bananabambi

Ja, det här känns så fel. Elis provar på fritis, lämnade honom där i morse för första gången. Stora barn, en manlig förskollärare han inte hade träffat, och så nävhälsar Elis och knallar in till de andra. Jag blir alldeles... matt. Var tog min lillkille vägen? Min osäkra, lite nervöse Elis? Han är hur cool som helst trots att allt är nytt.

 

Själv bjöd jag hem mitt nattjobbande brorsa på kaffe och smoothie, så jag slapp vara ensam. Följde honom och handlade, gick med honom hem till sig och cyklade sedan tillbaka till mig. Nu ska jag strax (om en timme i alla fall) hämta Alvin hos morfar, sedan hämta Elis i skolan och till sist åka till Mellösa och hämta Elis kompis Tobias i skolan, så ska de leka lite i eftermiddag.

 

I övrigt så är jag helt superlycklig över att ha kommit igång med min träning igen. Även om det bara innebär promenader, så är det en vana jag vill ha, för jag vet hur gott det gör. Och jag har lagt in lite jogging i det, det är så skönt. Sedan vägde jag mig i morse... Jag vet inte om det är LCHFen eller promenaderna eller både och. Men det går åt rätt håll, vill jag lova. Det är inte inbillning att jenasen glappar.

 

Det gjorde min dag, verkligen :)

 

Nu ska jag kika in på pixbox, och tagga mig själv att fortsätta med det här. Wohaaa!