bananabambi

Skulle bara tala om det. Galet mycket i huvudet, men mindre på pappret. Typ. Jag har fått någon slags jobb/attgöra-ångest, och liksom skjuter på allt. Så länge jag kan. Både fotomässigt och i mitt andra jobb. Papper, jag orkar inte mer papper. Bokslut, årsredovisningar och mängder med måsten. Jag är så trött i huvudet. Vet ni hur dags jag la mig igår? Kvart i åtta. I åtta! Som ett barn! Sedan sov jag till 04.20 då klockan pep, och snoozade en halvtimme. Jag tankar sömn men på det sättet hinner jag ingenting. Jag hör familjen på ovanvåningen och det suger i mig, jag vill dit upp. Bädda ner mig med pojkarna och höra hur de haft det. Men just nu laddar jag upp bilder, beställer. Sådant som jag måste göra, som jag inte kan skjuta upp.

Missade min frisörtid, hade fattat fel på dag så de ringde efter mig. Bokade om tills nu på onsdag. Fick för mig att det var i torsdags dock, och ringde och var tvungen att avboka pga av jobbet. Frisören min trodde väl inte jag var klok, hade ju inte ens tid den dagen. Det stod inte i min almanacka heller, jag hade bara fått för mig.

Nåväl. Nu är det vår. Nya tag. Tulpaner och grusiga asfalter och dammiga bilar. Men skönt ändå.

Jag ska ge upp nu. Jag har inget liv efter 20 på kvällarna. Duscha, lägga mig. Sova. Elis kom in till oss fyra gånger i natt, snarkade så kopiöst att jag funderade på att pressa en kudde över huvudet. På mig själv. Bar in honom, tre minuter senare kom han in, gråtandes över att han "måste väl få andas" och "jag ska ligga så långt från er jag kan". Bubben då. Efter lite allvarssnack lommade han tillbaka in i sitt rum. Tre sekunder senare tänds ljuset i trapphuset, jag blev livrädd och var totalt övertygad om att något fyllo tagit sig in i huset. Men nej, det var Elis som smygit in till tv:spelet. Halv tre på natten. (nä, han fick inte spela)

Hoppas på en bättre natt i natt. Han snarkar när han är förkyld, men lika jobbigt oavsett anledning.