bananabambi

Nu har jag jobbat halva helgen. Snart, snart, ledigt. Men jag har rå-ångest över att jag jobbar delade turer både tisdag och onsdag. Kommer inte träffa barnen då heller. Och så jobbar jag måndag kväll. Jag måste ägna mer tid när jag gör schemat, och inte smälla in tiderna i sista stund. Det är då det blir så här. Men jag hinner liksom aldrig sitta mer än en kvart-20 minuter innan det är dags att hämta barnen, jag har ju ingen tid för schema på arbetstid. Jag går alltid in på ledig tid, men ibland är det svårt att få tiden att räcka till även där när det alltid är tider att passa. Jag hinner oftast bara öppna programmet, smälla in de helgerna jag jobbar, höft till om ett par kvällar och förmiddagar i veckan och sedan måste det vara klart. Men nu, tis-ons, när barnen ska gå heldagar, tänkte jag faktiskt stanna kvar när jag slutat första gången och se om jag kan få något vettigt gjort då.

Det är ett skit det där med delade turer, vi har så korta arbetspass att om vi ska göra 8 timmar per dag måste det vara en delad tur. Numer får jag ha pojkarna på dagis fram tills Björn slutar 16.30. Innan dess hämtade jag när jag slutat efter lunch, och Björn tog alltid ut flextid för att möta mig hemma 16.45. Men nu är hans flexkonto tomt. Åhhh, jag vill inte ha pojkarna på dagis när jag är ledig. Jag vill ju vara med dom, speciellt nu i veckan när det känns som om jag inte kommer träffa dom ett dugg. Pratade med en kollega som alltid har sina barn på dagis när hon jobbar kväll/delat. Och jag inser att vi haft rätt mycket tur som kunnat lösa det med Björns flex hittills. Fast, jag tror ju knappast att pojkarna lider. Ingen av dom tycker illa om sitt dagis, Elis prata så gott om sina fröknar och alla kamrater, men det känns inte kul att ha dom där så mycket. Å andra sidan finns det ju knattar som går långa heldagar hela veckorna. Får jag fler delade turer blir det ju automatiskt fler lediga dagar, det är ju bra. Elis sa i torsdags: "Mamma? Är vi lediga idag? Är vi lediga hela dagen? Inget dagis idag?" så det är klart att han uppskattar att vara hemma.

Elis ringde till mig igår eftermiddag.

"Hej mamma! Är du på väg hem nu?"
"Nää, jag ska jobba en liten stund till."
"Jaha. Jag ska hälsa till Linda!"
"Eh, va?"
"Vi har varit hos Linda och Hugo! Och lekt med hans stoooooora, stora grävmaskin!"
"Oj, vad roligt!"
"Vad blir det för mat?"
"Det vet jag inte riktigt, fråga pappa."
"Då blir det pizza eller hamburgare. Det är gott! När du kommer hem ska vi göra smooooothi!"
"Självklart!. Nu måste jag fortsätta jobba, hejdå gubben."
"Hejdå mamma! *smack (slängpuss)*"

Åhhhhh! Hur gulliga samtal är inte det där. Det gjorde hela min kväll att få en telefonstund med honom. Jag skyndade mig verkligen hem efter jobbet, men jag var inte hemma förrän tio i nio. Åhh vilken sorg det är att öppna dörren och inget trampande ("Mamma ska vi göra smoooothi!") kommer ned för trappen. Bara ett flåsande vid fötterna, (och det var inte Björn om ni nu trodde det ;-)) utan en kissnödig Sonya. Jag som hade köpt ett StarWarsKinderÄgg och jordgubbar till Elis skrutten. Det är ju bra att de somnat när det är sent, men egoistiskt nog vill jag hinna träffa dom. Fast jag fick snooza pojkarna i det nyduschade håret, de luktade så gott. Sov framför tv:n, och då kunde jag bära in dom och samtidgt sniffa och pussa lite. Finns inget så oskyldigt och pussvänligt som sovande småknattar. "Åhhh mamma är du hemma nu?" Mumlade Elis innan han somnade om i sin säng. 

Så vaknade jag i natt av att han kom inknallandes till oss. Jag fick något ryck och började försöka övertala honom om att gå och kissa, det var inte förrän han blev förbannad som jag vaknade och insåg att jag pratade i sömnen. Vi har ju pratat om att börja låta honom sova utan blöja, eftersom den alltid är torr på morgonen.Och då "nattkissa" honom när han ändå är vaken och kommer in till oss. Men jag kanske bör vara vaken för att klara det ;-)

Dagen igår då? Ja, trots att jag bara jobbade delade turer så var jag helt slut i går kväll. Som vanligt så börjar jag ju sju, till tolv. Under mitt pass ringde både mormor och pappa mig, men jag hörde inte det (ljudlös) utan såg det senare. Det visade sig att mormor var magsjuk, och behövde hjälp. Pappa hade ingen bil då mamma jobbade, och jag kunde ju inte heller åka. Jag hjälper alltid, men igår kunde jag ju inte, så jag ringde hemtjänsten. Och hade dåligt samvete under resterande arbetspass. Mormor ringde sedan och hade även slut på medicinen, så jag handlade på ICA, och hämtade ut medicin åt henne när jag slutade. Sedan bannade jag henne och sa att hon måste larma, om hon blir så dålig, eftersom jag och mamma inte kunde komma när vi jobbade. Hon är en krut-tant min mormor, och ber aldrig om hjälp. Speciellt när hon är så dålig att hon kräks, då måste man ju be om hjälp. Gamla blir ju lätt riktigt dåliga av magsjuka... Sistaminutenbokade tvättstugan och tvättade det som behövdes innan jag cyklade ut till pappa & mamma. Satt i solen två timmar, sedan cyklade jag tillbaka. Lämnade blåbärssoppa och cocacola till mormor, grejade i tvättstugan och började jobba vid 16. Sedan jobbade jag till 20, gick ner i tvättstugan och hämtade upp tvätten, vek in den och bäddade rent åt mormor. Men på kvällen var hon pigg igen, i alla fall sa hon det. Hon hade inte kräkts något, och ätit smörgås och druckit blåbärssoppa. Så det kanske inte var magsjuka, mer att hon ätit något olämpligt. Jag själv är ju livrädd att bli smittad, mådde dåligt hela eftermiddagen. Handsprit och handskar hjälper ju föga om det är luftburet, men vad gör man. Men när jag fick en tabeltt av Madde släppte det, så det var magkatarr och stress som gjorde mitt magonda.

Väl hemma igår kväll meddelade Björn att han hade ryggskott, han kunde inte lyfta barnen. Satt och pep i soffan och gick och la sig så snart jag hade satt mig vid tv:n. Usch, ryggskott är ju skitjobbigt (minns att jag hade det när jag väntade Alvin, och jag skulle gladeligen genomgå en förlossning jämfört med den smärtan i ryggen. Satan i gatan vad dåligt jag mådde under fyra dagar. Dessutom fick jag inte äta mer smärtstillande än ett par Alvedon per dag, jag hade lika gärna kunnat ätit godis för det hjälpte inte ett skit). Fast Björn blev bättre att de starka Diklofenaken vi hade hemma. 

Himmel vilket långt inlägg det här blev. Jag har hunnit avverka två muggar kaffe och två mackor. Något torrt elende från Fatzer, "rågnånting". Kunde ha ätit masonit, det hade varit mer lättuggat tror jag.

Men nu är jag fit-for-wok. I alla fall kroppsligen. Mentalt känns som om jag vill gå i dvala och inte vakna förrän fredag 12.01. Dåååååå ni. Dåååååååå börjar min helg. Ahhhhhhhh!

Försökte mig på en ändring på bloggen igår, eftersom Björn skulle lägga sig ville jag göra något annat än att somna vid tv:n. Bilderna här till vänster skulle ersättar med nya. Men jag hade missat att jag bekurit dom i olika storlekar, så det blev helknas. Fixade till bilderna, men orkade inte lägga upp dom. klockan var halv tolv och vid tolv vill jag lägga mig när jag går upp halv sex. Fotobloggen har jag inte gjort något alls åt heller. Men det har jag inte räknat med att hinna när jag jobba helg. Kanske ikväll, har ju lite idéer om hur den ska se ut. Ganska lik den här.

Nu ska jag diska mina muggar och sedan knalla väl till första passet. Hoppas ni får en lugn och skön dag :-)

Tjingeling // Hanna ♥