....
Vi har en ny familjemedlem.
Esther. En chihuahuavalp. Barnen är helt till sig, och Sonya har mottagit den lilla varelsen genom att agera mamma. Om hon fick skulle hon bära omkring på Esther. Vid första mötet reste hon ragg, och tyckte det var hemskt konstigt. Sedan fick Esther en slick och så var det över. Sonya ställer sig gärna över Esther, och ska ha full koll. Men jag hade fasat över att Sonya skulle skälla, morra och liksom visa att hon inte ville ha henne här. Men det är precis tvärt om. Sonya letar efter Esther när hon inte är nära. Det har även gått bra att ha båda lösa på gräsmattan, även om jag står inom en halvmeter. Just för att jag inte litar på att Sonya inte slänger fram en tass i "lekinbjudan".
Och Esther har uppfört sig som om hon aldrig gjort annat än att bo här. Några olyckor har hänt (vi tvättat mattor för fullt), men så fort barnen försvinner så går hon omkring och piper och gnäller. Hon har verkligen fattat tycke för killarna, och ska hela tiden sitta i deras knän. I morse satt de tillsammans i soffan och såg på film (jag satt bredvid såklart). Men hon ska sitta hos dom, men så är hon ju uppvuxen med barn. Så söööt.
