Rullstol + snökaos = tufft.
Usch, vilken kväll. Rullstol och modd hör inte ihop. Det är illa för alla inblandade parter. Jag är dyngsur om fötterna då mina stövlar inte tål snö och blask, de läcker och mina strumpor gick att vrida ur. Jag var plaskvåt om fötterna redan innan jag kom fram till jobbet nu ikväll, men jag lyckades få skjuts hem í alla fall. Bussen gillar inte det här vädret, ena torkaren la av på vägen till pappa & mamma tidigare idag, och den andra isar på sig och bara bygger upp snölager så det bara blir värre av att använda den. De sista hundra metrarna på 55:an körde jag med huvudet utstickande genom fönstret, för att över huvud taget se något alls.
Dessutom har cd-spelaren i bilen pajjat, den vägrar att mata ut skivorna. Och under de få minutrarna Björn och Louise använde bilen när de övningskörde i söndags hann de byta skiva till något annat än den Lundellskivan jag älskar. Och nu får jag inte ut den nya fanskapet. Dessutom fungerar inte radion sedan rådjurskrocken, för antennen släppte från sitt fäste så den sitter löst och smäller mot rutan. Men det hörs bara runt 60-70 km/h, under och över den hastigheten märker man inte skallret. Ja, och jag petade ju så klart och grejade, för att få ut skivan. Vilket gjorde att den fastnade. Och inte ens gick in. Så nu sitter den där i gränslandet mellan ute och inne och jag kan inte lyssna på radio och inte ens den kassa skivan Björn satte i. (Givetvis provade jag min personliga lösning på allt, att slå på den. Men det gick inte heller).
Om jag ska fortsätta reta mig på saker så har Björn slarvat bort min nyckelknippa. Han är högst skyldig. Han plockade in den från bilen, la den på byrån och nu är den puts väck. Ja, jag misstänker givetvis två små varelser här hemma. En barnstol stod vid byrån. Björns låda var öppen. Och uppepå stod två walkie-talkies. Men jag har provat allt. Pedagogik, hot, mutor och dåligt samvete-metoden. Ingen av de små säger ett knyst om något. I fredags var första dagen på åtta dagar som barnen var på dagis. Tillsammans med två andra. Alvin hade hunnit mycket. Bland annat skruvat loss spolknappen på toaletten. Och spolat ner den. Jag befarar att mina nycklar kan ha gått samma öde till mötes.
Jag jobbar visst i morgon också, förmiddag. Åt en kollega som är sjuk, och så tar jag ut komp på kvällen istället. Ganska skönt. Då har jag tid att reta upp mig på andra saker.
Nu har jag precis ätit upp resterna av lite grillad kyckling som fanns kvar här efter övriga familjen. Och nu ska jag ta en låååång varm dusch, och sedna lägga mig med min senaste bok. Det är också lyx, en tidig kväll och bra läsning.
