Snörvel.

Nu ÄNTLIGEN (får man säga så utan att verka sjukare än vanligt) har min förkylning brutit ut. Jag har varit nästäppt och mått dåligt sedan i början av hösten. Nu hoppas jag på att bli bättre än innan när förkylningen väl är över. I går kväll blev jag akut täppt när jag jobbade, fick gå ifrån och köpa näsdroppar. Sedan har jag knappt kunnat andas på hela natten. Alvin vaknade dessutom med feber, men det tror jag beror på vaccinationsprutan han fick i onsdags. Elis är snorig och Björn har gnällt hela kvällen igår och idag.

Björn skulle på begravning idag, någon moster som hade gått bort. Sedan påminde jag honom om att han faktiskt måste vara hemma till fyra då jag börjar. Självklart hade han glömt det. Trots att jag sagt det ett antal gånger. Han har inte en chans att hinna hem till fyra, men i och med att han mår dåligt så skulle han stanna hemma.

Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag. Har städat undan julen nu på morgonen. Förutom julgardinerna som brukar få hänga till påsk typ. Dammsugit och pysslat lite. Näsan tjocknar igen när jag sätter mig, därför känns det inte så aktuellt att sitta still. Jag vet ju inte om jag blir sämre, och eftersom jag fyller på onsdag vill jag ha det mest med städningen fixat. Så det bara är att dammsuga lite hundhår och plocka bort lite leksaker på onsdag.

Nu ska jag kika runt lite på nätet innan jag väcker Björn. Tänk att han alltid ser till att ta sovmorgon, trots att vi båda är dåliga. Egentligen skulle jag kanske sjukanmäla mig ikväll, det känns som om jag har feber men det hade jag inte, hela huvudet känns uppsvällt och jag är som i en bubbla. Men feberfri = jobba.  Men jag ska känna efter fram till lunch, jag är ju ledig i helgen och kan kurera mig ordentligt då. Och det är inte så fysiskt ansträngade att jobba på kvällen, så det klarar jag. Jag är lite rädd att smitta någon bara, får handsprita ordentligt. Det är mitt ständiga samvete, det där med smitta.

Nä, nu ska jag dricka mitt smaklösa kaffe och se till att planera någon frulle.

************

Senita: Haha, och jag som tyckte Alvin var en tjockis. Han är mycket, mycket knubbigare än vad Elis någonsin var. Elis var aldrig rund, även fast han aldrig var speciellt tunn heller (förutom när han föddes) så fick han aldrig det här bebisknubbiga. Och jag har alltid tyckt att Alvin varit rund, eftersom han äter mycket mer än Elis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0