Jag åt,
klubbad grilling idag. Fan vad segt det är när man ska säga rätta ord, och så kommer bara skräp ur munnen.
För rätt svar? Läs baklänges ;-) : gnilkcyk dallirg. Smarry. I morgon ska jag och Maria luncha. Inte klubbad grilling hoppas jag. Hoho.
Har bloggat rätt sparsamt, men det känns sjutton som om jag levt på jobbet. Men på fredag klockan 16.01 stänger jag av min jobbtelefon och knäpper inte på den förrän måndag. Så det så.
Tisdagen i korthet:
Jobbade 11-12. Migrän 12-17. Huuuuh. Åt mat och tog med Elis på en cykeltur ner på stan. Köpte varsin glass till oss och gammelmormor.
Gårdagen i korthet:
Inte mycket att skriva, jobbade 8-20. Snaaaark. Vem har tid över för något socialt liv? Saknade barnen. Känns som om jag inte träffat dom sedan förra veckan. Ja, det har jag ju knappt. Har jobbat varje dag sedan förra fredagen. Fan, i helgen ska jag inte missa en sekund av dom.
Denna dagen i korthet:
Lämna dagis, jobba, hämta dagis, hälsa på David och Louise, jobba, hamnade här. Barnen sover, jag gör minsta möjliga. Borde cykla, borde jogga. Men jag törs inte med min tå.
Den är är bättre. Vet inte om jag skrivit att jag haft makalöst ont i den? Det började när jag gick i mina nyköpta PUMA. Fan, så platta, foträta (och dyyyyra!!) dojjor ska väl inte ge sådana bekymmer. Men vänstertån är avdomnad, värkande så jag överväger att hugga av den. Så ibland känns det bättre, för att dagen efter pulsera i smärtintervaller så jag inte kan sitta utan att bli tårögd. Hela påskhelgen åt jag värktabletter för att klara jobbet samtidigt. Nu, sista dagarna har den där känslan av bättring hållt i sig, och jag törs inte utmana något, och börja anstränga foten igen. Därför min (högst ofrivilliga) viloperiod.
Har gått upp i procent, eller ska. Till 70%, den första maj. Sedan ska jag sluta med att smyghöja min tjänstgöring. Fan, jag slutar snart på heltid om jag inte bestämmer mig för att det får räcka. Jag har ju heltid i grunden, men jag vill ju inte jobba så mycket. De här 70% plus mina 5 extratimmar i veckan som jag har, det är drygt 80%. Det räcker ju absolut. Sedan är jag ju även kontaktperson, där jag åtagit mig en träff per vecka/varannan vecka. Jag behöver inte mer. Snälla någon, om jag knystar något om att gå upp i procent, please slå mig i huvudet med något hårt.
Nu ska jag fräsa igång lite tevatten. Är tesugen. Och grymt sugen på godis. Men det blir i morgon. *kommer inte kunna hålla det då det står en Aladdinask bredvid tv:n*
För rätt svar? Läs baklänges ;-) : gnilkcyk dallirg. Smarry. I morgon ska jag och Maria luncha. Inte klubbad grilling hoppas jag. Hoho.
Har bloggat rätt sparsamt, men det känns sjutton som om jag levt på jobbet. Men på fredag klockan 16.01 stänger jag av min jobbtelefon och knäpper inte på den förrän måndag. Så det så.
Tisdagen i korthet:
Jobbade 11-12. Migrän 12-17. Huuuuh. Åt mat och tog med Elis på en cykeltur ner på stan. Köpte varsin glass till oss och gammelmormor.
Gårdagen i korthet:
Inte mycket att skriva, jobbade 8-20. Snaaaark. Vem har tid över för något socialt liv? Saknade barnen. Känns som om jag inte träffat dom sedan förra veckan. Ja, det har jag ju knappt. Har jobbat varje dag sedan förra fredagen. Fan, i helgen ska jag inte missa en sekund av dom.
Denna dagen i korthet:
Lämna dagis, jobba, hämta dagis, hälsa på David och Louise, jobba, hamnade här. Barnen sover, jag gör minsta möjliga. Borde cykla, borde jogga. Men jag törs inte med min tå.
Den är är bättre. Vet inte om jag skrivit att jag haft makalöst ont i den? Det började när jag gick i mina nyköpta PUMA. Fan, så platta, foträta (och dyyyyra!!) dojjor ska väl inte ge sådana bekymmer. Men vänstertån är avdomnad, värkande så jag överväger att hugga av den. Så ibland känns det bättre, för att dagen efter pulsera i smärtintervaller så jag inte kan sitta utan att bli tårögd. Hela påskhelgen åt jag värktabletter för att klara jobbet samtidigt. Nu, sista dagarna har den där känslan av bättring hållt i sig, och jag törs inte utmana något, och börja anstränga foten igen. Därför min (högst ofrivilliga) viloperiod.
Har gått upp i procent, eller ska. Till 70%, den första maj. Sedan ska jag sluta med att smyghöja min tjänstgöring. Fan, jag slutar snart på heltid om jag inte bestämmer mig för att det får räcka. Jag har ju heltid i grunden, men jag vill ju inte jobba så mycket. De här 70% plus mina 5 extratimmar i veckan som jag har, det är drygt 80%. Det räcker ju absolut. Sedan är jag ju även kontaktperson, där jag åtagit mig en träff per vecka/varannan vecka. Jag behöver inte mer. Snälla någon, om jag knystar något om att gå upp i procent, please slå mig i huvudet med något hårt.
Nu ska jag fräsa igång lite tevatten. Är tesugen. Och grymt sugen på godis. Men det blir i morgon. *kommer inte kunna hålla det då det står en Aladdinask bredvid tv:n*
Tjingeling // Hanna ♥
Kommentarer
Trackback
