Svårsprunget.
Fy sjutton vad det var svårtsprunget ikväll. Jag föll för Sonyas ledsna ögon och tog henne med mig, men hon är enormt duktig numer. Precis samma tempo som jag, varken mer eller mindre. Inget springande efter löv, inget hoppande, ingenting. Bara jämn jogg, och det trots att det faktiskt blåste halvstorm ute. Ja, om det inte nu vore för alla hennes kisspauser, men ikväll var det bara tre. Hon måste vara i slutet av löpet, för i morgon har hon löpt i två veckor.
Jag var riktigt trött nu när jag kom hem. Tyckte att det var grymt segt, och jag fick ta i grymt mycket i alla backar. Men när jag kollade på klockan när jag kom hem så var det sex minuter snabbare än sist, inte så konstigt att det kändes tungt då. Jag lurades nog av blåsten att ta i mer än nödvändigt. Nu ska jag eftersvettas en stund och sedan duscha och se på tv.
