ICA. Barnen tittade på mig med ögon som tefat. Jag kunde lika gärna ha stått vid spegeln och karvat ut mina ögon med en smörkniv, det hade fått samma reaktion.
Björn fick inte yppa ett ord, jag såg i hans ögon vad han tyckte. Men han försökte vara snäll, på sitt sätt. Han sa att jag var söt. Det fick nästan omvänd effekt. En 30-åring med ålders (och kropps-) noja med 20 (nä, vem försöker jag lura... 30) kilos övervikt, med papiljotter i håret och morgonrock vars band är hårt åtdraget i något som kunde vara en midja, men som mest är "mellanrummet mellan tuttar och rumpa", är inte söt. Hell no, och det är jag fullt medveten om. Snarare patetisk. Och resultatet i håret? Inte fasen blev det snyggt. Fick vattenkamma och strama till i en tofs, som vanligt...
Så. Det blir att börja jogga. Brorsan ska följa med. Han är en "snart 30-åring med 50 kilos övervikt". Vi blir ett bra fettoteam ha och jag. I den här takten kan vi fira att vi kommit halvvägs när jag tar pension. Vi har hittills inte hittat en enda dag vi kan.
Förändring.
Just nu är jag lite halvdeppad. Eller mest trött. Motivationstrött. Trots, eller kanske tack vare, att jag har häcken full. Men snart har jag åtta sköna veckor på mig att vila upp mig. Om det inte vore för att jag lyckats tacka ja till att arrangera en fotokurs hos Studiefrämjandet. Som ska hålla på under de åtta veckorna jag är ledig från allt annat... Hur dum får man bli? Det finns liksom inte en sportslig chans att jag ska orka det med psyket i behåll. För det är ju så att jag vägrar göra något halvdant, vilket innebär att om det blir någon kurs (det kanske inte anmäler sig så många, vilket gör det lättare att skjuta på cirkeln till i höst. När jag har ännu mer tid...) kommer jag lägga ner alldeles för mycket tid på den.
Jag vill byta något, göra en förändring. Något som får mig att se allt runt om med andra ögon, känna mig lite pånyttfödd, att få gå upp på morgonen med ny energi och vara peppad till något. Men vad ska jag byta ut, uppgradera/ta bort? Jobb? Partner? Hus? Inget av förslagen känns aktuellt. Jag får göra en svenneförändring och gå till frisören och klippa topparna. Vara nervös innan för jag KAN ju vara lite wild and crazy och slinga håret i någon spännande nyans också.