bananabambi

Var har dagen tagit vägen?

Idag när jag slutade jobba, kändes det så skumt. Ni vet, som om man glömt något. Dagen har bara swoschat förbi och vips var klockan tolv och jag slutade. Hann inte mer än hem, göra kaffe och hoppsan, nu är klockan tre. Jag är så jäklarns skittrött att jag slåss med mitt intre just nu. Jag hade lovat mig själv en promenad mellan passen, men jag orkar inte. Orkar, orkar, orkar inte. Finns ingen motivation till någonting. Jag är bara trött. Eller så är det tvärt om, jag vill så mycket. Jag vill till gymmet, jag vill ta en långpromenad, jag vill ta en tupplur innan jag ska tillbaka. Och så kommer jag mig inte för med någonting alls. Åhh så frustrerande.

Är så hemskt godissugen att jag inte vet var jag ska ta vägen. Efter min magsjuka (en månad sedan för sjutton) har det liksom inte funnits något stopp, jag bara äter. Allt som jag är sugen på. Mest godis. Gudars, mitt sug var borta ett tag men har kommit med ökand styrka. Och jag blir inte kvitt det, jag kan inte motstå det. Varje dag är en kamp som jag ändå förlorar. Jag inleder dagen med positivt tänkande och avslutar med halvångest och löften om bättring. Förstår inte vart min karaktär och viljestyrka tagit vägen, jag hade mängder av det förr. Men i samma svep som barnen gjorde entré, måste den där viljestyrkan ha flytt.

Nu flyr jag vidare. Till sängen eller sportskorna vet jag inte ännu. Ska ta en tur till skafferiet och se om jag hittar någon anledning där. Anledning att göra något. Eller inte.

Åhhh så svårt.

Hej bloggen :-)

Kul att ses igen. Det här med bloggandet är kul, men för tillfället har jag tre bloggar, och det gäller att sära på vad som ska skrivas i vad. Jag har varit nöjd med dessa två på blogg.se, men att ha en blogg knuten till hemsidan känns extra kul.

Har ni varit inne och kikat på hemsidan? Gamla adressen som jag la ut är inte i bruk längre, nu finns ett riktigt domännnamn www.hannamariafoto.se att gå in på. Hoppas ni gillar den.

Jag är så sugen på att fotografera, tyvärr gör ju det här vädret att det blir svårare. Jag som älskar utomhusfotograferingar, iskyla och vit, vitt, vitt gör det ganska tråkigt.

Jag har tänkt att börja på lite marknadsföring, men det där är kluvet. I och med att jag redan jobbar heltid (plus är ledsagare + kontaktperson + god man) så känns det som att mer jobb kanske inte är vad jag behöver just nu. Å andra sidan skulle jag vilja boka någonting för våren, jag har ett par fotograferingar inbokade i sommar, men det är så läääänge dit och det bara kliar i fingrarna. Det ringde en kvinna från Skatteverket till mig, och ville ha lite "runt-i-kring-fakta" om HannaMaria Foto. Vad jag hade för planer, hur mycket jobb jag skulle kunna ta. Jag sa precis som jag hade skrivit i underlaget för skatt; runt 10-12 fotograferingar per år. Som jag har haft det tidigare. Så, egentligen kanske jag inte bör göra någon reklam alls, för skulle det droppa in bara några fler bokningar skulle jag ju få häcken full. Å andra sidan är det ju det jag vill. Inte få häcken full, men få fotografera... Ja, ni fattar säkert. Varför ska man behöva välja? Om jag var arbetslös skulle jag promota hur mycket som helst för det här. Visitkort, affischer, etc. Just nu vet jag inte.

Dags för en påfyllning med kaffe. Sedan väntar MarioGalaxy, Memory och glass med strössel. Inget mer bloggande här alltså.

God morgon. Här har vi ljumma -25 grader. Höll på att frysa näsan av mig när jag rastade Sonya och plockade in ved tidigare i morse. Fy sjutton så jäkla kallt!

Vi skulle egentligen ut i skogen idag, och grilla med barnen. Men vi sa igår att vi skippar det om det är kallare än -10. Och det verkar det ju bli. Vi får grilla över elden i matrummet istället.

Dagens planer är att hälsa på barnens gammelmormor, och sedan till pappa&mamma. Alldeles lagom med besök.

Igår var jag och Alvin till Katrineholm. Vi skulle köpa en torkställning till tvätten, då han hade knäckt min. Sedan gick vi på McDonalds, och en tripp på stan. Jag fick ett utbrott på Alvin på parkeringen till ÖoB´s, där han knallade rakt ut bland bilarna som åkte. Jag (som avskyr folk som skriker på sina barn) la på stora djungelvrålet men reagerade han? Han lunkade sakta framför de bilarna som kom. Jag var framme hos honom på tre röda och lyfte honom i öronen. (Nej, det gjorde jag inte, men jag var bra sugen.) "-Bilarna ska stanna åt mig" var hans svar till varför han gick mitt i gatan. Åhhh vad arg jag var på honom. Han mulnade ihop efter utskällningen och jag var bra sugen på att ställa in McDonalds som straff. Men det gjorde jag inte, jag var så kaffesugen så vi åkte dit ändå.

Väl hemma var det barnskifte, Björn fick ha Alvin och jag och Elis (och Tobias och Cicci) åkte till Kings och åt pizza, och efter det gick vi och såg Trassel på bio. Jag tyckte den filmen var jättebra, Disney/PIXAR är ju en klass för sig. Sedan var barnen (och jag) jättetrötta, vi somnade i en hög i tv-soffan. Ganska mysigt.

Elis vaknade kvart i sex i morse och undrade hur länge han var tvungen att ligga och vänta på att få spela. Björn var grinig för att jag hade snarkat i natt. Jag är helt täppt i näsan och då kanske jag snarkar. Men Björn är hemskt ("överdrivet" ville jag skriva, men det törs jag inte) känslig för ljud, han blir galen på Elis om han så bara andas tungt. Att han själv drar stora timmerstocker det ska vi andra bara finnas oss i.

Nu hör jag att Alvin plockar fram frukost åt sig och Elis. Knäppa unge. Innan dess har han plockat fram alla ljus han kunde hitta i mitt vitrinskåp. Det är en del... Och så han nu försett Elis med småyogurtar. Kanske en pik till att jag måste röra mig härifrån.

Jaja, vi höres säkert vänner :-)

Ikväll äter vi pizza, jag firar för att schemaplaneringen äntligen är klar. Gudars så skönt. Madde och jag satt hela dagen igår, och jag gjorde det sista idag. I raketfart. Hämtade barnen alldeles för sent, men det var så liite kvar som behövdes. Och när man kontrollräknar ser man att man alltid missat någon tur, som ger för mycket tid. Eller tvärt om. Nu är det bara att hålla tummarna för att mina arbetskamrater tycker att det blev bra. Det är inte lätt att tillgodose alla önskemål, önskar man en sak kanske man får hålla igen på en annan. Men jag tror det blev bra, jag är positiv. Dessutom vet jag att inte många frivilligt skulle ge sig på en sådan sak, frivilligt.

Väntar i skrivande stund på att Björn ska komma hem med pizza. Jag hade inte en tanke på att ens orka laga någon mat, jag har varit helt uppslukad av det här i två dagar nu.

Nu, pizzaleverans :-)

Vad svårt det är att sätta rubrik ibland.

Halvt ledig idag. Åkte till Katrineholm vid lunch, med barnen och David. Barnen fick äta på donken, de var lugna och fina och alldeles jätteduktiga. Åt bra, lekte snällt och uppförde sig alldeles exemplariskt. Jag och David hade dessutom en trevlig dag, inte ofta jag träffar min bror nu för tiden. 

Fick dock ett utbrott på Elis som uppförde sig som en bortskämd snorunge på eftermiddagen. Han skrek och gormade om sitt spel, och jag skickade in honom på sitt rum. Inte speciellt pedagogiskt, men effektfullt. Väl ute lovade han att inte kasta saker omkring sig, och då fick han ha lite filmvila med mig och Alvin. Jag fick 10 minuters powernap under Toy Story och blev sedan pigg.

Det är hemskt att jobba på kvällen och vara sopslut i skallen, en powernap gör i alla fall kroppen lugn. Hade en inskolning med mig på jobbet, urgullig tjej som jag verkligen hoppas vi får behålla hos oss.

Tupperwareparty hos svärmor efter arbetspasset. Köpte en rotfruktsskalare och en ostrivare. Förra gången handlade jag burkar för över 1200 spänn. Denna gången för 400:-. Det spelar ingen roll att det inte är ett köptvång, jag känner mig mentalt tvingad till att köpa när jag blir inbjuden. Och det är väl det de där partyna går ut på.

Dagen tillbringades även med kastning av enorma mängder gamla lönerapporter (varför sparar jag sådant), och andra oviktiga papper som har med jobbet att göra. Hittade dessutom en av mina allra första löner, år 2001. Då bodde jag hemma och fick efter skatt ut hela 4300:-. Jag minns fortfarande att jag kände mig som den rikaste i hela världen. Gud vad pengar det var. Första lönen. Riktiga pengar. Som var bara mina. (innan mammsen kastade smolk i min bägare och inkrävde hyra för att jag bodde hemma).

Tänk. 2001. Jag har varit anställd i Flens kommun i tio år. Det känns inte som tio år. Men det var skönt att kasta gamla papper. Lönerapporten sparade jag dock, lite roligt att ha kvar. Peppar, peppar så har jag faktiskt haft god ordning på alla viktiga papper här hemma. Huslån, kontrakt på hund, sommarstuga, fodervärdsavtal till hästen, etc. Men nu har jag strukturerat upp allt. I olika mappar, och pärmar. Skaffat register. Samlat alla olika anställningar med tillhörande aktuella löner på samma ställe (tänk att alla uppgifter jag har ska kräva olika anställningar. Personlig assistent = en anställning. Ledsagare = en anställning. God man = en anställning. Kontaktperson = en anställning.) Om jag någon gång skulle behöva kolla på dom. När nu det skulle vara. Dessutom har jag lyckats tidsrapportera på olika ställen, både inom mitt jobb och som kontaktperson.

Jag hann även med ett möte på banken tidigare idag, samt undanröja en tjock bunt blanketter som skulle till överförmyndaren. Jag har en förmåga att skjuta på sådant, bäst är att ta tag i sådant direkt så det blir gjort.

Det är mycket just nu. Men jag har blivit av med två saker som gör att jag åter kan rikta energin åt rätt saker: Jag har inte min häst kvar. Och mormor har fått hemtjänst. Jag kan lägga tankekraft och energi åt rätt saker. Där jag jag nytta utan att känna mig otillräcklig. Med hästen kände jag mig otillräcklig de fyra sista åren hon fanns hos mig, jag hann inte någonting. Åren när hon var hos fodervärd hade jag istället hela tiden ångest över hur det skulle bli när hon kom tillbaka. Mormor får en bästa tänkbara omsorgen av människor som har tid. Hon betalar för sin hemstjänst och får (och kan kräva) tjänster utförda. Inte tvättat när någon (jag) hinner. Inte städat hos sig på någons (min) lunchrast. Det är två saker som gör att jag kan släppa det dåliga samvetet och käslan av otillräcklighet. Och fokusera framåt.