...
Tänkte ge en liten Esther-rapport.
Lilla fröken börjar se mer och mer normal ut, svullnaden går ner hela tiden och hon ser inte så makaber ut. Men fortfarande ser hon ut som någon blandning mellan Gollum och Quasimodo. Ett öga i varje socken. Tragiskt att skoja om. Ena ögat är lite insjunket, just för att det är svullet runt om. Och andra ögat står ut lite, eftersom hon är svullen bakom. Jag oroar mig för att ögonen ska se sådär lustiga ut. Inte för att det gör något, man tycker inte mindre om henne för det. Men det kommer hela tiden påminna mig om att jag kunde förhindrat hennes utseende, att det var mitt fel.
Men hon är så glad och pigg, äter, kissar och bajsar. Det som oroar mig mest nu är att ögat kleggar igen hela tiden, och jag vet inte hur allvarligt man ska se på det. Kan vara ögondropparna som torkar, jag vill inte gärna vara i ögat och pilla och torka, då man ska vara så försiktig med infektioner. Kanske är det blod som funnits bakom ögat som tar sig ut. På fredag ska vi till veterinärerna här i Flen för att kolla ögat. Kanske får hon äta anitbiotika ännu längre, sista dosen är i morgon. (På tal om doser, hon ska ha smärtstillande/antibiotikamedicin för hundar på 0,75kg. Man får en liten måttspruta med. Det är bara det att sprutans kg-markeringar börjar vi tio kg! Sedan upp till 50. Så man får liksom hötta lite. Och vi kom fram till att det ska vara mellan 1-1.5 droppe. Stora mängder smärtstillande.)
Fröken Gollum/Quasimodo fick hälsa på halvbrodern Bonzo tidigare idag, oj vad de busade. I tio minuter, sedan ville Esther sova, och sov i en timme. Hon sover mycket, den här bruden. Ca 90% av dagarna. Det gjorde hon redan innan olyckan. Lite tillbakadragen, inte så "påig" och hoppig. Jämför man Esther med Bonzo så verkar hon hemskt sjuk, för Bonzo far som en skållad råtta upp och ner. Esther sätter sig någonstans och tittar. Sedan fick Esther gå från David (King´s) till runda banken. Hon trippade på som om hon aldrig gjort annat än gå i koppel (bara andra gången vi är ute på renodlad promenad), hon stannade någon gång och kliade sig (hon hatar halsband). Men sedan blev det hemskt blött om magen med allt regnvatten, så då fick hon åka bur.
Jaha, nu stampar Alvin ner för trappen. Han är alltid så arg att han klampar för att visa det, vid första steget han tar så vet jag att det är han och inte Elis som kommer. Han vill ha ost. Hans mage var sugen på det. Vi tog upp lite glass, och några överblivna chips. Men nej, han ska ha ost.
Dags att sällskapa barnen, och hämta ner osten som Alvin försökte smyga sig förbi med. Jag såg mellan fingrarna. Han trodde att han smög, men jag hörde hans blaffande steg.
