Jobb igen.
Idag delad tur. Har haft lite plock och pyssel här hemma. Fryser och känner inte för den där långpromenaden jag planerade. Ska dock gå till jobbet, regnet till trots. Åker så mycket bil så det känns skönt att gå som omväxling, lite vardagsmotion som är väl värd att utnyttja. Ska dessutom handla åt mormor innan jag börjar, hon hade "ingenting hemma", som vanligt när jag inte varit på besök på ett tag. Har varit så mycket i helgen att jag inte hunnit hälsa på henne. Men hon var här i söndags, när Björn fyllde.
Just nu har jag plockat fram kläder, tänker jobba i myskläder för ovanlighetens skull. Brukar alltid ha tunika, kjol, tajts, stövlar. Det är min stil. Men på kvällarna är det annat att göra, man är mest inne och då är det skönt att ha slappa kläder. Fick gräva länge och väl innan regnjackan hittades. Om jag nu kan ha den. Det är ju tragiskt att jag gått upp nästan 15 jävla kilon sedan jag gick ner allt för två år sedan. Jag vet inte vad jag ska skylla på. För lite motion, ingen motivation att träna.
Fast mest har jag gått upp sedan i somras, kanske beror på att jag pluggat och jobbat och faktiskt inte orkat göra något mer. Det är som att luften går ur mig varje kväll när det är laggdax för barnen, jag störtar i säng och alla planer löses upp. Det är ju inte så att jag sätter mig vid datorn, inte ens det har jag motivation till. Jag somnar, och kommer inte igång med någonting sedan. När jag jobbar ringer klockan 4.45, och så går jag upp vid fem. Det är ju inte så konstigt att orken tryter framåt kvällen. Men ska det vara så här? Jag inbillar mig att det kommer kännas lättare att ge sig ut och gå/jogga så snart snön försvinner och det blir ljusare. Jag hoppas det. Annars blir det en tuff TjejVätternrunda i juni. Till mitt försvar kan jag säga att det är sena kvällar för min del, om jag vill hinna ut och träna. Jag jobbar ju mellan 2-5 kvällar per vecka och måste träna efter åtta då, plus att 90% av gångerna jag är ledig på kvällen försvinner Björn till verksta´n. Och han brukar komma hem runt tio, inte en chans att jag är fullt så vaken att jag kan mer än borta tänderna.
Nu ska jag pallra mig till jobbet.
