Dag nummer två hemma.
Och jag håller redan på att bli galen.
Inte av själva hemmapysslandet. Men av att vara så begränsad. Jag skulle nog kunna fylla en hemmafryvardag ett par dagar i veckan i alla fall. Handla, promenera, fixa hemma.
Men nu, när jag inte mår bra, är jag ju så begränsad. Dels är jag livrädd att någon från jobbet ska se mig om jag rör mig ute. Jag som aldrig är hemma får rå-ångest över att jag faktiskt är hemma och dessutom står på benen. I min värld är man hemma från jobbet om man är sängliggande. Nu är jag ju inte riktigt så dålig och det ger mig hemskt dåligt samvete.
Jag var faktiskt på ICA igår, och handlade toalettpapper. Innan jag hämtade på dagis. Och det kändes illa. Men man måste ju få skita, tidningspapper funkar inte (har iofs inte provat, så det är ett antagande) och hushållspapper känns inte rikigt okey att spola ner.
Jag går mest här just nu och tråkpysslar. Inga fler bilder finns att redigera. Blommorna kommer bli ihjälvattnade eftersom jag skvätter vatten på dom så fort jag går förbi, bara för att ha något att göra. Sonya blir nervös på mig när jag går från rum till rum och suckar och ser allt jag borde (men inte orkar) ta tag i. Iofs, det är ju BRA att jag inte orkar ta tag i tvätten/städning/garderobsutrensning etc just nu. Men jag känner mig så onyttig. Normelt sett brukar det inte vara några problem med att sysselsätta sig.
Undrar om man "får" åka upp till macken och köpa sig en tidning? Eller är jag en fuskare då?
Skit samma. En tidning ska jag ha.
På återseende.
