bananabambi

Fast lite fört sent. Eller hur man ska räkna. Hoppas ni alla hade ett fint avslut på året. Själv hade jag en riktig slödag hemma. Elis och jag åkte och handlade massa gott, sedan höll Björn på att riva lister i trapphuset och då hjälpte barnen till stundtals. Alvin satt med en hammare i handen och bara tittade på hur Björn förstörde. Sedan sa han "-Vad fint det blir!". Jag vet inte om jag kan hålla med... Men så är ju jag den som får städa också. Fast all masonit måste ju ner innan det ska upp panel på väggarna. Vitlaserad panel i hela trapphuset, det tror jag kommer bli skapligt snyggt. Om en sisådär hundra år.

Dagen till ära jobbar jag. Därav bloggning denna tidiga timme. Ja, jag jobbade ju även igår, en kort kvällstur. Lyxade med krabba, kräftor och räkor, smarriga ostar, lite bubbel och tv som sällskap. Alvin kom in till oss vid halv tolv och blev lyckligast i stan när han säg en påse chinapuffar på bordet. Men han accepterade snäll att vänta till morgondagen (idag). Gulleplutten. Björn och jag hade planerat att kika på fyrverkerierna vid tolvslaget. Så Alvin placerades i sin säng, Elis kollades och sedan gick vi ut på gatan och kikade. Mycket barn skrek och tjoade och vi var glada över att våra var inne i värmen.

Trodde vi. Helt plötsligt tyckte vi att vi hörde en välbekant liten röst, och jovisst, Elis hade vaknat, klätt på sig stövlar och sedan knallat ut i pyamasen och letat efter oss. Tur att han ropade från första stund han satte ut näsan. Även om vi inte stod speciellt långt ifrån tomten hade vi inte sett om han gått iväg någonstans. Björn fick banning för att han inte låst dörren. Elis var lite skraj och trodde hela huset skulle rasa in. Och så ville han att vi skulle lova att OM det skulle smälla mer så ville han ha kläder på sig och följa med ut och titta. Vilket vi såklart lovade. Plutten.

Sonya smet såklart ut då, tillsammans med Elis. Hon har aldrig fått vara ute under det mest intensiva smällandet, varför ska man utmana ödet när det funkar så bra annars. Jag rastar henne innan och efter. Men hon kom så glatt ut, kollade på mig om jag skulle skälla på henne för att hin smygit ut utan lov. Men jag sparkade iväg en snökoka och det är ju tecknet på "lek", så hon for som en tätting över tomten medan raketerna ven i luften ovanför oss. Ni vet, mullvadsrejs med nosen under snön. Lite kissande och sedan stod hon och beundrade fyrverkerierna. Efer en kvart blev hon dock lite orolig. Stod halvvägs ute på gatan och gnydde. Jag tror hon hörde andra oroliga hundar, hon lyssnade åt grannhundarna. Och så kom det ett högljutt gäng gåendes på gatan. Och då blir hon inte Boxern Familjehunden, utan Boxern Vakhunden. Skulle någon komma in på tomten och vara stökig skulle hon vara skitarg. Hon lyssnade inte riktig på mig så därför ville jag inte låta henne stå kvar medan gänget gick förbi. Jag tror hon kanske "stängde av" hörseln lite på grund av allt oljud, och det är ju förståeligt. Näväl, jag kunde inte önska mig en bättre hund, tänk att kunna stå ute och kika på fyrverkerier tillsammans med henne. Andra hundar har inte sådan tur.

Idag är jag ledig från tolv. Sedan ledig hela helgen. Det känns som semester just nu. Jag har tagit ett brejk från skolan vilket var enormt välbehövligt. Nästa vecka kör vi igång igen. Med nya krafter hoppas jag. Bara en kurs kvar nu. Lite komplettering i en, men läraren har datastrul så än så länge har det inte dykt upp några uppgifter i min inkorg.

Nyårslöften då. På tal om nyår måste man ju avge löften. Jag brukar inte ge några. Kanske lite önskningar inför mig själv. Men nu sjutton ska jag på det igen. Och mitt löfte blir att ta hand om mig själv bättre. För den här hösten har jag var skitkass på det, och det både känns och märks. Gymkortet förblir oanvänt men det ska jag ändra på. Så snart skolan är klar, jag har som mål att vara färdig i januari. Och jag tror absolut jag kan fixa det, men inte om jag samtidigt ska träna. Men mer nyttotänk, även om inte träningen kommer igång förrän nästa månad.

Och TjejVättern är en självklarhet. Jag var lite sugen på något större, nu när denna är gjord så många gånger. Men äh, inte i år. Så jag, Cicci och Maria ska trampa iväg i sommar igen. Kanske Madde också om vi lyckas övertala henne ;-) Och så givetvis Vårruset och Tjejmilen. Det här året ska jag vara så pass fit att jag ska springa Tjejmilen igen. Har bara gjort det en gång, de andra gångerna har jag blandat gång och jogg, och sista året, (förra året kan man ju säga nu) gick jag nästan hela. Hade ingen kondis alls.

Sedan får jag se hur den träningen jag gör kommer påverka vikten. Förhoppningsvid en -10 kg i alla fall. Jag har ingen önskan att gå ner till de 63 jag var på när jag gick ner som mest, det var en för stor uppoffring för min del att väga så lite. Jag skulle aldrig någonsin få ihop den träningen och kosthållningen med det livet jag har nu. Det fungerade när jag var mammaledig och inte hade mer än barnen att tänka på. Just nu vill jag bara ha ett "sunt tänk" om ni förstår hur jag menar. En sundare grund, jag kan inte lägga ner så mycket energi på det där nu. Nu vet jag ju exakt vad som krävs, både med fysträning och kost. Och psykiskt. Det är nog ganska bra att inse att jag inte kommer komma dit just nu. Men hej, Sommaren 2010 (vad konstigt det var att skriva. 2010. Lätt liksom, alla siffror på samma ställe) är in antågande. Någon som tillsammans med mig vill börja simma? Någon kväll i veckan. Jogging och kondition tar jag än så länge själv, för jag kan ändå inte vada social när jag flåsar, hoho. Men vid gymmet och simning är det kul att ha sällskap, så om någon vill starta 2010 på samma sätt som jag så säg till :-)

Nu ska jag göra det vanliga såhär dags på jobbmorgonen: diska muggen, släcka, kolla strömmen och till sist knalla iväg.

Ha en fin start på 2010 nu, så hörs vi vänner :-)