bananabambi

Och man är uppe. Tidigt. Eller mja, 08.24 som min klockan står på nu är väl inte så illa. Men jag har haft en knäpp morgon. Vid 05.10 ringde mitt larm på telefonen, den har något slags minne som gör att larmen ringer trots att jag stängt av dom. Det är ju bara en lånetelefon så jag ids inte lära mig hur jag ska få bort det, jag ska ju (förhopningsvis) inte ha den så länge. Så 05.10 var jag uppe och letade efter mobilen som såklart hade slutat larma. Hittade de och stängde av den. Lyckas somna om. Bara för att åter igen vakna 05.45, så mitt "paniklarm" ringer. (Ifall det första av någon anledning inte skulle ringa). Jaha, ner och leta efter telefonen som hade vibrerat ner sig i en kasse med kläder. Upp igen, och konstigt nog lyckas jag somna om. Tills Elis ropar, vid 06.15. Han vill komma in till oss, vilket inte går då Alvin sov hos oss. Så jag lägger mig hos honom, hans säng är ju 90 bred. Men han tycker inte alls om det, "Mamma flytta på din stora rumpa..." mumlade han. Jag funderade starkt på att lägga mig PÅ honom. Med min stora rumpa. Suck. Nu lyckades jag somna om igen, helt skumt. Jag brukar inte ens klara att somna om EN gång på morgonen. Klockan 07.45hör jag Alvin. "Går ner nu. Mamma. Går ner nu." Då står han halvvägs nere i trappen, och ska inte sova mer. Fast nu är han nöjdaste barnet på Nybble, han fick en liten skål med ostbågar, nappflarra med vatten, filt, napp, lammet och så får han titta på Rorri. Det är lycka för honom. Så nu sitter han som en liten kung och smaskar i soffan. Det kan han gott få, det var synd om honom i natt.

Vi hade en jättetrevlig midsommarafton vid Björns farmors stuga. Jag, Björn och barnen. Björns systrar och deras pojkvänner, Björns föräldrar och sedan Björns moster och morbror. Grillat, jordgubbstårta och både regn och sol. Hur bra som helst. Jag jobbade fram till 12, sedan gick vi till gammelmormor och bjöd henne på jordgubbar och så fick hon en blomma. Så hon inte blev helt bortglömd på aftonen. Efter det åkte vi till stugan. Och barnen höll på att somna, åhh vad bra det hade varit. Men det lyckades inte, trots att jag körde sakta, så sakta ut. Och det är anledningen till att jag tyckte synd om Alvin, för han klarar inte det. Nätterna blir helt åt skogen. När Elis äntligen somnade vid halv tio vaknade Alvin och skrek till elva. Helt hysteriskt. Och jag visste det, jag sa det två gånger under kvällen. Att Alvin kommer må dåligt av det under natten.

Han skrek och skrek och ville ha "billing" (välling), men när han fick det passade det inte. Han är liksom inte vaken, och sover heller inte. Det går numer att prata bort det, till viss del. Jag får prata om sådant han vill höra. Morfars traktor, att Alvin kanske ska få en ny liten vagn att gå omkring med. Då hummar han, och lyssnar. Sedan kan han somna, medan man pratar. Men lika snabbt vaknar han till igen, och skriker något hysteriskt. Björn tog in honom i badrummet och skvätte vatten i ansiktet på Alvin, för att han skulle vakna. Det fungerade oftast med Elis när han hade sin nattskräck, men det funkar aldrig med Alvin. Jag tycker så synd om honom. Det kanske är nattskräck det här också, men då ska man ju vänta ut det. Elis fick man aldrig ta i, han slog bort händerna och var skitarg. Men med Alvin spelar det ingen roll vad man gör, han skriker oavbrutet ändå. I timmar.

Så nu tycker jag synd om honom, så han får se film och äta lite ostbågar. På tal om det ska jag gå upp till honom nu, och pussa lite. Kan ju inte sitta här hela morgonen.