Jobbig dag.

Idag har barnen gått mig på nerverna. Hemma bråkade de om precis allt, och minsta sak jag sa mottogs med ett gapskratt. Eller Alvins paradgrej, att kasta sig bakår/nedåt så fort man tar i honom och försöker prata. Han bara garvar och slingrar sig undan. Jag blir galen och idag är nog första gången jag känt mig riktigt, riktigt usel. Jag har skällt och bråkat och blivit halt hysterisk på barnen och det har dessutom inte gett någon mer effekt än två ledsna killar. Jag brukar inte ha så kort stuben när det gäller barnen, men idag har det varit jobbigt.

Men ibland måste det vara tungt för att man ska uppskatta de lätta stunderna, eller hur? Jag försöker se det så.

Just nu har jag en köttfärslimpa i ugnen, min vaforiträtt (oj, där vände jag minsann på bikstäverna. Men hallå, bikstäver. Jag är nog inte mig själv just nu).

Är skithungrig men Björn verkar vara uppslukad av jorden. Eller av Fransmannen som han har hand om. Någon student från frankrike som Björn ska köra med handleda. Dessutom lovade Björn bort vårat tält till sin bror (vem vill tälta i det här vädret? Någon?). Jag jagade hem för att hinna och inte sjutton har någon broder dykt upp här inte. Dessutom vill jag inte ta på mig mina målarfärgsfläckiga adidasbrallor och småhålstrasiga tisha. Jag menar, lite stolthet har jag ju. Björn vet ju vad han har, men andra kan ju få leva i den tron att jag faktiskt håller mig hyffsat fräsh även här hemma. Mowahahah.

Nu håller jag på att döden dö här. Hungrig som bara den. Tog en långprommis med brodern hos pappa och mamma, medan pappsen hade barnen. Jag hann även med att köra mormor till tandläkaren. Hon orkar inte gå/ta färdtjänst, så jag kör svart färdtjänst åt henne. (OBS alla eventuella läsare från skatteverket. Det var ironi). Dessutom agerar jag tolk. Hon hör så grymt illa att någon måste mellansnacka för att det ska bli hackat eller malet.

Nä, nu ska jag hitta något att göra. Har sorterat en låda med allt-i-allo-skit. Tänk så mycket jag samlar på mig. Kvitton och lupsyl och linsburkar och näsdukar och klädnypor och nappar och fan vet allt. Kastade 95% av allt. Hinner inte sortera, bara överväga om jag förlorar allt för mycket pengar på att kasta prylarna eller om jag ska spara det.

Nu. Hörde. Jag. Elis.

"Kolla Alvin, den blev alldeles repig!"

Jag måste kila!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0