bananabambi

som veterinärer ska avslöja för nerviga mattar är att små hundar OFTA har långa andningsuppehåll vid sövning.

Helst ska den infon ges innan matten hinner rusa in till veterinärernas kontor och tjuta om att vovven slutat andats.

Tack.

Jag är en Uppskjutare. En väldigt bra sådan, jag har övat länge (hela mitt liv faktiskt).

Vi har fått nya datorer till arbetsplatserna. Jag fick höra att de kan vara knasiga att logga in från, när man är "ute", p.g.a. ett nytt system. Jag har skjutit på det. Att prova min inloggning och se så att den fungerar. Men på tisdag är sista dagen att rapportera in sin lön i gamla systemet, sedan stängs det i en månad. På måndag ska jag även på en utbildning i det nya systemet. I kallelsen stod det att det är av yttersta vikt att man sett till att ens inloggning fungerar, eftersom man inte kan göra något åt det väl på plats. Inloggen behövs för att kunna nyttja utbildningen.

Det är länge till måndag den 27 feb, och tisdag den 28 feb. I alla fall var det länge, i januari när brevet kom. I början av februari, ja t.o.m. förra veckan hade setts som God Tid.

Men idag är det Sent Ute. Jag har dessutom skjutit på det hela min jobbhelg och provar under absolut sista chansen jag har på mig.

Mina, vänner. Tror ni att min inloggning fungerade?

Nejdå, jag har inte glömt den här bloggen. Men jag får utlopp för lite skriverier i min nya blogg, därför blir det inte så tätt med inläggen här.

Nåväl. Som vanligt var tredje helg så sitter jag på jobbet. I går fick jag min beskärda del av bemanning, så jag hoppas telefonen håller tyst den här morgonen.

Tillståndet hos mig är täppt (näsan) och ont (hö.arm). Hela kvällen och natten har jag varit bortdomnad i armen, och haft molande ont.

I övrigt då... Jo, har lagt LCHF på hyllan. Jag gick ner några kilon när jag höll kolhydratnivån nära noll, men ärligt talat var det inget för mig. Jag kan radda upp anledningarna som gjorde att jag valde att ge upp den:

• Kostnaden. Har väl aldrig haft en så dyr månad i matväg som denna. Inget ris/pasta (okey det kan jag avstå då jag inte är så förtjust i det) men heller inga rotfrukter. Som är billigt. Kändes lite knas att enbart äta "sovlet" (stavade jag rätt nu, mamma?) och sedan beklaga sig över att det var en dyr matmånad.
• Inför barnen är det helt fel att JAG inte behöver äta det "äckliga riset" (Elis ord som inte tycker om det) medan jag påtvingar barnen seden att de ska äta av allt.
• Miljömässigt känns det lite fel att faktiskt äta så mycket kött och protein.
Fikamässigt. "Nej tack, ingen kaka för min del då jag kör LCHF. Men har du en korv kan jag ta det till kaffet. Inte det? En tårtbitsstor BRIEost då? Nähej... ".
• Ångesten över att inte få äta frukt. Jag vräker inte i mig frukt. Men "enomdan" - jo absolut. Och det var inte så kul att få dåligt samvete om jag åt ett halvt äpple.

Det som däremot förvånade mig var att jag inte hade mer besvär av min onda tå (gubbåkomman gikt). Jag som får ont av att äta omelett bara, jag trodde aldrig aldrig att det skulle fungera tillsammans med LCHF. Jag har haft lite känningar, men inget mer.

Så nu då? Jag tänker inte hysteriskt hoppa på någon mer diet, jag provade något jag verkligen trodde på, och det fungerade ju. Men jag ska köra på mitt säkra kort, som jag vet fungerar: promenader och joggning.

Nu ska jag ta en kontrollrunda här på kontoret, och sedan knalla vidare. Vid tolv när jag slutar är jag beordrad att köpa korv, för Björn, Anders (som hjälper att sätta gipsskivor idag) och alla barn ska utfodras när jag kommer. Sedan åker nog jag och Alvin på en liten fotosväng, Elis ska leka med kusin Hugo så han lär inte vilja åka någonstans, men då får jag lite egentid med ButterPutte (Alvin).

Ha överseende med eventuella stavfel, detta är skrivet på paddan och som ni med Apples produkter vet, finns det något som heter autocorrect... Bra ibland, pinsamt många andra gånger.

Världens sämsta mamma har just ny skickat upp två ledsna killar på sitt rum. De har bråkat, kivats och gnällt precis hela kvällen.

Jag fick ett gigantiskt utbrott (som tack och lov hör till ovanligheterna, i alla fall i de dimensionerna...) och skrämde upp stackars Alvin. Han är som en ettrig myra på Elis precis hela tiden, och Elis skvallrar så fort Alvin ens tittar åt Elis håll.

Men ändå. Det är alla hjärtans dag. Jag fick en papperskram de gjort på dagis.

Då kan man ju inte bli så arg.

Åhhhhhh.

God morgon!

Jag sitter på kontoret och fryser. Det är snorkallt här uppe. Efter lite letande hittade jag ett värmeelement, kanon! Kånkade in det i vår pyttelilla bunker där vi håller till. Men hittade inget eluttag. Eller jo, om jag kunde avvara antingen bildskärmen eller nätverkssladden till datorn. SUCK! Men jag hittade ett uttag till, bakom två skåp. Tio minuter tog det att flytta skåpen, och när jag väl fick i kontakten skreeeeeek det om värmeelementet så jag trodde det skulle börja brinna. Blev ingen värme (och lika bra var det, då jag ändå blev svettig av att flytta och släpa på skåpen). Dessutom kommer jag inte in på min inloggning tills datorn, trots att jag gör det både via mobilen och hemifrån. Frustrerande!

Just nu gör jag ingenting. Förutom att blogga på arbetstid. Jag fick min beskärda del av bemanning igår, när det började ringa strax innan sju, och jag hade precis löst det strax innan åtta. Då var jag i upplösningstillstånd.

Gårdagskvällen spenderades lika som fredagskvällen: sovandes vid tv'n. Björn ville se en BOND-film, och jag avskyr dem. Jag ville se en film som kommit från LOVE-film, men eftersom chansenatt jag skulle hålla mig vaken var så liten så gav jag mig. Jag var skittrött när jag kom hem vid sju, mellan mina arbetspass igår så passade jag på att tvätta och städa så effektivt och fort jag bara kunde. Strax innan jag skulle tillbaka till jobbet var jag klar, skönt det. Och fint var det hemma.

Men Alvin fick hockeypulver i sin lördagsgodispåse. Jag höll på att gå upp i limningen när jag skulle sätta mig i soffan. Pulver överallt. Soffan, golvet och bordet. Och då hade barnen fått stränga order om att det där förbannade pulvret skulle ätas vid köksbordet. Men inte Alvin. Han smög upp med sin burk och hällde ut det på bordet för att kunna slicka upp det. Grrrrr!

Natten spenderades i sängen med alla familjemedlemmar. Elis kom intill oss strax efter tre, och Alvin några minuter efter. Ett barn på varje sida, en Esther i knävecket och Sonya över fötterna. Lite stelt, lite trångt men så himla varmt och mysigt (Björn hatar när barnen sover hos oss, vi är inte av samma åsikt vad gäller mysighet).

Mellan mina arbetspass idag ska vi åka ut till pappa och mamma. Björn tar med skotern, han har väl tänkt åka några varv på sjön. Jag bli trött av att bara tänka på det. I den här snorkylan vill jag hålla mig inne så mycket jag kan. Får min beskärda del av 20 graders kall friskluft när hundarna ska ut.

Nähej, dags att gå den sedvanliga avslutningsrundan här på kontoret, med avstängning, diskning och sådant.