Jobb. Igen.
Usch, nu har det varit mycket jobb den här veckan. Och min skalle straffar mig som vanligt.
Senaste i helgen som var tänkte jag att "oj vad länge sedan det var jag hade huvudvärk, ett tag hade jag ju det vare dag". Sedan började det i måndags, höll uppe under tisdagen när jag var ledig men ons-tors hade jag det också. Jag stormtrivs på jobbet, har det inte stressigt och försöker äta som jag ska. Det där med ätningen är alltid en källa till huvudvärk och migrän. Sista tiden har jag varit duktig på att komma ihåg det, och ändå har jag huvudvärk så mycket. I perioder dock, men det blir ju extra påtagligt när det kommer flera dagar i rad.
I min värld är det redan lördag, vilket lyckotänk. Har tagit föräldraledigt i morgon kväll. Ser ju knappt barnen på hela påsken annars. Inte har jag hunnit påskpyssla med dom heller. Och inga påskkort. Fatta vilken oambitiös mamma jag känner mig som. Suck. Men jag la fram de söta små träkycklingarna med fjädrande ben. Och lite penslar, och färg och små ögon att klistra på. Tänkte att Björn kanske kunde pyssla med barnen.
Alvin kom in till oss i natt. Hade kissat på sig, och var lite ledsen. Så kröp han ned bredvid mig, avtvättad och med ren pyamas. Och så sa han: "Sån tur jag har dig också mamma". Jag smälter, helt och hållet. Gulliga busunge. "Du kan få ligga på min arm mamma!" Då vill han ha båda sina små armar om min hals, jag kan knapp andas bland täcken och småbarnshull och Alvins långa hår. Men det är några minuter av enormt mys och kärlekstankande. Och just under de minutrarna, innan han somnar, mumlar han alla de raddorna med små kärleksbetydelser som jag brukar säga till honom och Elis. "Det är sån tur att jag har dig mamma" och "vad du är gullig" och "jag tycker om dig och älskar dig även om jag är arg på dig" och "vad skulle jag göra utan dig".
Elis ringde mig på jobbet igår. Han skulle tala om att jag inte behövde köpa godis, för de hade köpt en "jättepåse som vi ska ge om det kommer någon och knackar på. Men man får inte ta så många". Och så avslutar han alltid med sina urgulliga vuxenkommentarer: "Ha det så bra på jobbet" och "glöm inte att komma hem bara mamma".
I går spikade dom halva förmiddagen. Dom och dom. Alvinkraken har sämsta uppdraget. Att hålla i spikar som Elis ska spika i. Så fort jag visar mig släpper han spikarna och Elis fixar det själv, men jag hör dom små rackarna. Och jag tror att Alvin tycker att han är viktig, när han får hålla spikar åt storebror. Björn håller däremot på att bli knäckt av deras hamrande och islagande av spikar och skruvar i alla lediga ytor. Tur att det ska renoveras. Det vi däremot börjar känns viss tveksamhet inför är ju att ha träväggar. Kommer barnen fatta att man då inte får spika i väggarna? Jag ser framför mig en hel vit och ny vägg preparerad med hundratals små spikar.
Elis fick något lyckligt i ögonen hos sin morfar tidigare det här året. De sätter nya panelväggar i hall och kök, och pappa hade fäst träbitarna på prov med små spikar som var halvt islagna. Elis blir urlycklig när han såg det och bestämde på stående fot att han skulle ta med sig hammaren nästa gång och hjälpa morfar att slå i alla spikar. Jag har svårt att tro att Elis ens skulle få gå ur bilen med en hammare i näven där ute, men det behöver ju inte han veta.
När vi drog loss pappväggarna i trapphuset satt det hundratals pyttespikar utspritt precis överallt. Det var Elis största uppdrag någonsin, att få spika i alla. Jisses vad han jobbade.
På tal om att jobba. Här sitter jag på arbetstid. Jobba helg as ursual. Ska fylla på mitt kaffe och sedan läsa någon nättidning.
På tal om ingenting. Jag tror Flens alla ungdomar tävlar i alla hälla ut flest antal soptunnor. Fy fan vad det såg ut på stan nu på morgonen. Tror de har rivit ut varenda soptunna, för det var papper som konfetti över hela centrum. Ja se den där ungdomen ;-)
