Hallåj.
Igår kväll var jag så trött att jag knappt visste vad jag hette. Tror att jag ligger efter med sömn, natten då jag hämtade pappa & mamma sov jag ju bara dryga tre timmar. Igår kväll somnade jag t.o.m. på jobbet, under en stund av stillasittande. Hur illa är inte det! (Somnade och somnade, men ni vet känslan av att *pang* slå hakan i bröstkorgen och sedan spärra upp ögonen och hoppas att ingen såg. Typ så.) Väl hemma sov ingen av barnen, och de blev som vanligt rejält uppspelta av att jag kom hem.
Efter lite knöl och bråk (hur kul är det att vara efterlängtad, komma hem och sedan köra barnen i säng?) somnade Alvin, och sedan Elis. Och hade hade under den tiden somnat och blivit väckt säkert fem-sex gånger. Jag var sjukt trött. Sedan duschade jag, och dumt nog la jag mig i soffan igen. För att somna så snart jag satte mig. Suck. Och idag väckte Alvin mig strax efter sex, jag hade dunderhuvudvärk och inte alls någon lust att gå upp. Men jag var ändå tvungen att ta en Diklofenak, så upp måste jag i vilket fall som helst. Sedan blev det lite mys med Alvin, vällingflarran och en kaffekopp. Kaffe lockar mig att gå upp. För tio minuter sedan vaknade Elis, han var superledesn över att hans blöja hade ramlat av, och så var han så kissnödig. Men han hade hållt sig i alla fall, det var duktigt. Björn, ja, han sover. Som alltid. Han är inte morgontrött, han har något slags morgonkomatillstånd.
Alvin är min lilla spelevink. Han fick syn på min kaffemugg, och pinnade ut i köket, skramlade en stund och kom sedan tjoandes: "Maka baffe! Maka baffe!" Och så ett decilitermått i handen.
Jag törs knappt tala om vad jag gjorde tidigare i morse. Han är så tyst av sig, och brukar inte hitta på bus, så jag reagerade inte så snabbt. Förrän jag hörde honom komma UPP från källaren, den dörren är alltid stängd på dagarna så barnen inte går dit ner, men på nätterna är det öppet så Sonya kan komma ner till sin mat och sitt vatten. Så såg jag i ögonvrån att jag sprang förbi i hallen, skramlade lite i köket, och sprang han tillbaka till källartrappen. Då följde jag efter honom, i smyg, jag såg inte riktigt vad han hade i handen. Han tassade ner för källartrappen, in i tvättstugan och så skulle han "mecka" med tvättmaskinen. Med en grillkniv! Knäppa unge!
Igår var jag hos optikern. 4300:- skulle mina rillor gå på. In my ass. Kom jag på fem i sex på kvällen, och ringde och ångrade mig. Vilket var aningens knepigt, då de redan skickat iväg bågarna. Men de skulle faxa att jag ångrat mig, och sedan hoppas att glasen inte skulle slipas.
Men till er kära bloggläsare, tänkte jag ställa en fråga. Gäller inte öppet köp, på glasögon, som med allt annat? I oanvänt skick måste man väl kunna ångra sig? Jag har liksom inte betalat ett dugg ännu. Om jag läser på konsumentverket står det: Meddelande om att man ångrar ett köp ska lämnas eller sändas till försäljaren, normalt inom fjorton dagar från det att man tar emot varan eller en väsentlig del av den. Jag har ju inte ens tagit emot varan ännu, så visst borde jag ha rätt att ångra mig..?
