....
Var har dagen tagit vägen?
Idag när jag slutade jobba, kändes det så skumt. Ni vet, som om man glömt något. Dagen har bara swoschat förbi och vips var klockan tolv och jag slutade. Hann inte mer än hem, göra kaffe och hoppsan, nu är klockan tre. Jag är så jäklarns skittrött att jag slåss med mitt intre just nu. Jag hade lovat mig själv en promenad mellan passen, men jag orkar inte. Orkar, orkar, orkar inte. Finns ingen motivation till någonting. Jag är bara trött. Eller så är det tvärt om, jag vill så mycket. Jag vill till gymmet, jag vill ta en långpromenad, jag vill ta en tupplur innan jag ska tillbaka. Och så kommer jag mig inte för med någonting alls. Åhh så frustrerande.
Är så hemskt godissugen att jag inte vet var jag ska ta vägen. Efter min magsjuka (en månad sedan för sjutton) har det liksom inte funnits något stopp, jag bara äter. Allt som jag är sugen på. Mest godis. Gudars, mitt sug var borta ett tag men har kommit med ökand styrka. Och jag blir inte kvitt det, jag kan inte motstå det. Varje dag är en kamp som jag ändå förlorar. Jag inleder dagen med positivt tänkande och avslutar med halvångest och löften om bättring. Förstår inte vart min karaktär och viljestyrka tagit vägen, jag hade mängder av det förr. Men i samma svep som barnen gjorde entré, måste den där viljestyrkan ha flytt.
Nu flyr jag vidare. Till sängen eller sportskorna vet jag inte ännu. Ska ta en tur till skafferiet och se om jag hittar någon anledning där. Anledning att göra något. Eller inte.
Åhhh så svårt.
