Trötthet.
Så länge en trötthet går att vila bort är det lugna puckar, fick jag höra när jag var på ergonomi. Vilket gör att min kvällströtthet känns ganska avdramatiserad. Jag har aldrig trott det varit något allvarligt fel, jag är en kvällstrött person. Och jag går upp skittidigt. Och har ofta görfulla dagar och när paus ger (nattning eller en fikastund i tv:soffan) så slockar jag först. Så det är ju egentligen inte så konstigt att jag är trött. Men ibland känns det rätt trist att alltid i förväg veta att det inte är någon idé med att t.ex. hyra film.
Jag kan alltid sova bort min trötthet, jag vaknar aldrig med värk även om ryggen är stum och trött när jag lägger mig. Går jag upp på natten kan jag oftast känna vad klockan är. Det känns i kroppen när jag sovit för lite, och jag har nog aldrig någonsin sovit så lite att kroppen inte fått vad den behöver. Edit: minns att jag hade ryggont sista gången vi får till Ullared, då hade jag lagt mig sent och gick upp vid tre, då kändes det att jag hade behövt sova mer. Så grymt skönt att kunna sova bort trötthet, värk och tillfällig brist på motivation. Jag vaknar alltid med ny energi, både fysiskt och psykiskt.
Är jag sjukt trött på dagen (vilket jag kan bli, händer ett par gånger i månaden) Jag har fördelen att kunna somna om tillfälle ges, och det i kombination med att jag mår skitbra om jag får sova 15 minuter mitt på dagen när jag känner mig slutkörd, gör att jag lätt kan avhjälpa den där tröttheten. Det svåra i allt är ju att få möjligheten att sova, vilket är nästintill omöjligt om barnen är med. Ibland kan jag ta den där kvarten om barnen t.ex. åker traktor med morfar, men det är nästan enda gången. Och enda gångerna jag behöver den där kvarten riktigt ordentligt, är när jag jobbar delade turer, för då kan jag bli dödligt trött framåt sex-tiden på kvällen. Och blir jag stillasittande är det pest och pina att vara trött, eftersom jag har så lätt att somna. Har jag då lyckats sova några minuter mitt på dagen orkar jag nästan allid vara vaken hela kvällen hemma också. Synd att jag så sällan har möjligheten till den där 15-minutersrasten, för jag skulle nog klara kvällarna bättre utan att däcka helt.
Ikväll ville barnen lägga sig tidigt, vid sju. Vi somnade allihopa i stora sängen. Trots att jag hade klockan ställd på åtta, måste jag ta tryckt bort alarmet. För jag vaknade halv elva, genomsvettig av att barnen sov uppepå mig. Så nu har jag plockat fram kläder och prylar till i morgon, och nu ska jag sova igen. Jag tycker inte om att somna så ordentligt när jag nattar barnen, för enda gången jag har svårt att somna är om jag somnat ordentligt vid nattningen. 3.5 timmars sömn på kvällen är ju halva mitt nattbehov av sömn, det kommer bli svårt att somna nu. Men jag har mig själv att skylla. Och så var det en mysig stud med barnen.
Ha det gott alla :-)
