Nu vet jag!
Alltså, jag glömde ju skriva, jag har kommit på vad jag ska göra för förändring. Jag ska börja jogga.
Det funkade för tre år sedan. Det får bli min förändring. Man ska ju bli så pånyttfödd, så sugen, så beroende av att jogga och komma ut. Ja, vi kör på det. Kan jag få ett beroende som inte innefattar något att stoppa i munnen så blir jag HappyHanna.
Det där med håret fungerar inte mer än tillfälligt ändå, jag har provat. Man känner sig snygg den dagen man kommer från frisören innan håret faller tillbaka i sina opersonliga testar. Slingorna känns nya i ett par dygn. Jag fick ett ryck att göra något med håret, själv. I början av veckan. Jag köpte papiljotter. Blå, på ICA. Barnen tittade på mig med ögon som tefat. Jag kunde lika gärna ha stått vid spegeln och karvat ut mina ögon med en smörkniv, det hade fått samma reaktion.
Björn fick inte yppa ett ord, jag såg i hans ögon vad han tyckte. Men han försökte vara snäll, på sitt sätt. Han sa att jag var söt. Det fick nästan omvänd effekt. En 30-åring med ålders (och kropps-) noja med 20 (nä, vem försöker jag lura... 30) kilos övervikt, med papiljotter i håret och morgonrock vars band är hårt åtdraget i något som kunde vara en midja, men som mest är "mellanrummet mellan tuttar och rumpa", är inte söt. Hell no, och det är jag fullt medveten om. Snarare patetisk. Och resultatet i håret? Inte fasen blev det snyggt. Fick vattenkamma och strama till i en tofs, som vanligt...
Så. Det blir att börja jogga. Brorsan ska följa med. Han är en "snart 30-åring med 50 kilos övervikt". Vi blir ett bra fettoteam ha och jag. I den här takten kan vi fira att vi kommit halvvägs när jag tar pension. Vi har hittills inte hittat en enda dag vi kan.
