....
God morgon :)
Äntligen fick jag lite blogglust. Har inte prioriterat någonting med datorer senaste veckorna. Räkningarna kom in jättesent för jag kom mig aldrig för med att starta datorn. På ett sätt förknippar jag datorn med jobb numer, och jag har semester. Löjligt tänk, jag vet.
Ska jag rapportera om lillvovven?
Vi var ute vid sommarstugan förra söndagen, jättemysigt. Fick fika hos min moster/kusin/kusinbarn som har stuga bara en liten bit bort. Esther var med, åt pinnar och sov mest. Men jag kände att hon var varm på kvällen, tänkte att det nog var för att hon varit i farten hela dagen.
Morgonen därpå fick jag knappt ta i henne, hon hade så ont i kroppen och feber. Jag ringde veterinärerna här i Flen direkt, och hon tyckte nog det var lite halvlöjligt med mig och min valp igen, även fast jag sa att hon är hängig och mår dåligt. Man känner ju sin hund lite i alla fall. Hon kunde väl kolla på Esther då.
Väl där konstaterade hon att Esther nog hade svalt någonting, och feber, ja det hade hon ju. Fick en akuttid till Katrineholm så dit for vi med raketfart. Kom in efter tio minuters väntan. De klämde, ja hon hade nog ont i magen. Jag sa även att hon hade fått tass på sig av vår stora hund, och att hon borde läsa i journalen om Esther. In i röntgenrummet och Esther gallskrek när vi drog ut lederna över plåten. Ingenting konstigt i hennes mage, ingenting satt fast. Per (Arvidsson) kom in och klämde lite hårdare, konstaterade att hon hade ont i necken. Sa direkt att det onda kommer inte från magen, det är något annat.
De skulle prova att ta ett blodprov, men han var inte så hoppfull då det knappt går på så här små djur. Hittar de en ven så kommer det ändå inte alltid något. Esther fick stanna och jag åka hem. Eller hem och hem, hade lovat Elis en utflykt till Eskiltuna och dit fot vi. Köpte hans spel, fikade och ringde till veterinärerna igen. Jag var orolig för Esther. Jag fick komma och hämta henne, inom 30 minuter då de skulle stänga. Wroooom, Eskilstuna - Katrineholm på 35 minuter. Jag körde alldeles för snabbt.
Väl framme fick jag veta att Esther varit riktigt illa däran. En stor infektion i den lilla kroppen, blodbrist och för höga levervärden. Antibiotika fick hon direkt jag hade lämnat dem, och det hade sänkt febern. Dropp fick hon också, och var piggare. Dock inte pigg, verkligen inte. Men inte apatisk. Hemgång över natten och tillbaka tidigt nästa morgon för ytterligare en omgång dropp och övervakning. När jag hämtade hem henne oroades de över att febern inte gick ner, men vi fick ändå komma hem och återkomma om inte febern gav sig. Infektionen kunde sitta i hjärnan, och då fick hon fel antibiotika. Men jag har haft telefonkontakt med de i Katrineholm, och i torsdags fick jag ta bort kanylen och i lördags var första feberfria dagen. Nu är det en vecka till med antibiotika.
Esther leker som en vanlig valp nu, dvs pip, skrik och kullerbyttor och mängder med rejs här inne. Äntligen. Sonya har insett att hon tjänar massor i matväg på att Esther är här, för resterna tillfaller alltid henne. Och jag vill inte att hon ska känna sig utanför, så när Esther får lyxmat får Sonya det också. Fast i liten dos.
