bananabambi

Hej :)

Jag orkar egentligen inte skriva. Vilken uppoffring jag gör ändå.

Har varit på fackling kurs i tre dagar nu, dagarna har som vanligt startat vid fem, lämning på förskolan vid sju och hämta mammsen halv åtta. Sedan i K.holm till halv fem. Snacka om att jag är slut i både huvudet och rumpan. Det är världens klyscha när folk säger "jag är inte van att sitta still", men det är faktiskt så. Det blir så jobbigt på något sätt, att lyssna och vara uppärksam. På jobbet kan man i alla fall koppla bort huvudet och vara lite halvt disträ emellanåt.

Väl hemma från kursen idag fick jag mat hos mamma (tack!), grillad kyckling. Sedan iväg på bokföringskursen, som slutade halv tio. Väl hemma en snabbfika med mannen i huset, och sedan satte jag mig och skrev avtal. I morgon kanske jag kan avslöja vad jag ska göra för hemsida, någon som har en kvalificerad gissning på vilket företag här i Flen det gäller?

Nu ska jag sova. Ska. Huvudet går på högvarv fortfarande, vilket kunde vara enormt produktivt (jag är aldrig så kreativ som på kvällarna/nätterna) om jag inte hade så grymt ont i baken från allt stillasittande. Mitt arsle pallar inte med stolskontakt. Så. Nu är det jag som ger mig iväg mot sängen. Kanske lite Storytel. Om jag hinner. Oftast brukar jag bara hinna spola till det stället där jag somnade sist innan jag somnar på nytt.

Just det. Är fortfarande lite uppjagad över mitt jobb. Fick en riktigt negativ schemaförändring som gjorde mig totalt vansinnig. Eftersom jag inte kunde vara med på vårat möte (pga utbildningen) så skulle jag missa att det nya schemat skulle presenteras för oss. Jag ringde därför min chef på morgonen, och fick mina ändringar presenterade.

Ibland går jag ut för hårt, och ibland blir jag för arg. Men idag är jag enbart glad över att jag sa precis allt som kom upp i huvudet. Alla tankar och åsikter kom fram (under de tre minutrarna jag pratade med min chef). Utan personangrepp, utan en röst som skakade av ilska (jag brukar ibland bli så arg att jag tappat talförmågan). Men idag fick jag fram det sakligt, och riktigt kraftfullt. Jag fick igenom en del av min önskan. Schemat delades inte ut, trots att det var sagt så. Hoppas för sjutton att vi får en bättre variant.

Jag tror dock inte att jag blir speciellt populär hos varesig mina arbetskamrater eller min chef, eftersom jag faktiskt "förstör" något som skulle bli så bra. Men jag känner mig ändå stolt, jag står för allt till fullo. (självklart kan jag pga tystnadsplikten inte nämna mer än såhär, varken varför jag är missnöjd eller vem eller vad som är orsaken till det. Nog för att jag är personlig på bloggen, men jag skulle aldrig skriva något negativt om varesig chef, arbetsgivare eller arbetskamrater här).

Men jag har alltid stått upp för det jag tycker, jag är banne mig inte konflikträdd oavsett om det gäller konflikter på eller utanför möten. Och jag kan argumentera för min sak. Om inte jag själv står upp för min rätt, vem gör det åt mig? Sedan får mina arbetskamrater tycka att jag är en pain in the ass som bråkar. De närmaste har bakgrunden och jag tror de förstår mig. Men det där höjde min adrenalinnivå (tyvärr på ett negativt sätt) och jag har fortfarande inte landat.

Ni ser. Inte kom jag i säng.