Fridfullt.
Här hemma är det hur lugnt och fridfullt som helst.
Tidigt i morse ägnade jag mig åt att vara kontaktperson. Sedan hade jag och Madde tänkt fika men det blev inget med det. Jag åkte och hämtade en liten kökssoffa jag ställde undan på second hand i lördags. (Dynan ska kläs om och jag ska måla den vit (nähä), troligtvis kommer den få stå i datarummet tills vi får sommarstugan klar. Alltiså om ett par år). Sedan hann jag precis ut och dricka lite kaffe hos pappa o mamma innan det var dags att hämta barnen.
När jag hämtat barnen åkte vi hem, och pysslade och grejade. Jag bar in två stycken fönsterramar som jag ska skrapa, inte måla om dock men ha trärena och förmodligen använda som någon slags dekoration. En av dom vill jag ha här i sovrummet. Passade på att diska lite tallrikar jag fick med hem från stugan, ett par Kockumsasietter bland annat. Sedan ville barnen se film, och jag som var skittrött och dessutom höll på att få huvudvärk kunde passa på att ta en powernap på tio minuter. Sedan blev jag som ny.
Elis ville absolut inte gå till Louise, han ville åka bil. Men när jag sa att den fanns en liten chans att han kanske kunde få cykla dit blev han som förbytt, och kastade på sig sina finkläder, letade som galen efter hjälmen och kunde inte dölja sin lycka över att äntligen få ta fram cykeln. Hans absolut käraste ägodel. Han skulle ha den i sängen om han fick.
Han är riktigt duktig och nästan överabitiös med att hoppa av vid varje övergångsställe, cykla sakta i nedförsbackar samt se sig för innan han går över. Fast det är ju bara bra, bara ovant att han som oftast gör som han vill för en gångs skull lyssnar på vad man säger.
Alvinkraken blev så till sig och försökte få med sig trehjulingen ut, men gick att övertala om att sitta i vagnen med lite mutor. Mutor i form av en eventuell blomplockning, om vi hittade några. Han älskar att plocka blommor, helst ska de vara röda. Det har han pratat om hela vintern. Så fort snön smält bort ska Elis få ta fram cykeln och Alvin ska få plocka röda blommor. Tokiga idéer.
Sedan fikade vi hos David och Louise, barnen åt sig mätta på kakor och bullar. Dryga timmen senare gick vi hemåt, Björn åkte till verkstaden och vi andra och öppnade boden. Alla leksaker, traktorer och övriga prylar åkte ut med väldans fart, barnen for som galningar i leran och jag plockade hundbajs på tomten medan Elis stundtals gick bakom och fångade upp påsarna i sin skottkärra.
När det började mörkna fick barnen gå in och duscha, och jag gjorde ägg och grösaker och varm choklad och saft som vi fikade med vid tv´n. Sedan dröjde det inte länge förrän de började gnugga sig i ögonen, och jag fick rappa på med att hinna bädda rent som jag hade tänkt, täckena hängde ute. Nattningen blev lite halvdan, medan jag borstade tänderna på Alvin somnade Elis och gick inte att väcka. Han fick skippa i tandborstningen, jag ropade ut Alvin till toaletten för kvällskissning, och när jag bar in Elis till sig hade Alvin krupit ner på min plats i sängen och hunnit somnat där. Så nu är det helt lungt och tyst. Fönstret är öppet och det luktar rent och gott, en blandning av frisk luft, rena sängkläder och nyduschade barn.
Jag är dessutom inte trött. Eller, nog är jag trött. Som man ska vara vid nio på kvällen. Men tack vare powernapen jag tog är jag inte dödstrött, utan har hunnit plocka och greja och ska nu läsa en stund.
