25 december 2011.
Idag har jag inte gjort ett dugg vettigt. Och så fruktansvärt skönt.
Barnen tog en lång, seg morgon och lekte med sina saker. Elis och jag monterade polisstationen han fick, Björn kom och assisterade och vips var klockan halv ett och vi hade inte ätit någon frukost! Himmel. Brunch blev det, med lite småplock. Sedan Började Björn riva ned innertaket i Elis blivande rum, och Alvin hjälpte honom. Jag och Elis tog bilen ner på stan, tankade, fyllde spolarvätska och veckohandlade på Coop. Sedan åkte vi en snabbis till pappa & mamma och hälsade på, mest för att Elis ville visa sitt Angry Birts-spel han fått.
Väl hemma började jag med maten, vi ska äta kyckling och rotfrukter i ugn. Supergott! Har dock inte bestämt om vi ska göra curry- eller bearnaisesås till. Är så himla hungrig nu att vad som helst skulle funka tror jag. Köpte gigantiskt mycket frukt och grönt, men det är så förbaskat gott. Det om något gör att jag känner mig "rik", att få fylla kassar med färsk frukt och massa grönsaker. Känns lyxigt.
Nu ska jag börja redigera lite bilder från julen, kanske lägger upp något på fejjan senare.
Höres kära vänner.
PS, MÅSTE ju avslöja att vi hade vår sedvanliga invägning. Såsom vi Säfströms alltid har vid allehanda högtider. Påsk, jul... Och jag vann. Fast åt fel jävla håll. Håll i er nu... Jag har gått upp TIO JÄVLA KILON sedan i påskas. Tio. TIO! Jag kan knappt förstå det själv. Jag är snart, snart på de där förbannade 95 kilona där jag startade efter graviditeten med Alvin. Missförstå mig rätt nu, jag är egentligen inte bitter över hur jag ser ut. Jag har nog aldrig varit det sedan jag kom upp i vuxen ålder, jag är ganska så bekväm med mig själv och mitt utseende. Så det är inte utseendet det hänger på. Men jag blir bitter, förtvivlad och arg på mig själv över att jag gått upp, efter att ha gått ner alltihop. För hälsans skull. Jag blir så trött.
Samtidigt som jag känner mig riktigt taggad att göra om allt igen, för det var så kul när kilona började droppa av. Jag gör det gärna igen, nu när jag ändå hamnat här.
Men jag är så själv i det här. Det är skittrist när ingen annan är motiverad att hänga på, ingen att puscha med. Mäta resultat, småtävla med.
Det som är svårigheten för mig själv är tiden att träna. Jag orkar inte, jag har hundra ursäkter att inte göra något. Den tiden jag väl är hemma vill jag umgås med barnen, och Björn piper iväg på sitt. Men, fördelen med vårat nya schema i januari, är att jag då kommer kunna utnyttja tiden mellan passen till hundpromenader, eventuellt gym eller simning. Det är faktiskt jätte, jättebra.
Nu ska jag kika till grönsakerna i ugnen.
Dessutom, vågen här hemma visade 90.3. Det är den vikten jag kör som "utgångsvikt". Eftersom jag faktiskt kommer väga mig här hemma. Men 90 pannor är liksom 27kg mer än sommaren 2008... Tio kilo per år. Duktigt Hanna.
Barnen tog en lång, seg morgon och lekte med sina saker. Elis och jag monterade polisstationen han fick, Björn kom och assisterade och vips var klockan halv ett och vi hade inte ätit någon frukost! Himmel. Brunch blev det, med lite småplock. Sedan Började Björn riva ned innertaket i Elis blivande rum, och Alvin hjälpte honom. Jag och Elis tog bilen ner på stan, tankade, fyllde spolarvätska och veckohandlade på Coop. Sedan åkte vi en snabbis till pappa & mamma och hälsade på, mest för att Elis ville visa sitt Angry Birts-spel han fått.
Väl hemma började jag med maten, vi ska äta kyckling och rotfrukter i ugn. Supergott! Har dock inte bestämt om vi ska göra curry- eller bearnaisesås till. Är så himla hungrig nu att vad som helst skulle funka tror jag. Köpte gigantiskt mycket frukt och grönt, men det är så förbaskat gott. Det om något gör att jag känner mig "rik", att få fylla kassar med färsk frukt och massa grönsaker. Känns lyxigt.
Nu ska jag börja redigera lite bilder från julen, kanske lägger upp något på fejjan senare.
Höres kära vänner.
PS, MÅSTE ju avslöja att vi hade vår sedvanliga invägning. Såsom vi Säfströms alltid har vid allehanda högtider. Påsk, jul... Och jag vann. Fast åt fel jävla håll. Håll i er nu... Jag har gått upp TIO JÄVLA KILON sedan i påskas. Tio. TIO! Jag kan knappt förstå det själv. Jag är snart, snart på de där förbannade 95 kilona där jag startade efter graviditeten med Alvin. Missförstå mig rätt nu, jag är egentligen inte bitter över hur jag ser ut. Jag har nog aldrig varit det sedan jag kom upp i vuxen ålder, jag är ganska så bekväm med mig själv och mitt utseende. Så det är inte utseendet det hänger på. Men jag blir bitter, förtvivlad och arg på mig själv över att jag gått upp, efter att ha gått ner alltihop. För hälsans skull. Jag blir så trött.
Samtidigt som jag känner mig riktigt taggad att göra om allt igen, för det var så kul när kilona började droppa av. Jag gör det gärna igen, nu när jag ändå hamnat här.
Men jag är så själv i det här. Det är skittrist när ingen annan är motiverad att hänga på, ingen att puscha med. Mäta resultat, småtävla med.
Det som är svårigheten för mig själv är tiden att träna. Jag orkar inte, jag har hundra ursäkter att inte göra något. Den tiden jag väl är hemma vill jag umgås med barnen, och Björn piper iväg på sitt. Men, fördelen med vårat nya schema i januari, är att jag då kommer kunna utnyttja tiden mellan passen till hundpromenader, eventuellt gym eller simning. Det är faktiskt jätte, jättebra.
Nu ska jag kika till grönsakerna i ugnen.
Dessutom, vågen här hemma visade 90.3. Det är den vikten jag kör som "utgångsvikt". Eftersom jag faktiskt kommer väga mig här hemma. Men 90 pannor är liksom 27kg mer än sommaren 2008... Tio kilo per år. Duktigt Hanna.
Kommentarer
Trackback
