Sött blir tragiskt.

I flera kvällar har jag sett lilla paddan här utanför. Den hoppar förbi i gruset, sena kvällar/nätter och tidiga mornar. Samma tid ses vi, oftast på samma ställe. Jag har kikat lite på den, tjockisen.
 
Idag tittade jag lite extra, och ser att det blöta på huvudet, som jag löst trodde var fukt efter skuttandet i gräset, är blod. Och ett öga är trasigt/borta, och den gapar för att käken förmodligen är ur led...
 
Tänk så sorgligt det blev.
 
Men den är på samma ställe, och sedan borta någon timme senare, dag efter dag. Så förhoppningsvis klarar den att äta ändå.
 
För man kan väl knappast åka till veterinären med en padda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0