bananabambi

Fick en sådan här wakeupshock eller vad man ska kalla det, när jag stod vid kaffebryggare på jobbet nyss. Jag var helt övertygad om att jag hade knallat hit i pyamasbyxor. Även om jag kunde kontrollera det genom att titta ner sekunden senare så blev jag obeskrivligt nervös, under den sekunden. Usch, sådant brukar jag kunna drömma om ibland, att jag kommer knallandes till jobbet i pyamas. Jag har faktiskt satt på mig ytterjackan över pyamasbyxorna en gång, men när jag ska ta på skorna inser jag ju att byxorna är fel. I morse var det så kallt inne att jag fick ta PÅ pyamasen innan jag gick ner och packade frullen, hade mina kläder där nere och det var ju svinkallt att göra sig klar på toaletten utan kläder. Värmen i huset är inställd på det här milda vädret som varit ett par dagar, och nu när det blev så kallt i natt blir det kallt inne. Skönt att komma till jobbet och värma sig.

Bunkrade upp med en jättefrukost att ta med, var så tidig idag att jag gott hann äta innan min arbetstid började vid sju. Barnen började vakna när jag klädde mig, så jag ville inte skramla med frukost hemma. En fiberyoghurt, ett paket frysta blåbär och hallon, och en "subs" med messmör. Och ett glas tranbärsjuice och kaffe. Ja, ni som känner mig vet att jag kan äta mängder till frukost. Men efter subsen var jag illamående, känner mig inte riktigt 100 idag så bären och yoghurten får jag ta senare, till lunch kanske. Typiskt att börja må dåligt när jag har ett 13-timmarpass framför mig.

Björn började förra helgen med att gnälla över halsont. "Mowahahaha" tänkte jag i mitt stilla sinne. Vilken vekling. Fel på immunförsvaret måste han ha som alltid blir sjuk. Morgonen därpå vaknade jag med halsont och nästäppa. Fuck. Nu har jag dessutom fått en sån här rosslig hosta, ni vet när det låter som det skallrar i bröstet. Suck och stön. Det är säkert så bara för att jag och Madde (och mamma) bestämt oss för att börja träna ordentligt igen. Bara träningen kommer på tal så blir jag förkyld. Min kropp vill helt enkelt inte träna.

Jag och mamma har bestämt att vi ska ha en "vikttävling". Det hade vi förra sommaren. Då var pappa med också, papps, ska du delta den här gången också? Vi väger oss och redovisar resultat en gång i veckan och förlorarren efter x antal veckor får bjuda de andra på mat. Jag kanske ska outa allas vikter här på bloggen så det blir lite mer allvar? I höstas drog pappa i sin byxlinning vareviga gång han såg mig och tjatade "Sju kilon nu." och "Nio kilo! NIO kilo Hanna". Det var när jag precis börjat jobba och började gå upp i vikt igen (har ökat på mig sju trista kilon sedan jobbstarten i september). Då var pappsen mallig över alla kilon han lyckades bli av med, och detta EFTER vår lilla vikttävling. Men sedan tystnade det där tjatet, och numer gnälls det över att han aldrig förr vägt så mycket som han gör. Hoho.

Men jag behöver verkligen gå ner mina pålagda kilon. Känns som att 63 kilo, där jag låg, var lagom. Nu väger jag knappa sjuttio, och jag vet ju att jag gått upp då jag slarvar med maten, har alldeles för goda helger och rör på mig i princip ingenting alls. Det var ju liksom aldrig svårt att gå ner. Jobbigt var det, men det är det ju för alla som ska gå ner, men jag hade aldrig svårt. Bara äta bättre och röra på mig. Svårigheten ligger ju i att få motivationen. Förr var träningen min enda lediga stund, och då blev det som ett sug att få vara ifred ett tag. Nu är jag själv så ofta att det inte känns så viktigt längre. Måste försöka hitta en balans i det där. Men snart är det så ljust och varmt ute på kvällarna att jag kan jogga igen, det är skönt. Gillar inte att bylta på mig underställ/varm tröja och jacka och sedan halka ut på någon isig trottoar. Svinkallt när man börjar och ont i lungorna gör det att träna när det är så kallt. Usch vad gnällig jag är ;-). Kommer bli lättare när det är ljust ute.

*joggar efter kaffepåtåren*

Jag fattar inte varför jag inte lyckas brygga gott kaffe av Lövbergs Lila. Antingen tycker jag inte om den sorten bara, eller så klarar jag inte att brygga av det. Hemma har vi alltid Gevalia, men här blandas det sorter vartefter folk fyller på i kaffeskåpet. Och jag får alltid LL-kaffe att smaka beskt och starkt. Och så blir magen helt knas av det, börjar knorra och bubbla.

Jag kom på att jag Missade Let´s Dance igår. Vilken besvikelse. Fick ju äta god pizza istället, men jag hade ju planerat att se det. Vet inte ens vem som åker ut, men det är väl bara att kolla på någon av kvällstidningarnas löp så ser man det. Ska se om jag kan lyckas se Schlagern ikväll. Ja, jag gillar sådant, faktiskt. Fast jag bojkottar SVT´s förbannade rösttrassel, jag tänker inte gå med på deras system som bara går ut på att suga ur mer pengar från tittarna. Skulle det vara såhär rörigt att rösta om samtalen vore gratis? Knappast. Men titta kan jag göra.

Innan jag började blogga hann jag rapportera in mina senaste OB-tider och diffa lite i TimeCare, så jag har inte SÅ dåligt samvete över att jag bloggar på arbetstid. Anledningen till att vi har den här timmen mellan 7 och 8 på morgonen är att det är enda chansen för de övriga som jobbar som assistenter i kommunen att sjukanmäla sig. Ja, under helgen då, annars kan man ju ringa under dagen. Men vanligtvis *peppar peppar* är det lungt här på morgonen, de flesta som jobbar helg brukar känna under fredagen om de kan jobba eller inte.

Nu ska jag gå och släcka och diska och sedan knalla till första passet. På återseende kära vänner!