22 oktober 2011.
Hej i höstrusket :)
Här sitter jag, på jobbet. Tar mig friheten att blogga några minuter innan jag ska gå härifrån. Det har varit oändligt lungt, vilket var en skön kontrast mot förra jobbhelgen då jag halvt om halvt krisade här uppe. Men jag blir så trött av att inte ha något att göra, intranätet är lusläst och det fanns inga uppgifter åt mig. Somnar nästan. Och jag har ingen aning om det blivit ljust ute, vi stackars markarbetare är förvisade till en liten panikbyggd skrubb, och har varken utsikt mot något fönster eller täckning på mobilen här inne.
Mellan mina pass ska jag och barnen till bästaste kussen Sabina som fyller år idag. Sedan åker vi nog hem och jag låter barnen riva fritt i lådor och lekskåp. Jag måste plugga bokföring. Och redigera två fotograferingar. Hämta ut två beställningar på ICA som ska packas och skickas.
Jag har oändligt med jobb liggandes över mig. Fast, det ska ju vara en avkoppling, så jag försöker, försöker, verkligen att se glimtarna med att jobba med t.ex. bilder och leveranser. Att jag gillar det, innerst inne. Men jag får alltid, hur jag än vänder på det, räkna minuter. Tiden innan jag somnar (ca 30 sek) på kvällen går åt till att planera nästa dag i minsta detalj. Ibland undrar jag om alla förstår. Jag har ingen fritid att kunna slänga mig i soffan och se en film på dagen. Men min fritid är så innystad i allt annat jag har runt mig, att jag ofta måste påminna mig om att det är mitt eget val att faktiskt ha det så här. En del av mig är avundsjuk på de som har tid, de som går hemma av olika anledningar. Att se (läsa) deras gnäll om tristess. Oj oj. Det liksom hugger i mig, för jag vill också gå hemma och ha tråkigt ibland.
Om jag hade mer tid, oj. Jag skulle sy (har jag hundra saker jag vill sy! ... och laga...). Jag skulle baka goda kakor, testa nya recept. Jag skulle fotografera ett tema i bara pasteller och rosa. Jag skulle ta timmeslånga promenader med hundarna. Jag skulle elda en brasa och sitta framför den och läsa en bok. Men det hinner jag aldrig, jag skulle aldrig unnan mig det för det är verkligen PRIO 3. Längst ner på min lista. Saker jag kan göra när PRIO "-listan är klar.
Det där ovan, är bara lyxsysslor. Sådant som jag skulle unna mig om samvetet var rent, från alla "måsten". Alla andra, nödvändiga saker, som halkar efter, som är sådant jag kan skjuta upp för det är inte nödvändigt för att få vardagen att funka, det hinner jag aldrig. PRIO 2.Sortera alla utväxta barnkläder (och prylar) som belamrast överallt. I kassar, i påsar och i högar. Plocka ut och rensa ett källarförråd där jag samlar julpynt, renoveringsbara saker, kassar med saker att skänka bort. Laga högar av trasiga kläder. Få vår återvinningen i källaren att fungera. Sortera i min garderob... Sådant hinner jag aldrig, men om någon plötsligt skulle kasta en ledig dag över mig då jag inte har något från min PRIO 1-lista att göra, då skulle jag.
Min PRIO 1-lista, det är sådant jag gör ett på natten om jag vaknar och inte kan somna om (om det funkar att göra kl. ett på natten förstås). Sådant jag måste göra för att vardagen ska funka, det går att skjuta upp men blir ett helsike att göra i sista sekunden, och det är de mest nödvändiga sakerna. Tvätta/hänga tvätt/vika tvätt, plocka fram barnens kläder till dagen efter, rasta hundar, handla, köra saker till återvinning, städa, småplock med barnens leksaker, kläder och renbäddning. Det kommer jag inte undan och det måste utföras men är anpassningsbart, och jag planerar minutiöst för att hinna sådant.
Det vi oftast bråkar om här hemma är PRIO 2-listan. Saker Björn vill att jag ska göra för att det ska underlätta för renoveringen i huset. Prio 1 behöver han aldrig befatta sig med, det har jag sedan barnen kom tagit så gott som helt själv. Men PRIO 3 är nödvändig för att jag ska orka fortsätta, det är min motivation och målsättning. Att även kunna baka in lite PRIO-3 saker för att må bra. Just nu finns de inte. Men kanske i framtiden. (PRIO 1-AKUT är sådant jag inte för en sekund kan skjuta på, och det är mina åtaganden som god man och kontaktperson, inträffar det något där så är jag så illa tvungen att skjuta allt åt sidan).
Men det är mitt eget val att jag fyllt min lediga tid med en mängd saker, och jag är på väg att glömma det.
