bananabambi

En månadens vikt kommer här.



Alltså 5,2 kg ner sedan en månad tillbaka.

Jag tycker dock inte att det syns ett dugg, men jag känner i alla fall att jag har bättre kondis än innan. Och får jag fortsätta med jogginturerna kommer det nog snart märkas utåt också, hoppas jag. Jag hyser en vag förhoppning om att slippa göra mig av med alla (fina) vinterkläder jag har. Köpte en allt för dyr Odd Molly-kappa förra vintern, och den kunde jag inte ha. Kanske kommer jag kunna ha den i år. Hoppas, hoppas.

Att blogga över huvud taget.

Så, lösen är rätt onödigt än så länge.

Tack ni som kommit med pepp på mailen, gulligt och välbehövligt.

Om lusten att blogga om någonting plötsligt faller över mig så fixar jag lösen. Annars får det väl bli en invägningsblogg bara, för den 20:e väger jag mig och uppdaterar med bild.

Har inte bestämt hur det blir ännu, lite bloggande pysslar jag ju med i bildbloggen. Så, kika där om ni vill se bilder. Privata saker har jag ingen lust att delge.

Jag lyckades ju sälja min biljett till Sonispherefestivalen, och nu är jag ännu gladare över att jag inte följde med. För det hade regnat hela tiden, klockan sex gav de upp helt och åkte tunnelbana tillbaka till Björns släktingar där de fick låna torra kläder. Det enda jag ville se av alla band var Iron Maiden, och de spelade kvart i nio. Alltså struntade de i de sena banden. Det hade varit 1 dm lera över hela området och bara vräkt ner regn. Åhh så skönt jag hade det i min varma säng. Haha.

Det är så mysigt att sova med barnen, men i natt var det en mardröm. Tror att jag brukar sova hårdare i vanliga fall, men i natt kunde jag inte sova då det var små armar och ben överallt. Sedan vaknade jag av att Elis fes på min rygg, och det var liksom droppen. Han fick åka in i sitt rum fortare än kvickt.

Just nu sitter Elis och ser film och Alvin piper om att jag ställde hans BobbyCar på fel sätt. En vanlig morgon alltså.
Gårdagen spenderades hos pappa & mamma, i alla fall en stund. De var barnvakt medan jag fotograferade i Sköldinge. Sedan böd de på tacos och jag hade med mig två paket kräftor. Åhhh vad gott det var. Jag skulle kunna leva på kräftor.

Nu ska jag fortsätta redigera lite bilder, kika in på bildbloggen så ser ni lite av det jag gjorde igår.

Äsch, jag blir så nojjig. En kvarts pizza hos gammelmormor förstör knappast någonting. Men det känns så. Fan, jag föll för frestelsen. Typ. Jag och barnen tog med pizza (och kycklingsallad till mig) som vi mumsade på, igår. Men trots att jag bad om att få dressingen bredvid så hälldes den ihop i sallanden, och det blir så simmigt äckligt då. Uäsch! Så så åt jag hellre en bit pizza.

Inte tränade jag något heller, förutom med hantlarna jag fått (låna?) av mammsen. Jag ska säga upp mitt gymkort och istället lösa kommunens simkort som är gratis. Billigare (snålHanna). Jag har knappast någon förhoppning om att se ut som Magnus Samuelsson bara för att jag har ett gäng tanthantlar (dom är superlätta, därför ville inte mammsen ha dom kvar). Men lite styrka kanske dom kan ge.

Just nu ligger Alvin och Sonya och sover, och Elis ser film. Fast jag tror minsann att Alvin vaknade nyss, för det trampar i trappen... (Alvin sitter naken och alldeles morgonruffsig i mitt knä, med ett fårskinn under rumpan, och tjuvdricker av mitt kaffe)

Igår kväll åkte Elis och Björn till stugan och planerade för lite plintgjutning. De hade fika med sig, och metspön. Tänk att vi har brygga inpå tomten. Gud vad jag älskar det där stället.

Jag och Alvin våldgästade pappa och mamma en stund. Var nera och fotade vid sjön, Alvin åt lite mat och busade med morfar.

Tidigare under dagen kom Maria och Emil över. Försökte fota Emil lite, men det var svårt. Vi hade en egenutnämnd assistent med vid namn Sonya. Hon har förälskat sig i Emil helt och hållet. Så fort vi gjorde en ansats till att sätta ner Emil var hon där och pussade och ställde sig mellan Emil och kameran. Barnhunden nummer ett.

Idag ska vi till mormor och låta henne skriva under en fullmakt, sedan till banken och ta ut/sätta in fondpengar åt henne. Sedan ut till pappa och mamma en stund, de ska vara barnvakt när jag uträttar en del ärenden på stan. Jag behöver även deras barnvaktshjälp några timmar i morgon, gud vet vad jag ska muta med då. Vin? Öl? Jag vet att mutor enbart godtas i flytande, alkoholstinna former. Uj, uj, uj.

Nä, dags att ta tag idagen.

Eller mja, inte riktigt. Men snart. Och då ska jag ta en långprommis tänkte jag, ska bli skönt. Nu ska jag panera fisk (rödspätta) och koka potatis och så ska vi äta snart.

Jag saknar att ha promenadsällskap, Cicci det var så bra när du bodde här i Flen och vi kunde gå tillsammans. Åhh suck. Det är lättare att komma iväg om man är två. Matmässigt har jag skött mig sådär idag, fil och blåbär till frulle, kaffe på donken med barnen (och två skedar glass av Alvin) och sedan ett par djungelvrål då. Men jag missade lunchen, blev för lång tid på Coop Bygg med lasyren.

Men nu ska jag börja med firren. Supergott med fisk!

Ciao!

Äsch, jag kan inte bestämma mig. Hemmadag eller åka en sväng. Det lutar dock åt att vi åker en sväng till Katrineholm, Björn ville ha lite handlat på Coop Bygg. Och eftersom jag är ledig så kan ju jag fixa det. Supertråkigt väder dessutom, stackars alla ni som har semester och det bara regnar och är kallt.

Jag skippade i min morgonpromenad i morse, jag var skittrött och unnade mig en sovmorgon till halv åtta. Förhoppningsvis kan jag ta en längre sväng ikväll. Vägde mig i morse, bara för att få en dask i baken om att fortsätta. Och jihaa, mindre än invägningen den 21 juli. Nu känns det ännu roligare. Värre hade varit om jag hade gått upp, uhh.

Nej, nu ska jag klä vildingarna och sedan åka upp till banken och hämta ut lite pengar.

Ja, igår måste det ha varit en dålig dag. Riktigt, riktigt dålig. För idag har liksom allt gått som smort. Hur kan det vänta på en femöring sådär?

Jag har dock försökt att aktivera och distrahera barnen mer. Gör de hyss så har jag lockat med något annat, och jag har verkligen gått in för att inte hetsa upp mig och skälla. Men klockan är fyra och vi har varit hemma precis hela dagen, och ingen av dom verkar speciellt uttråkade. Elis blev trött nu och ville se en film, så det fick han. Jag ska börja med maten, det blir köttfärslimpa idag igen (uppvärmd dock) då mer än halva blev över från igår. Men jag lovar, det var så jäkla gott. Gjorde äkta gräddsås till, och så hade vi lingonsylt. Istället för potatis åt jag harecovets och några kokta bönor. Det är ingen uppoffring för mig då jag inte tycker om potatis. Och givetvis bara några matskedar sås, och pyttelite lingon. Jag vill inte avstå helt, men jag tar lite. Precis som förra gången jag gick ner. Det var efter 66-67 kg som jag fick avstå precis allt.

Nu ska jag och Alvin köra potatismaskinen, och värma maten. Sedan tänkte jag ta en promenad om Björn inte planerat något speciellt. Tog en 45-minuterspromenad i morse också.

Nu vill Alvin börja med maten, så - dags att göra nytta.

När jag börjar sju smyger jag upp vid sex, och gör allt för att Björn och barnen inte ska vakna.

I morse hade jag hunnit ut på en promenad med Sonya strax innan sex, klockan var kvart i sju när jag hoppade in i duschen. Och då hade Björn snoozat sedan kvart i sex. Barnen började vakna, och vid sista ringningen från klockan vaknade de helt. Och Björn kommer knappt upp ur sängen. Snoozning är skönt med sjutton inte över en timme.

Båda barnen vaknade strax innan sju av hans klocka, och sedan har det varit fullt ös här hemma. Vi har sorterat prylar ut mitt linneskåp, och ritat. Just nu sitter Alvin på gräsmattan och gnäll-skriker om att jag ska bära in honom. Han stod på gruset och jag bad honom komma in och hämta stövlar, då skrek han "DU hämtar mig!". Vilket jag inte gjorde, och då knallade han ut mitt på gräsmattan och slängde sig på rygg (tyvärr var det blött i gräset så han kastade sig upp lika fort, och sitter numer på huk). Och gnäller om att jag ska hämta honom. Sällan liksom.

Så, dött läge. Får se vem som finner den fighten. 

Nu ska jag planera lunch. Blev tidigt frulle vid sju så vi är riktigt hungriga nu.

Idag har barnen gått mig på nerverna. Hemma bråkade de om precis allt, och minsta sak jag sa mottogs med ett gapskratt. Eller Alvins paradgrej, att kasta sig bakår/nedåt så fort man tar i honom och försöker prata. Han bara garvar och slingrar sig undan. Jag blir galen och idag är nog första gången jag känt mig riktigt, riktigt usel. Jag har skällt och bråkat och blivit halt hysterisk på barnen och det har dessutom inte gett någon mer effekt än två ledsna killar. Jag brukar inte ha så kort stuben när det gäller barnen, men idag har det varit jobbigt.

Men ibland måste det vara tungt för att man ska uppskatta de lätta stunderna, eller hur? Jag försöker se det så.

Just nu har jag en köttfärslimpa i ugnen, min vaforiträtt (oj, där vände jag minsann på bikstäverna. Men hallå, bikstäver. Jag är nog inte mig själv just nu).

Är skithungrig men Björn verkar vara uppslukad av jorden. Eller av Fransmannen som han har hand om. Någon student från frankrike som Björn ska köra med handleda. Dessutom lovade Björn bort vårat tält till sin bror (vem vill tälta i det här vädret? Någon?). Jag jagade hem för att hinna och inte sjutton har någon broder dykt upp här inte. Dessutom vill jag inte ta på mig mina målarfärgsfläckiga adidasbrallor och småhålstrasiga tisha. Jag menar, lite stolthet har jag ju. Björn vet ju vad han har, men andra kan ju få leva i den tron att jag faktiskt håller mig hyffsat fräsh även här hemma. Mowahahah.

Nu håller jag på att döden dö här. Hungrig som bara den. Tog en långprommis med brodern hos pappa och mamma, medan pappsen hade barnen. Jag hann även med att köra mormor till tandläkaren. Hon orkar inte gå/ta färdtjänst, så jag kör svart färdtjänst åt henne. (OBS alla eventuella läsare från skatteverket. Det var ironi). Dessutom agerar jag tolk. Hon hör så grymt illa att någon måste mellansnacka för att det ska bli hackat eller malet.

Nä, nu ska jag hitta något att göra. Har sorterat en låda med allt-i-allo-skit. Tänk så mycket jag samlar på mig. Kvitton och lupsyl och linsburkar och näsdukar och klädnypor och nappar och fan vet allt. Kastade 95% av allt. Hinner inte sortera, bara överväga om jag förlorar allt för mycket pengar på att kasta prylarna eller om jag ska spara det.

Nu. Hörde. Jag. Elis.

"Kolla Alvin, den blev alldeles repig!"

Jag måste kila!

Halv sex ringde klockan, och jag studsade (nåväl) upp ur sängen. Eller snarare kom på att jag skulle skita i promenaden, men sedan kunde jag inte somna om så tio minuter senare stod jag i träningskläder och knöt skorna. Sonya fick följa med, men jag tror att gammeltanten börja bli för gammal för sånt här. Eller så är hon bara morgontrött, för hon var så uttråkad av promenaden. Vek av från min vanliga 45-minuterssväng och tog 30-minutersturen på elljusspåret istället, och det tyckte hon var roligare. Vad gör man inte för att roa vovven.

Just nu sitter hon fastkopplad i Alvins BobbyCar. Alvin försökte få henne att dra den, och hon kraken går liksom med på det. Alvin vaknade väldigt tidigt, han som brukar kunna sova till nio i alla fall. Nu äter de frulle vid tv´n, risifrutti och melon. Jag åt tillsammans med Björn tidigare i morse. Men med hans tempo hade det kunna bli lunch vi intog tillsammans. Han är så seg på morgonen. Han skulle möta sin franska student vid sju, och tjugo i sju frågade han mig var hans byxor var. Som om jag lånat dom... Jag planerar minutiöst på mornarna, även om jag är ledig så lägger jag fram kläder åt mig själv kvällen innan. I morse var träningskläder och vanliga hemmakläder framme. Så gör jag alltid. Avskyr att vara stressad och leta.

Jaha nu börjar Alvin med sitt sedvanliga ljuvliga humör. Han ligger i soffan och "kan inte ligga kvar här". Dvs jag ska bära omkring på honom för Elis han förmodligen sagt något som stört Alvin. Det spelar inte så stor roll vad Elis gör, Alvin bryter ihop om Elis så sneglar åt hans håll på fel sätt. Sedan skriker han och piper och gnäller och Elis blir så sur över allt oväsende. Och allt Alvin vill är att jag ska serva honom. Bära på honom, mata honom, klä honom. Allt ska jag göra. Men Björn eller någon annan visar han inget sånt här, bara med mig. Jag vet, jag skämmer bort honom. Lite.

Oj, hoppsan. Nu har han hasat fram till trappen och vrålar istället.

Och där kastade han sig på golvet... Suck.

Det roligaste var i vintras när han var tvärilsk och inte skulle ha mössa och vantar på. Sedan stod han i dörröppningen och blir så förtvivlad och arg över kylan och han fröööös om fingrarna! (fick vantar) Gallskrek och frööööös om hååååret! (fick mössa). Gallskrek efter det och frös nu i munnen. (Björn sa till honom att då faktiskt knipa igen truten).

Nu börjar jag igen. Eftersom bloggen läses av typ 14 personer och adressen inte ligger ute någonstans så känner jag mig inte så tvingad att vara blyg. Ni känner ju mig, alla här. Eller hur. Ni som ser mig dagligen vet att jag rasat iväg i vikt igen. De där jäkla kilona, de liksom smyger sig på. Och jag stoppar huvudet i sanden (eller i chipsskålen, haha).

Men nu ska det bli andra bullar. Ehh, förlåt, jag menar äpplen. Såklart.

Som lägst var jag nere på 63kg. Det var en stor uppoffring för mig, för jag tränade så mycket jag hann och åt aldrig något gott. Dessutom kokade jag den mesta av min mat, vilket är grymt tråkigt. Men jag mådde himla bra också, och var så pigg. Svår avvägning det där, den uppoffringen skulle jag inte klara idag igen. Men jag vill gå den gyllende medelvägen, vid 67-68 kilo mådde jag också riktigt bra, kläderna passade finfint och jag kunde unna mig lite gott. Där vill jag vara idag. Runt 70 kilo men helst något under.

Så.

Lite peppbilder nu då.



Den första bilden är någon gång i december 2007. Så mycket väger jag idag. 83 kilo. De andra bilderna är sommaren därefter. Gudars vad smal jag var. I alla fall jämfört med hur jag såg (ser) ut.

Såhär ser jag ut nu.



Inte från den bästa vinkeln (ehrm), men ändå bilder som på ett riktigt rättvist (suck, ja) sätt visar hur jag ser ut. Urk.

Men jaja, nu kör jag igång igen. Runt den 21 varje månad kör jag en invägning här på bloggen.

*peppdance* Oh! oh! oh!

Egentligen borde jag inte sitta här. Jag borde plocka med tvätten. Ett berg, och då menar jag superberg av tvätt finns att avverka. Men det är så förbaskat grymt tråkigt. Jag har plockat med tvätt i en vecka känns det nu. Men min tvättstuga blev faktiskt väldigt fin efter det. Allt utom badlakarn har jag manglat, och nu är det så prydligt och fint i lådorna. Jag gillar att mangla, det är avkopplande. I vinter ska vi putsa och måla väggarna i tvättstugan, få upp lite hyllor på väggarna och göra fint där nere. Det är mycket vi ska göra i vinter. Datarummet här t.ex ska plockas ur. Helt. För vi ska isolera väggarna, bygga ett fast städskåp och bygga in klädförvaring från hallen in i det här rummet. Det kommer bli bra, men under tiden kommer jag bli galen av damm och sågspån.

Vi har ett fint gammalt linneskåp som Björn vill kasta ut, men jag vill behålla det. Jag ska vitmåla det, kommer bli jättefint. Och så ska jag ha det skåpet att ha mina kamerasaker och teckningsprylar i. Datarummet här nere kommer bli rum till någon av pojkarna när det blir klart, och vi har väl inte riktigt bestämt var datorn ska stå. Björn vill ha den i källaren men det vägrar jag. Där är det kallt, mörkt och rått. Aldrig. Jag vill ha datorn i trapphuset, där vi byggt ut en liten yta över själva trappen. Men Björn är aldrig med på det jag vill, tyvärr.

Nu ska jag gå upp och börja med tvätten, och så ska jag ta med en sopsäck där jag ska kasta trasigt. För det blir aldrig av att jag lagar. Jag är mer köpanytt-typen. Haha.