Svar:

Shit, jag fattar inte hur ni står ut med er migrän, du och Björn. Visst, det finns inte mycket att välja på. Man önskar att man kunde sjukskriva sig från hela livet när man får sånt. Jag har bara haft nåt migränliknande en enda gång i livet, men det var väldigt obehagligt. Tur att ni har folk i närheten som kan rycka ut och vara barnvakt när ni får anfall, för det kan ju inte vara nån höjdare att ta hand om småkillarna när man mår sådär. kram.

Ja, fuck migrän liksom. Men på något sätt lyckas jag alltid härda ut när jag har barnen, tills Björn kommer och jag kan släppa taget. Då mår jag fruktansvärt dåligt. Det måste vara psykiskt, att man känner efter så lite man bara kan. Men så fort jag får minsta chans att vila så är det som om allt man "sparat" på bara väller över en, det liksom samlas och jag får ta smällen då. Effektivt, för jag skulle aldrig klara att ha barnen under ett migränanfall. Tack och lov är det ju så sällan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0