bananabambi

Hej vänner :)

Tidig morgon idag, jag låg i sängen till prick sex innan jag masade mig upp. Båda barnen hade kommit in till oss. Det var så fruktansvärt mysigt där i sängen jag jag liksom inte ville gå upp därifrån. Varmt och gott, och det enda som hördes var Elis små snarkningar.

Smög upp, klädde mig tyst och gick ut med Esther och Sonya. (haha, måste bara berätta: ni vet ju att chihuahuor gärna fryser/skakar? Och när jag stod i badrummet och skulle pilla i linserna tyckte jag att det riste i huset, jag trodde antingen det var en traktor ute eller fel på pannan i källaren. Det lät liksom "brrrrrrrm-tyst-brrrrrrrrrm-tyst". Men sedan tittade jag på Esther, och såg att det ju var hon som skakade till, som hon brukar. Men det skakade i toalettlocket, och det var ju det som lät. Lilla söta vovve. Och jag höll med henne, vi har kallt inne. Kan ni tänka er att vi fortfarande inte har någon värme påsatt, förutom att vi eldar? Snacka om att golven är kalla. Snacka om att det är kallt på mornarna, eller när man kommer hem på eftermiddagen och inte har hunnit elda. Elementen är ju inte klara ännu, och pja, vem vet när det blir. Livet är en chansning.)

Vi välkomnar 1800-talet till Nybblegatan 17.

Men det känns ärligt som lite djurplågeri att dra upp en alldeles morgonsängvarm liten valp från sängen, och ställa ut henne i kylan och hoppas att hon vill gå och kissa. Hon tittar på mig under lugg, med slokande öron, och liksom "...matte det här gååååår inte...." Sonya far som en vettvilling, runt, runt tomten, medan Esther står och lider.

Men nu är jag på jobbet. Har undanröjt mina uppgifter och kände att jag kunde ta tio monuters bloggande medan jag dricker kaffe.

Ska hem till barnen mellan passen. Björn ska (för ovanlighetens skull) till jobbet. Där var han igår kväll till 23, när vi skiftade pass när jag kom hem vid 19. Det är ju ingen risk att man tröttnar på varandra när man aldrig ses. Snarare så att man glömmer bort att man bor med någon.

Det ska bli skönt att komma hem. Om barnen tillåter ska jag också jobba lite, skriva om avtalet till hemsidebygget (vi la till några saker) och sedan kanske skicka några ordrar som ligger och väntar. Den här veckan har varit så full att jag är enormt glad över att jag inte har några fotograferingar inbokade den närmaste tiden. För det har varit så mycket, jag behöver lite andrum och hitta tillbaka till inspirationen och orken.

Nu ska jag ägna kopiatorn lite uppmärksamhet. Så vi kanske höres i morgon.

PS Jag såg att jag helt hade missat att sätta in Farsdagshälsning i tidingen. Det brukar jag alltid göra, jag har nog gjort det sedan barnen kom. Men nu har jag helt missat det. 

PS 2 Dessutom var vi och hälsade på pappa igår. Elis ska få följa med i morgon, tror han vill träffa sin morfar. Men jag förberedde honom på att morfar hade många slangar, men jag tror inte att Elis tycker det är så jobbigt. Eller, det vet man ju aldrig. Elis som blundar varje gång jag klipper naglarna på honom.