bananabambi

Förra hösten var jag så himla slö. Och efterföljande vinter, och vår... Och sommar. Äh, ni fattar.

 

Jag har gett mig sjutton på att peppa mig till att promendera mer. Jag ska inte (!!) ta bilen till jobbet. Jag ska lämna Elis på fritis uppe i backen, sedan cykla eller gå till jobbet. INTE sitta i en bil. Anledningen till att jag ständigt tagit bilen är ju för att båda barnen skulle lämnas ute vid jobbet, men till hösten ska vi dela på det när Elis ändå ska börja på Nybble. Jag lämnar Elis, Björn lämnar Alvin. Björn måste ändå åka bil för att ta sig till jobbet.

Och så får vi se hur många veckor det håller.

Jag hade en propp i väntra örat i går.

 

I morse vaknade jag med en i högra örat. Jag hatar det här! Åhhhhhhhh.

I morse när jag vaknade mådde jag pyton, verkligen. Svettades något kopiöst, hade jordens hjärtklappning och huvudvärk. Det tog ett tag innan jag förstod att jag inte höll på att dö, jag hade bara Alvin som en klistrig, svettig värmedyna havlt ovanpå mig, Sonya över mina fötter och Esther i knävecket. Det var så varmt att jag allvarligt trodde jag skulle svimma ens innan jag vaknat ordentligt.

Väl uppe knäppte jag på kaffe, tog en Ipren och gick ut med hundarna. Luften var alldeles frisk och sval, bara inomhus som syret var borta.

 

Så nu har jag hunnit med att pyssla med datorn, beställt bilder i två omgångar, gjort klart en arbetskamrats bebisbilder och bloggat på IMittHem.

 

Hungen börjar smyga sig på, så jag ska snart väcka Björn så vi kan äta frukost.

Så fint som det varit i helgen, lika pissigt ute är det nu. Ja, det regnar ju inte i alla fall. Men det blåser och är kyligt. Vi hade tänkt åka till stugan och måla det sista på framsidan, men vetesjutton om vi gör det idag. Bättre att vara hemma, tar det lugnt. Björn har som vanligt tusen projekt hos sina föräldrar, så han åker nog dit.

 

Jaja, den här dagen går nog den också. Har mycket blider att leverera så jag kommer pyssla med att sammanställa allt det.

Den där paddan hittades upp och ner på kvällen, dödare än dödast. Nu behöver jag i alla fall inte undra om den klarade sig eller inte.

 

Tänk så van man blir med smådjur här hemma. Igelkotten brukar säga hej på kvällarna, man ser honom/henne i ögonvrån ibland. Springandes förbi.

 

Paddor har vi haft hemma på tomten varje sommar, oftast är det samma hela sommaren igenom. Och vid samma tidpunkter ser man den. Jag har min vovverutt på kvällen, de har säkert sin egna rutt.

 

Nåväl.

 

Min ledig dag igår, alldeles fria, firades med att spontant åka ut till stugan och måla och spika panel. Nu är det inget hål i väggen efter murningen, två väggar är färdigmålade och snart kan vi spika knutar och foder. Det blir så himla, himla fint. Svart/brunt, med gröna foder. Jag blir alldeles varm i magen av att titta på stugan.

 

Invändigt ser det ut som... Ja. Där finns ingenting. Knappt golv, på sina ställen. Men vi har ingen brådska. Golv och väggar ska isoleras, sedan har vi tänkt ha ett enkelt laminatgolv, och panel på väggarna. Inga tapeter som hänger av fukt, utan trä. Jag vill gärna lasera, i ljusgrått eller vitt. Ett klaffbord med lite fällstolar, och sedan en bäddsoffa. Platsbyggda köksskåp och en liten diskbänk. Det står en bäddsoffa där, det är det enda vi sparat från gamla stugan. Vi ska försöka få ordning på den, slipa och lacka, så vi kan använda den. Alternativt platsbygga våningssängar, men det blir i dett senare skede.

 

Utomhus ska vi bygga ett trädäck, som går i direkt anslutning till stugans trapp. Jag vill ha inbygga sittplatser längs med en sida av staketet.

Tänk, vilka planer. Och så lite tid.

I flera kvällar har jag sett lilla paddan här utanför. Den hoppar förbi i gruset, sena kvällar/nätter och tidiga mornar. Samma tid ses vi, oftast på samma ställe. Jag har kikat lite på den, tjockisen.

 

Idag tittade jag lite extra, och ser att det blöta på huvudet, som jag löst trodde var fukt efter skuttandet i gräset, är blod. Och ett öga är trasigt/borta, och den gapar för att käken förmodligen är ur led...

 

Tänk så sorgligt det blev.

 

Men den är på samma ställe, och sedan borta någon timme senare, dag efter dag. Så förhoppningsvis klarar den att äta ändå.

 

För man kan väl knappast åka till veterinären med en padda.

Nu har vi datortrassel igen. Jag satt nästan hela dagen igår och höll på med bilder. Till blogg, hemsida och framförallt bröllopsbilderna jag vill bli klar med, 100 stycken blev klara att lägga upp till brudparet.

 

Björn lät under eftermiddagen meddela att jag sparar bilderna på fel ställe. Jag ska börja spara dem i datorns fotodisk, som är identisk med backupen i källaren. Jag har i alla år använt backupen i källaren, då vår gamla dator inte klarat alla bilder. Men med nya datorn nu, ska det gå att spara i den. Men jag törs inte, eftersom det bara var en vecka sedan den krashade... Men nej, det ska inte vara några problem, det är lika "farligt" att spara i datorn som på backupen i källaren. Ålrajt, jag får väl börja spara i datorn då.

 

Men var är disken? Hittar den inte, hur jag än letar. Får spara i källaren ändå. Björn kommer hem, och undrar hur det gått. Han hittar inte heller disken i datorn.

 

Tryggt.

 

Efter omstart och mickel så finns disken där. Men nu till alla filer som jag nu lagt fel, Björn ska flytta dem. Äh, han kopierar hela julis mapp istället. 6500 filer. Sex timmar. Inget datorjobb på hela kvällen. Inte på hela natten heller, då det fördröjs av att den varnar för att kopiorna redan finns dit de ska kopieras.

 

Jag går upp extra tidigt för att jobba ikapp det jag inte kunde igår kväll. Men är det klart? Nä. 2 timmar och 50 minuter kvar.

 

Jag kan inte tanka upp alla hundratals bilder till hemsidan när datorn flyttar filer, jag kan inte gör någonting förutom att surfa lite försiktigt.

 

Jag. går. i. bitar.

Var "nya" dator driver mig till vansinne.

 

Det spelar ingen roll hur bra den är, enligt Björn. Det krånglar nåt in i helvete ändå!

 

Allt skulle bli så snabbt men den nya datorn. Oj vilken skillnad jag skulle märka.

 

Men hoppsan, inte kunde väl Björn veta att det skulle ta sådan tiiiiid för även den här supersnabba datorn att leta fram bilder från disken i källaren. Det är ju inte datorns fel att det tar tusen år, det beror ju på att bilderna ligger två meter under golvet. Men det tar fortfarande tid.

 

Och inte kunde väl Björn veta att vår internetuppkoppling gör att det fortfarande tar hundra år att tanka upp albumen till hemsidan. Det är ju inte datorns fel. Men det tar ändå tid!

 

Den hänger sig, liksom "stelnar" och förblir så i ett par minuter. Men jämna intervaller.

 

Björn installerade något nytt skit, poff sa det så försvann allt. Bara att göra om. Installera windows, alla program... För mig att GÖRA OM alla macron jag spelat in, ytterligare anpassa Photoshop så som jag vill ha det.

 

I mitt nästa liv ska jag jobba med något som inte har med datorer att göra.

 

Dessutom: klockan är halv två på natten, min rygg värker och jag har varit vaken sedan sju i morse. Och jag har hundra bröllopsbilder kvar. Ett önskemål, att paret skulle få "alla" bilder (jag har ändå petat bort 3/4-delar... hyssssch) vilket innebär mycket jobb för min del. Minst sagt.

 

Nä, slut på gnäll, klunka mer te och fortsätta vara arg på datorn.

Även om det bara är en kort sådan, så är det skönt att komma ut innan alla andra vaknar, och när jag kommer in igen luktar det gott av kaffe och datorn surrar inbjudande. Och nu sitter jag här igen. Jobbardags.

 

Ska gå igenom bilderna från hästfotograferingen jag hade förra veckan, kunden ville ha fler bilder att välja mellan, och det blir svårt.  Det var verkligen jobbigt att få till bilder den dagen. Jag brukar välja kvällar om jag ska fotografera hästar, just eftersom det oftast är så fruktansvärt varmt mitt på dagarna, och så en skarp sol mitt i allt. Men det passade inte, så sämsta tänkbara tid (11) skulle bilderna tas. På en häst som knappt lyfte blicken. Jag tror säkert att det är en skitsnygg häst i vanliga fall, men just den dagen var hästen slö, solen stekte och den sparkade mest åt alla bromsar. Och här skulle bilderna ges bort, de ville att hästen skulle vara snyggare än snyggast. Jag försökte få dem att spriga med den, jaga upp den lite så den blev lite stirrig, men nej då. Det var världens mest orädda häst, som mest stod och blängde. SUCK. Så nu har jag lite jobb framför mig med att få fram fler bilder.

 

Så, bäst att sätta igång då.

Det är alldeles klibbigt ute, snälla låt det åska. Blixtra och verkligen slå ur det här kvava eländet.

 

Barnen har fått "fika" (smörgåsar och äppelbitar) och sitter i Alvins rum och har picknick och ser på film. Själv ska jag jobba, elller ja. Redigera klart bröllopsbilderna från igår, och sedan göra klart familjefotograferingen jag hade för nästan två veckor sedan. Dock är alla medvetna om att det tar längre tid på sommaren (jag har ju ingen ledig tid när barnen är hemma, jag får inte så mycket gjort när jag inte kan sitta i fred...)

 

Bröllopet igår var så fint, en gammal klasskompis till mig. Tyvärr ville de inte ha heldag, det är synd. Men kostar ju mycket mer, så jag förstår att man kanske drar sig. Men det är roligare att plåta heldag, just för att man kan ta på "allt". Porträtten är ju just bara porträtt.

 

Bäst att sätta igång medan barnen fortfarande inte slår ihjäl varandra.

Idag fotograferar jag säsongens näst sista bröllop, i Mellösa. Synd på regnet, men jag tror det blir bra ändå, det brukar det bli. Vädet kan man ändå inte göra något åt, så det är ingen idé att gräma sig. Och det ser ut som om solen vill kämpa sig igenom de där molnen, kanske spricker det upp ändå.

 

Lopps i Blacksta idag, jag brukar aldrig missa det. Men pja, att fotografera bröllp är ju lila kul, plus att det ger klirr i kassan. Snart har jag jobbat ihop till mitt nya objektiv jag ska köpa, ujujuj vad jag längtar. Till slutet av sommaren när alla fakturor blivit betalda kan jag beställa det.

 

Just nu uppdaterar jag hemsidan lite, med bilder, skriver lite i bloggen, mm. Gillar min hemsiga väldigt mycket, den känns verkligen som att den representerar mig på ett bra sätt :)

 

 

Idag är det simskoleavslutning. Ska bli spännande att se vad de lärt sig. Första gången jag lämnade Elis där fuskade han, och låtsassimmade med en fot i marken. "Bra, alla kan ju det här" sa simlärarna och drog med sig alla barnen till stora bassängen. Jag tänkte att Elis nog skulle sjunka som en sten om ingen sett att han fuskade... Men det gick bra, nojjiga mammor ska uppenbarligen hålla sig därifrån.

 

Kameran är laddad och lite kaffe finns medpackat. Sedan ska jag lotsa ut barnen till farmor/farfar och mormor/morfar. Eftersom jag ska jobba. På mitt vanliga jobb, men uppdraget heter på pappret ett annat, vilket gör att det inte spelar någon roll om jag har semester eller inte. Nåväl, det har jag säkert skrivit tidigare.

 

Nähej, dags att se till att Elis klär sig, och att hundarna är där de ska vara. Och invänta Björn, han kom på att han skulle till soptippen innan.

Det är nästan sjukt, men jag har suttit vid datorn konstant sedan halv tio i förmiddags. Uppehåll för lunch, fika och middag, lite barndusch och vovverastningar.

 

Jag har trehundra bilder att göra. Jag har nu gjort runt 100 stycken. Ett vanligt bröllop brukar innefatta runt 70-80 bilder, men här var allt väldigt styrt innan, det fanns många önskemål. Och ett önskemål var så tydligt; att få med precis allt, inte förkasta massor av bilder. Så, ja. Eftersom jag är bokad sent, och de har avbokat den tidigare fotografen till förmån för mig, så är det bara att göra sitt bästa och ännu mer. Jag vill ju helst ha allt klart innan lördagens bröllop, för när man fotograferar ett nytt blir man så inne i det, så taggad att man inte vill något hellre än att börja med DET. Och då är de här sista bilderna väldigt jobbiga att jobba med, hur bra de än är.

 

Just nu har jag kastat in barnen i duschen snabbt som attan, och även lagt dem. Behövde en stund för mig själv, tar lite rast nu när Elis lyssnar på saga och Alvin ser film. Eller, rast och rast. Men jag vilar öronen.

 

Bäst att fortsätta så jag blir klar någon gång...

Hej vänner!

 

I två dagar har jag nu redigerat bilder, från morgon till eftermiddag. Barnen leker och slåss om vartannat, ibland är de små änglar och ibland vill jag sälja dem. Jeeez.

 

Elis är i värsta trotsen just nu, så fort han inte får som han vill sätter han näsan i vädret och stövlar iväg. Och det sker en tio gånger om dagen. Dessutom bryter han ihop och gråter, när han inte får som han vill. Honom som man knappt sett gråta på flera år, klämmer nu fram krokodiltårar flera gånger per dag.

 

Alvin är lilla Mr Tvärtemot. Mer än vanligt. Det finns ingenting man kan hota med, som får honom att förstå, eller lyssna. Han han bestämt sig så blir det så, eller så tar han hellre konsekvenserna (läggning, t.ex.) än ändrar sig.

 

Nä, nu ska jag fortsätt med bidlerna. Har 290 stycken att göra, sedan en familjefotografering och en bebisfotografering. Och så kommer nästa laddning bröllopsbilder på lördag. Ångrar att jag sa ifrån dagisplatsen åt Alvin över sommaren, en del dagar hade han gärna fått gå, för jag jobbar ju faktiskt, jag får betalt för jobben jag gör och måste ju kunna slutföra dem på vettigt sätt.