Så många gånger,
som jag skriver ett par rader, tänker "äsch, jag orkar inte fortsätta", och så tar jag bort allt. Hade jag sparat alla de raderna hade det kanske blivit ett långt inlägg till slut.
Fast det här blir inte långt det heller. Var magsjuk i helgen, åt något olämpligt och var utslagen helaste söndagen. Min jobbarsöndag. Kändes himla bra att åka in till kontoret mellan kräkattackerna kvart i sex på morgonen och hämta telefonnummer till chefen. Uscha. Men vad gör man. Och jag hade inte behövt ha sådan ångest över om det var rätt att sjukanmäla mig eller inte, för jag var inte uppe många minuter under dagen. Mådde så jäklarns illa och hade kramp i magen.
Nu ska jag ta en varm dusch, och sedan hoppa i säng. Eller ja, kvällsrastning av vovven och intag av två hinkar ved står på schemat. Samt framläggande av motorvämarkabel, och kläder åt mig och barnen. Så blir allt så mycket lättare kvart över fem i morgon när vi startar tisdagen.
Natti på er känna vänner :-)
Sjukling.
Har ätit något olämpligt, eller vad vet jag egentligen. Men igår morse var jag illamående, och framåt dagen blev det värre och värre. Vi var på 80-årsfirande och jag kunde knappt äta av buffén. Väl hemma vid sex började jag kräkas. Var fortfarande helt övertygad om att jag skulle till jobbet på morgonen, men jag klarade knappt att vända mig i sängen utan att få kräkreflexer. Framåt fyratiden började jag må bättre trodde jag, men fick sådan hjärtklappning och svettningar av att bara gå på toaletten. Så, jag hoppade in i bilen vid strax innan sex, åkte till kontoret och hämtade nummer till min chef. Ringde och sa som det var, att jag var magsjuk och behövde vara hemma. Och att jag knappast kan sjukanmäla till mig själv, så chefen var liksom enda alternativet. Åhh vilken ångest.
Sedan har jag sovit i etapper under dagen, fick i mig en halv rostad macka till frukost men orkade inte sitta uppe. Har lyssnat på talbok och mest sovit. Nu vid lunch gick jag och Elis en sväng runt kvarteret med Sonya medan Björn och Alvin är och handlar. Jag var bara tvungen att få komma ut i luften, den kvarten gjorde gott. Men nu är jag sopslut, och ska lägga mig igen.
Mest våndas jag över att Elis inte fick komma till julmarknaden i Thuleparken. Jag hade lovat det igår.
Total makeover.
Duschväggen i stora badrummet är ju full av trasiga block sedan något år tillbaka. Förra veckan köpte Björn hem nya glasblock, och inom snart framtid hoppas jag på att glasväggen byts.
Sedan har vi golven på nedervåningen. Där vi pratat till och från om att byta ut. Det är repigt av hundklor, nött av Bobby-carbilar. Helt plötsligt blev det verklighet och vips hade vi bestämt färg och form och allt med det ena, och nu ligger ett dussin golvförpackningar och väntar. Golvet ska visst bytas innan jul. Det känns, ja. Snärjigt. Jag som tycker det kändes övermäktigt att lyckas pricka in både julstäd och byte av gardiner innan julgranen ska ställas in, jag får visst tänka om. För nu ska vi ut med alla möbler, och lägga om ett golv. Innan jul.
Tvättstugan är urplockad, tvätta gör vi i pannrummet, tumlar gör vi i verkstadsrummet och hänga tvätten gör vi i vardagsrummet. Ingenting finns i tvättstugan, den skulle renoveras till vintern så jag kunde köpa ny tvättmaskin-tumlare-torkskåp.
Trapphuset består av skivor på väggarna, de sista kom upp i veckan. Sedan ska det spikas panel på väggen, målas, trappen ska slipas och målas...
Lilla hallen nere saknar delvis golv, har man saker man inte vet adressen på kan man enkelt peta ner det där i sågspånet mellan golvbalkarna så slipper man fundera mer. Även tvärt om, är något försvunnet vet man var man kan börja leta... Öppet och luftigt. Kläder hängs sedan ett år tillbaka på spikar provisoriskt uppsatta.
Och trappen utanför har tagit två år, nu är den skitfin och står på plats. Oputsad, och omålad. Men där, den går att gå på.
Läser Björn det här får han en depression och blir övertygad om att jag beskyller honom för att det går sakta. Så är det givetvis inte. Han sköter renoverandet och jag markservicen, jag lyfter inte många fingrar för att hjälpa till, det är den krassa sanningen. Men jag håller mig, hunden och barnen ur vägen. Ser till att det finns tvätt, att golvet inte dammar igen och att det står mat på bordet och finns toalettpapper på toaletten. Vi sköter varsin del av tillvaron.
Men vi hindras av kvälls- och helgpass som ska jobbas, hundar som går i vägen och alla andra saker som envist pockar på både tid och uppmärksamhet, och som gör att det bara finns utrymme för en timme där, lite plock där och två timmar där.
Sovmorgon.
Detta är tredje dagen den här veckan som jag inte behöver gå upp tidigt, känns riktigt lyxigt. I tisdags hade jag bara kvällstur, igår var jag ledig och idag har jag bara möte mitt på dagen. Barnen ska till dagis bara en liten stund, äta lunch där, vila och sedan hämtar jag dom igen.
Men mellan lämningen och mötet har jag en stund över, och då ska jag lämna upp lite ren tvätt till mormor och hjälpa henne föra över pengar från en fond. Nu på morgonen har jag sytt upp en fåll i ett par byxor åt henne, samt skickat in en farsdagshälsning till E-kuriren. Men nu är det dags för att plocka fram kläder åt barnen, stuva undan frukosten och plocka reda på lite post, hänga tvätt och sminka mig. Oj, nu blev det alldeles för mycket.
Nähej, dags att sätta lite fart.
