Duktig :)
Efter middagen, som bestod av kycklinggryta och ris, duschade jag barnen och satte dom framför tv:n. Alvin var supertrött, så med en vällingflarra, napp och en mys-elefant somnade han som klubbad. Han har varit missnöjd mest hela eftermiddagen. Går bara och gnäller, vill dra iväg mig till olika saker han vet jag kommer neka honom. Skafferiet, duschen, trappan... Och så piper han för att han inte får en kaka/duscha/knalla upp för trappan. Det är asjobbigt när han gör så, det händer alltid på eftermiddagarna när han börjar bli trött. Inte ens mat passa honom då. Han vill bara duscha och få sin välling. Björn kom ganska precis när jag började med maten och övertog den lilla pipiga monsterkillen.
Innan dess var David och Louise över och fikade, alltid lika trevligt. Och alltid lika mycket cirkus med barn och hundar. David påstår att mina barn är det bästa preventivmedlet som finns. *hrmpf*. Jag vet i alla fall att alla inte tycker så. Så det så. Jag är glad åt mina killar, kunde inte få finare barn. Nog för att de bråkar ofta, Elis har hetsigt humör och Alvin piper så fort något inte passar honom. Men samtidigt är de så fina mot varandra. Elis är så omtänksam, visar Alvin hur han ska ta på sig tofflorna, eller talar om för Alvin hur tokig han är när han får på dom på fel fot. Dom är så kärvänliga och kramiga mina barn. Elis kan bli så ledsen över att glömma ge kramar till folk som besökt oss. Det är jätteviktigt att kramas hejdå med folk man gillar. Och Alvin gillr också att kramas, han kommer och lägger huvudet mot en som en liten gullig hund.
När barnen satt hos Björn vid tv:n drog jag på mig lite träningskläder och tog en joggingtur. Sonya börjar alltid pipa när jag tar på mig, fattar inte hur hon kan veta om jag ska ut och jogga eller ut med soporna. Men hon vet, och hon skulle bli grymt besviken om hon inte fick följa med. Det funkar jättefint att ha henne med, bara man låter henne vara hund de första minutrarna. Kissa, sniffa, kolla läget. Sedan är det fritt följ hela vägen. Hade tänkt ta min vanliga runda, men var inställd på att få gå minst halva. Därför blev jag grymt förvånad över att inte vara ett dugg trött när jag kom tll slutet av svängen, vid Drejskivan. Jag tyckte det gick lättare än vanligt att jogga upp för backen utmed servicehuset. Det gjorde det väl förmodligen inte, men jag var så inställd på att vara helt utmattad att jag nog joggade upp i ren förvåning. Förmodligen har jag träningsvärk i morgon, men det var en skön känsla att känna att konditionen är kvar. Styrkan jobbar jag snart upp igen.
Nähej, dags för lite Tradera innan jag ska sova. Klockan står på modiga 05.20. Då hinner jag med en snoozning innan det är dags att stiga upp. Jobbar 8-12 och 16-20 i morgon. Seeeegt med delade turer...
