bananabambi

En person som läser min blogg känner Björn. Och har meddelat honom om all skit jag skriver om honom. Bland annat att han är slö, och inte gör något hemma.

Tack så väldigt mycket. Gulligt gjort. Det har verkligen hjälpt till att skapa en fridfull stämning här hemma.

Så.

I början av veckan infinner det sig ett lösen här på bloggen. Jag ger bara ut till de som själva ber om det. hanna_lady[at]hotmail.com mailar man till då. Inte via facebook.

Jag har aldrig värnat om många läsare, just därför ligger inte bloggadressen ute någonstans. Men jag har heller aldrig skrivit om något så hemligt att jag inte kan ha bloggen öppen. Jag trodde jag hade bra grepp om vilka som läste, och att det var mina vänner. Förmodligen en falsk trygghet.

Tydligen är det väldigt roligt att delge Björn info i andra hand. Jag vill poängtera att jag står för det jag skriver och inte skriver lögner, jag har flera gånger till och med frågat Björn om han läser bloggen. I de fallen jag tycker jag skrivit något bra eller lagt ut något kul, men han fnyser och har sagt att bloggar knappast är något för honom. Så bloggen är absolut inget hemlighetsmakeri oss emellan.

Jag har själv tyckt att min blogg varit ganska kul, med humor och ironi blandat med mitt stundtals vardagsjobbiga liv. Det är en skön ventil att kunna skriva av sig, gnälla lite. Men man behöver ofta se helheten för att förstå. Jag trodde att min ironi syndes. Jag skulle själv aldrig konfrontera någon med något jag läser på en blogg. Man vet inte hur sant det är,  om det är taget ur sitt sammanhang (vilket det väldigt ofta är när jag skriver) och om en sådan här grej, när någon faktiskt blir sårad, är det så urbota korkat gjort.

Björn känner sig uthängd och det är jag ledsen för.

Och uppenbarligen behöver jag välja mina läsare med omsorg.

Jag har alltid gillat er, det vet ni ju. Men nu är relationen till alla er läsare mycket sval :-< Och blogglusten lika med noll.