bananabambi

Just hemkommen från P&M, där vi tjuvätit kyckling och läst tidningen och inte gjort ett sqwat. Ganska skönt. Alvin var på solskenshumör och pep och kved hela eftermiddagen. Elis satt som hypnotiserad framför barnkanalerna på tv. När vi väl skulle åka hem insåg Elis att han inte fått vara ute, och hela resan hem gick åt till att förtvivlat gråta över att han blev tvingad att vara inne. Jag försökte förklara att jag minsann frågade om han ville gå ut, men han skulle göra det "nästa gång". Kvalitetsprogrammen på TV´n lockade alldeles för mycket. Alvin ville promt gå ut. Byltade på sig kläderna, morfar byltade på sig minst lika mycket, och när Alvin väl kom ut och insåg att roligare än såhär blev det inte. En superengagerad morfar, pulka och snö gjorde honom helt matt. Så efter typ åtta minuter ville han gå in. Typ lagom när morfar fått på sig alla långkalsonger och raggsockor.

Och nu väntar jag på Björn. Jag tänker liksom inte börja med maten själv, idag också. Jag tänker inte börja städa, själv. Eller plocka in i diskmaskinen själv (oupps, done that already). Diskhon var full av disk, trots att jag plockat ur diskmaskinen, och halvfyllt den med ren disk. Ändå hamnar frukostens disk alltid i diskhon. Jag vet inte vad jag ska muta hota med för Björn ska plocka in disken. Små vardagsviktiga saker det bekommer honom inte att det lämnas åt mig. Det är bara jag som retar mig på det. Att det alltid står en tekanna kvar på bordet om han fikat. Och smulor. Att disken alltid hamnar i diskhon. Att han förbenade smutskläder alltid hamnar utanför korgen i sovrummet. För att inte tala om jag jobbat på kvällen, då är det mat på spisen och ett berg med kastruller och disk (OBS! lite överdrivet, det blir inga berg med disk av att tillaga makaroner och korv). Det går liksom inte in hur mycket jag än tjatar, hur mycket jag än pikar, och hur mycket jag än suckar när jag tar reda på efter honom. Jag funderar på att skriva lappar. Som på en arbetsplats. Typ "Diska efter dig, din mamma jobbar inte här!!!!!" (älskar raddan med utropstecken också, väldigt arbetsplatslikt).

Jag gör säkert lika många saker som han retar sig på, jag är (troligtvis inte) felfri. Men skulle han säga något skulle jag (förhoppningsvis, hehe) ändra på mig.

Men just ikväll hade vi gjort upp om att han skulle komma hem i tid. Så vi kunde greja hemma. Men klockan är snart sju = ingen Björn. Standarden är att jag alltid har maten klar och undanplockat när han kommer hem = bara att äta- Så plockar jag disk, duschar och nattar barnen samt somnar medan han "tar igen sig" efter maten och sedan hamnar i källaren med någon motorsåg/etc. Och sedan sover jag bort hela kvällen.