bananabambi

Jag har alltid trott att Nybble legat i en skimrande, lätt grå dimma. Det är så jag upplevt vår trädgård och Nybblegatan utanför. Lite spöklikt, mystiskt.

Men när jag kom hem idag brast min sagolika bild av vårat område. För då hade Björn tvättat fönstren. Det blev en obehaglig påminnelse om att det dels var alldeles för länge sedan vi (han) gjorde det sist. Men jag upptäckte också att jag kanske bör ta in tvätten som hängen på linan. Det är bland annat plagg som hängdes på tork när Alvin badade på sitt födelsedagskalas.

Den 16 juli.

Jag betalade en auktion igår kväll. Och idag kom paketet. Finns det liksom ingen gräns för hur snabbt ett paket kan komma?

Uppdatering: nu har jag kollat mailkorgen och insett att människan hade skickat min tunika utan att fått pengar. Modigt.

I övrigt så sitter jag här och grinar över min brist på karaktär. Åt en halv bukt Ben&Jerrys nyss. Fy sjutton, varför måste jag ge efter för suget?

Fast, jag åt nyttig lunch och har samma till middag. Tomater, kiwi, rädisor samt en liten bit kotlett. Så, egentligen har väl lassen inte så stor betydelse. Mer än att jag ballar ur på mig själv när min karaktär sviker.

Tänk att lite chips kan få en att må så illa. Nu är det inte en hel påse jag pratar om, utan några nävar. Men jag får sådan hemsk halsbränna att jag alltid ångrar att jag åt. Uääääck! Barnen har fått varm choklad och lite mandariner vid tv´n, och själv sitter jag med kaffe och surfar. Riktigt skönt.

Vi ska till simhallen idag, det har barnen pratat om sedan förra veckan. Efter det vet jag inte vad vi ska göra, kanske åka och hälsa på gammelmormor eller morfar. Det visar sig. Frågar jag Alvin väljer han gammelmormor, frågar jag Elis väljer han morfar.

Igår var vi uppe vid sommarstugan, pappa har rätat upp "lekstugan" som den kallas. På tomten finns (fanns) det tre byggnader, huvudbyggnaden högst upp (riven, där ska vi ha en inredd friggebord med altan), lekstugan (som stod så snett att vi först bestämde oss för att plocka bort den. Men den står så fint alldeles nära vattnet, egentligen alldeles för nära med tanke på regler om allmänning och hur nära inpå vattnet man får bygga. Men vi har fått lov att få ha den kvar trots att den står utanför tomtgränsen. Det är den byggnaden pappa har hjälpt oss med, han har rätat upp den samt gjutit nya och fler fundament under). Den tredje och sista byggnaden är den lilla timmerstuga som pappa byggde som tonåring. Så synd att den inte går att rädda. På den platsen ska vi bygga vår huvudbyggnad, långt fram i tiden dock.

Nehej, dags att börja göra nytta med det vanliga plockandet.

Trevlig söndag alla vänner :-)

Att säga Nej.

Men dessa förbannade grodor som Elis släpar hem, jag blir övertalad. Så det är egentligen inte mitt fel att vi nu har en trecentimeters liten grodjäkel i bilen. Jag kan inte säga nej och det är ju så oskyldigt. Och vad är det egentligen att bråka om, antingen hittar jag den eller så avlider den. Jag är bara rädd att den lilla fan ska hoppa fram på mig, typ nedifrån taket. När jag kör. Eller att jag ska mosa den under gaspedalen. Jag tittade mer på grodorna än på vägen och sedan kikade jag bak till Alvin som sa något, och då frågade Elis: "Mamma, var är grodorna?" Det tog fem sekunder av ovaksamhet från min sida och grodorna hade skuttat ur burken.

När vi stannade vid Ekborgen släppte jag ut den andra grodan också, när Elis inte såg. Sedan grät han en lång stund när han insåg att han nog måste ringa morfar och tala om att de fina små grodorna hade smitit. Usch, det är inte lätt när man är liten. Alvin är mer lugn i sitt förhållande till grodor. Eller, sist hörde jag "vi plattar till honom med lastbilen" från Alvin, när Elis i ett ödmjukt ögonblick lät Alvin hålla en groda. Så, Alvin är för liten för att inse tjusningen med grodor. Eller för klok, vad vet jag.

Nu ska jag snart pallra mitt arsel till jobbet. Jag är egentligen ledig den här helgen, men vad gör man inte för lite extra pengar att vara snäll när det krisar (kval. övertid är inte fy skam någon gång ibland).

Dagens motion bestod av en entimmespromenix med Storytel i hörlurarna, mellan mina arbetspass. Samt en 45-minuters rask promenad med Maria när jag slutade.

Dagens kost bestod av sedvanlig frulle (filmjölk och en weetabix), mellanmål (två stycken finn-crisp med smör + kaffe), lunch (en pannbiff, gräddsås och mängder av grönsaker), mellanmål (en handfull torkade osötade plommon och aprikoser + kaffe) (där är det även läge att fråga Maria om varför promenaden gick så snabbt. Det var lång mellan toaletterna. Haha!), fika (kaffe + två finn-crisp) och till sist middag (samma som lunchen), och en nektarin väl hemma igen vid 21-tiden.

Dagens miss: *blankt*

Dagens lärdom: Torkade plommon i måttliga mängder. Måttligt = mindre än åtta stycken. Annars kan jag sluta med promenaderna, för jag förbränner lika mycket genom att akut kuta på toaletten flera gånger i timmen.

Usch, jag ids verkligen inte någonting efter jobbet. Handlade när jag slutade vid 20, sedan hem och det sedvanliga diskplocket som resten av familjen inte hunnit. Och så framplockning av kläder till i morgon, i ordningställande av skor/stövlar/leksaker.

Tidigare idag jobbade jag som vanligt till tolv. Sedan drog jag och Cicci till simhallen, gjorde några längder och njöt i bubbelpoolen. Väl hemma bytte jag om till träningskläder och gick en entimmespromenad innan jag gick tillbaka till jobbet. Så jag har gjort mitt på motionsfronten idag. Morgondagen bjuder på samma delade tur, och jag kan inte bestämma vad jag ska göra mellan passen. I och för sig har jag en tvättsuga som behöver lite omsorg, men så tråkigt och så sysslolös lär jag aldrig bli.

Nu ska jag gå upp och lägga mig. Socialt liv finns inte längre tror jag. Eller ja, socialt liv tillsammans med Björn finns inte. Det är för mycket husrenovering/verkstäder/sommarstugeplaner/trappbyggen/kläder/whatever i vägen.

Ingen bild har jag hunnit ta ännu, men månadens vikt är i alla fall *fanfar* 75,9.

En nedgång på 2,4 kg sedan förra vägningen.

Även om jag inte känner mig helt nöjd (då det gick så mycket snabbare förra gången) så kan det ju liksom gå sämre. Så får jag tänka.

Förra veckan var vi vid stugan och fikade. Pappa har hjälpt oss med att gjuta nya plintar. Och efteråt fikade vi. Här sitter vi litet utanför tomtgränsen, men ser ni vilken fin sjöutsikt vi har. Har helt glömt bort att visa bilder, det blir lite sparsmakat med bilder och blogginlägg.

Vår tomt ligger till höger om bryggan.

Ja, det är glest med inläggen här. Ibland blir jag så grymt bloggsugen, jag har aldrig svårt att veta vad jag ska skriva om. Men det där sista tog udden av det roliga med att blogga.

När man läser en del krönikor så viner sarkasmerna runt omkring. Lite omgjort, lite tillkryddat. Och ändå, med värme. Det är så synd att det jag skriver inte uppfattades så. Fast jag tro, ärligt talat, inte att felet ligger hos mig. Utan hos den som pratat med Björn. Och hos honom själv, som absolut inte förstod det roliga.

När lusten faller på skriver jag från bildbloggen. Men där är jag inte privat, på något sätt. Och där finns även kravet på att producera något när jag skriver, eftersom det är kategoriserat som bildblogg.

Men men. Nog självömkat.

Nu ska jag ta tag i min vetedeg som jäser. Och då snackar jag inte om degen på magen. Ja, på tal om det. Det går sakta nu. Skitsakta. Jag är ute och promenerar raskt i snitt två gånger om dagen, en timme per gång. Ändå segar sig kilona bort. Men jag vet att jag behöver mer utmaning. Nu är kondisen så pass bra att de där promenaderna inte räcker, jag behöver lägga till mer intensitet. Antingen längre pass eller jogga motsvarande tid. Men de sista två veckorna har jag varit förkyld, och jag är försiktig med att anstränga mig då. Promenaderna har jag dock inte slutat med. Däremot joggar jag ingenting så länge jag rosslar och hostar.

Sedan har jag köpt en yogamatta, och en pilatesboll, samt Charlottes bok "Kan jag Kan du". Många bra övningar, som jag ska prova på nu när förkylningen gett sig. Kanske kan man lyckas bli smidigare och starkare utan att gå på gym? Eller är det en önskedröm?

Nu var det vetedegen ja. Sedan ska jag snabbt kasta ihop något att äta, idag jobbar jag, fast inte med det vanliga. Så jag börjar inte förrän fem. Vilket innebär att jag inte kan ta matlåda med mig, utan måste äta innan. Idag blir det blodpudding och stekt ägg.

Just det, inte har jag berättat att jag äter enligt GI? Jag trodde sådana dieter var goja. Jag vet ju hur jag ska gå ner. Men, det är roligt att testa något utöver det vanliga, så jag har provat i en sju veckor ca. Viktnedgången är ju runt 6-7 kilon (har inte vägt mig på två veckor), men jag ger inte GI äran för det. För jag har gjort som förra gången, är medveten om vad jag äter och äter inte godis, chips, läsk och fikabröd. Ganska lätt. Klart man går ner om man kombinerar det med motion.

Men, den här gången har jag även förkastat bröd, pasta, ris och potatis. Och äter inte så mycket frukt. Och, det som verkligen gett mig ett "aha" är min huvudvärk. Eller snarare avsaknaden av den. Jag har inte ont i huvudet längre! Dessutom ingen migrän på lika många veckor som jag hållt på! Kan det verkligen vara så enkelt att blodsockret hålls på en jämnare nivå utan alla dessa kolhydrater, och detta hjälper mig att slippa min ständiga huvudvärk? Jag vet inte vad jag ska tro, men ni som känner mig vet ju att jag är en migrän- och huvudvärksmänniska. Och kan GI råda bot på det, då är ingen lyckligare än jag.