Nu är,
bilderna i vänstra menyn utbytta till nya bilder. Som är gjorda med omsorg. Lika stora, bättre vinkling. Hoppas ni gillar det :-)
Jag har varit dålig på att skriva i helgen. Pojkarna är numer grymt kvällspigga, och det gör att jag inte orkar/hinner skriva på kvällen.
Lördagen tillbringades på flygande fot, ja lite har jag ju redan rapporterat ser jag. Först handling, sedan fikade vi hos mormor tillsammans med David och Louise. Skjutsade dom till kalas, åkte till hästen. Åkte hem, hämtade David och Louise. David tog min biljett till Betnér på Amazon, och Louise stannade här hemma medan Björn och David var ute.
Söndagen förflöt grymt sakta, trots att vi hade det kanonbra hela dagen. Först ko-utsläppet i Julita, vilket var lika trevligt som förra året. Lite kallt bara, annars hade vi faktiskt sol trots regn under bilfärden dit. Vi var hemma igen vid lunch, och åkte ut till pappa & mamma, där Björn lagade en fyrhjuling som pappsen köpt. Dagens roligaste tyckte Elis och Alvin (och jag, hehe). Alla bilder finns på pixbox.
Jag har varit dålig på att skriva i helgen. Pojkarna är numer grymt kvällspigga, och det gör att jag inte orkar/hinner skriva på kvällen.
Lördagen tillbringades på flygande fot, ja lite har jag ju redan rapporterat ser jag. Först handling, sedan fikade vi hos mormor tillsammans med David och Louise. Skjutsade dom till kalas, åkte till hästen. Åkte hem, hämtade David och Louise. David tog min biljett till Betnér på Amazon, och Louise stannade här hemma medan Björn och David var ute.
Söndagen förflöt grymt sakta, trots att vi hade det kanonbra hela dagen. Först ko-utsläppet i Julita, vilket var lika trevligt som förra året. Lite kallt bara, annars hade vi faktiskt sol trots regn under bilfärden dit. Vi var hemma igen vid lunch, och åkte ut till pappa & mamma, där Björn lagade en fyrhjuling som pappsen köpt. Dagens roligaste tyckte Elis och Alvin (och jag, hehe). Alla bilder finns på pixbox.
Dagens aktiviteter då: Jobbade till tolv, handlade och tog ut pengar åt mormor och hämtade sedan barnen på dagis. Åkte hem och bytte om, sedan åkte vi till pappa & mamma där vi mötte hovis som verkade Tiarans hovar. Fikade och åkte hem. Elis fick bestämma mat, och då blev det "Köttpaj, som Plugh äter!" (Plugh är Byggare Bobs fågelskrämma för er som inte vet ;-)). Sedan lite bus här innan Elis bad att få se på En liten röd traktor, och det gick ju bra innan duschen, medan jag plockade av efter maten. När jag kom upp kvart i sju sov han tungt, och gör det fortfarande. Får se hur natten blir, han lägger sig aldrig såhär tidigt annars. Alvin däremot, var uppe till nio, då tvångs-la jag honom i vår säng, virade in honom i täcken och filtar och morrade åt honom att han minsann fick sova nu. Och det gjorde han. Och jag. Vanan trogen.
I går fick Alvinkraken åka ut naken på gräsmattan, jag blev så arg på hans entoniga tjatande som aldrig tog slut. Elis och Björn hade precis kommit hem från farfar vid åtta på kvällen, och Alvin och jag plockade disk och väntade på att de skulle komma in så jag kunde börja natta killarna. Och Alvin tjatade. Om att gå ut. Naken som han var. Det höll på att bli hål i mina öron. "Klockan är för mycket, du får inte gå ut, du har inga kläder på dig, de kommer snart in." Upprepade jag tjugo miljoner gånger. Alvin stod bredvid mig och grät och tjatade. Jag bar honom, försökte avleda, hitta på annat, de andra skulle ju komma in när som helst. Han tjöt och var vansinnigt arg över att behöva vara inne. Till sist satte jag ut honom i gruset och stängde dörren. Och jisses så förvånad han blev, så skulle det ju inte gå till. Knäpptyst blev han, och Björn som var färdig med allt just då bar in honom direkt. Inte ett ord sa han när han kom in, bara tittade förvånat och misstänksamt på mig. Lite ledset sådär. Usch vad dåligt samvete jag fick. Sa till honom att "Jag blir så arg och ledsen när du tjatar och skriker." Och då svarade han "Låt mamma. Inte ditt lel." (Förlåt mamma, inte ditt fel). Nawwww! *elakaste morsan i stan*
Men ni som träffat Alvin vet att han är envis som en gris. Han kan tjata tills öronen ramlar av. I samma monotona, entoniga överljudsgnäll. Han slutar aldrig. När han var liten och skrek på kvällarna tror jag vårat "härdaut-rekord" var 1.5 timme, innan vi plockade upp honom igen. Och det hänger kvar, får han inte som han vill kan han skrika hur länge som helst. Samma ljud, om, och om igen. Nu är det ytterst sällan han har blivit liggandes skrikandes när han var så liten, men ett par gånger försökte vi, för att se om det gick att vänta ut. Han skrek ju lika mycket oavsett om vi bar honom eller om han låg i sin säng, men för oss (mig i alla fall) kändes det bättre att försöka göra något än att ignorera. Men det gick verkligen inte att härda ut, och jag klarar det fortfarande inte.
Fast det är det enda som jag tycker är hemskt jobbigt med Alvin, hans envisa skrikande. Annars är han det busigaste och charmigaste lilla killen som finns. Idag var han på sådant bushumör att han bara sprang i cirklar runt sina egna fötter, och skrek "ihhhh, ihhhh, fniss, fniss". Han har ett underbart humör, växlar tvärt mellan tvärilsk, bestämd och helt överjordiskt lycklig. Så underbart söt.
Måste nämna en sak om Elis också, och han roliga orduppfinneri. I bilen på väl till Julita pratade han i en pinne. Då sa jag: Är det en mick du pratar i? "Nej!! Det är en snickofon!" Hahaha!
Nähej, nu ska jag gå och duscha. Jag blev bittert påmind idag om att jag hade befunnit mig i en ladugård i en kvart i går. Jag som knappt klappar Tiaran utan att duscha efteråt, med tanke på mitt jobb och diverse allergier, tillbringade femton ljuva minuter där i Julita, bland kossor (och tillhörade doft), utan att duscha efteråt. Var nyduschad när vi åkte dit, mitt fuktiga hår sög åt sig varenda stinkmolekyl som fanns i luften, och kände på håret på kvällen och tänkte "Jag duschade ju i morse, och har ju varit ute hela dagen, inte behöver jag duscha." Men jag fick en "aha"-upplevelse i bilen när jag trodde Alvin hade poopat, då jag insåg att det var mitt hår som luktade. Mmmmm. Det hade jag jobbat med. Gulligt.
Over and out.
I går fick Alvinkraken åka ut naken på gräsmattan, jag blev så arg på hans entoniga tjatande som aldrig tog slut. Elis och Björn hade precis kommit hem från farfar vid åtta på kvällen, och Alvin och jag plockade disk och väntade på att de skulle komma in så jag kunde börja natta killarna. Och Alvin tjatade. Om att gå ut. Naken som han var. Det höll på att bli hål i mina öron. "Klockan är för mycket, du får inte gå ut, du har inga kläder på dig, de kommer snart in." Upprepade jag tjugo miljoner gånger. Alvin stod bredvid mig och grät och tjatade. Jag bar honom, försökte avleda, hitta på annat, de andra skulle ju komma in när som helst. Han tjöt och var vansinnigt arg över att behöva vara inne. Till sist satte jag ut honom i gruset och stängde dörren. Och jisses så förvånad han blev, så skulle det ju inte gå till. Knäpptyst blev han, och Björn som var färdig med allt just då bar in honom direkt. Inte ett ord sa han när han kom in, bara tittade förvånat och misstänksamt på mig. Lite ledset sådär. Usch vad dåligt samvete jag fick. Sa till honom att "Jag blir så arg och ledsen när du tjatar och skriker." Och då svarade han "Låt mamma. Inte ditt lel." (Förlåt mamma, inte ditt fel). Nawwww! *elakaste morsan i stan*
Men ni som träffat Alvin vet att han är envis som en gris. Han kan tjata tills öronen ramlar av. I samma monotona, entoniga överljudsgnäll. Han slutar aldrig. När han var liten och skrek på kvällarna tror jag vårat "härdaut-rekord" var 1.5 timme, innan vi plockade upp honom igen. Och det hänger kvar, får han inte som han vill kan han skrika hur länge som helst. Samma ljud, om, och om igen. Nu är det ytterst sällan han har blivit liggandes skrikandes när han var så liten, men ett par gånger försökte vi, för att se om det gick att vänta ut. Han skrek ju lika mycket oavsett om vi bar honom eller om han låg i sin säng, men för oss (mig i alla fall) kändes det bättre att försöka göra något än att ignorera. Men det gick verkligen inte att härda ut, och jag klarar det fortfarande inte.
Fast det är det enda som jag tycker är hemskt jobbigt med Alvin, hans envisa skrikande. Annars är han det busigaste och charmigaste lilla killen som finns. Idag var han på sådant bushumör att han bara sprang i cirklar runt sina egna fötter, och skrek "ihhhh, ihhhh, fniss, fniss". Han har ett underbart humör, växlar tvärt mellan tvärilsk, bestämd och helt överjordiskt lycklig. Så underbart söt.
Måste nämna en sak om Elis också, och han roliga orduppfinneri. I bilen på väl till Julita pratade han i en pinne. Då sa jag: Är det en mick du pratar i? "Nej!! Det är en snickofon!" Hahaha!
Nähej, nu ska jag gå och duscha. Jag blev bittert påmind idag om att jag hade befunnit mig i en ladugård i en kvart i går. Jag som knappt klappar Tiaran utan att duscha efteråt, med tanke på mitt jobb och diverse allergier, tillbringade femton ljuva minuter där i Julita, bland kossor (och tillhörade doft), utan att duscha efteråt. Var nyduschad när vi åkte dit, mitt fuktiga hår sög åt sig varenda stinkmolekyl som fanns i luften, och kände på håret på kvällen och tänkte "Jag duschade ju i morse, och har ju varit ute hela dagen, inte behöver jag duscha." Men jag fick en "aha"-upplevelse i bilen när jag trodde Alvin hade poopat, då jag insåg att det var mitt hår som luktade. Mmmmm. Det hade jag jobbat med. Gulligt.
Over and out.
Tjingeling // Hanna ♥ (ska duscha)
Kommentarer
Trackback
