Jävla dålig.
På att blogga. Ja, jag alltså. Jag som verkligen gillar det, men det blir ju liksom aldrig av.
I fredags firade vi jul hos mina svärföräldrar. Jättetrevligt det också, god mat och hemskt mycket folk. Lägger inga bilder här, ni får kika på min pixbox om ni är intresserade. Detsamma gäller julafton också, kolla pixbox (om ni inte redan gjort det).
Lördagen då, ja då jobbade jag hel-helaste dagen, 7-20. Väl hemma tog jag över nattningen av barnen från en halvhysterisk Björn, sedan somnade jag själv och vaknade vid elva. Söndagen jobbade jag till tolv, sedan gick jag hem och klädde barnen och gick ut, vi hälsade på gammelmormor och blev bjudna på plättar. Gick hem, mötte Björn i lekparken som fick ta killarna strax innan fyra då jag åter gick tillbaka till jobbet. Slutade åtta, handlade och gick hem och däckade vid tv:n. Fast jag var nöjd över att hnna mysa med barnen i flera timmar under söndagen, i lördags hann jag knappt prata med dom.
Björn är bara irriterad över att det är leksaker/kläder överallt och han inte får något gjort när han är hemma med barnen. Han ser aldrig det annars, när han jobbar. Då är han borta 7-17 och väl hemma äter vi och oftast nattar jag barnen så han kan greja med "sitt". Men när jag jobbar som i helgen hinner (vägrar) jag plocka extra efter ungarna, jag orkar inte det. Det är ju ett evigt plockande på kläder och leksaker, inte bara efter barnen uten även saker efter oss. Kläder, pappershögar, räkningar, saker på bänkar etc in i alla oändlighet. Men jag tror ändå inte att vi har det annolunda mot andra, faktiskt. Jo, givetvis tror jag att folk kan ha det mer städat än vad vi har, men också tvärtom. Jag tror vi är ganska genomsnittliga faktiskt. Förutom min vän Maria då, som är den mest pedanta människan jag vet ;-). "Oj jag måste verkligen städa för det är sååååå stökigt hemma." Yes. Då ligger det ett lypsyl och tre veckotidningar på tv:bordet.
Om det är stökigt här hemma, ja då kommer man inte genom hallen/trapphuset. För där ligger ungarnas skor, stövlar och galonisar, DUBBEL uppsättning givetvis. Och så står barnvagnen inklämd mot källardörren, med en filt och ett fårskinn ovanpå. Hatthyllan vår tappar ofta krokarna, speciellt eftersom jag då hänger allt där, inte bara kläder, så ofta ligger fem jackor och ett par overaller över alla skor i skohyllan. Eller pja, skorna stod säkert inte där från början, de låg nog på golvet. Bland annat Björns tre par båtar till arbetsskor och mina fyra par joggingskor, och ett par flipflops. De används flitigt den här årstiden ;-). I hatthyllan ligger tre par av mina "finstövlar", ett par reklambuntar, ficklampor, paraplyer och arbetshandskar. I trappan till ovanvåningen ligger barnens dagisväskor, och oftast en hög med "inte rent men ändå inte smuts"-kläder, plus ett par badlakarn. Den bunten hänger jag dagligen upp, fint, på trappräcket på ovanvåningen. Men killarna har som vana att varje gång de passerar puttar de allt över kanten. Sedan står det allt som oftast en korg med ren tvätt, och en pappkartong med återvinningspapper. Det sistnämnda ligger oftast itspritt bland alla skor.
Ni ser. Och vänner, då har vi bara kommit till det FÖRSTA rummet. Vi har *räknar* nio, stora och små, rum till. Där det oftast går i samma tema. Saker som läggs för att man just då inte hinner lägga det på rätt plats, barnen som river runt i det och sedan går det överstyr. Och här hemma saknas ju förvaring, allt är tillfälligt. Så länge. Tills vi byggt det och det.
Men jag är van vid vårat, jag vet att det tar en halvtimme innan alla är klädda och man kan gå ut, medan Björn blir vansinnig över att han inte kan klä barnen på tre sekunder och sedan dra ut. Han gör ju det så sällan att det blir ett jätteprojekt varje gång de ska utanför dörren och jag inte är med. De få gångerna han ska klä barnen har jag (oftast) lagt fram allt i högar, just för att han ska slippa få sina förbannade utbrott. Ja, jag curlar och det hjälper väl knappast i längden, men just DÅ orkar jag inte med bråk. Inte från honom, inte från barnen.
När han är hemma med barnen ska det göras så stora projekt. Det räcker liksom inte med att hålla prylarna under kontroll, ochse till att det är någolunda ordning här hemma. Tvätta alla miljoner plagg som ligger överallt, köra en diskmaskin och se till att ungarna inte slår ihjäl varandra. Nej, det ska GÖRAS saker. Nu i helgen hade han plockat ner hyllor ur datarummet och satt dom i lilla hallen på ovanvåningen, rivit ur en garderob och fyllt den med leksaker. Det var ju bra gjort, vi har pratat om det länge. Men jag ger mig oftast inte in i sådana saker när jag är hemma med barnen, för när de är med skapar det mer oreda än ordning. Och är det okey för en själv, så visst. Då funkar det ju. Men Björn tålamod räcker liksom inte till det, han blir vansinnig femtio gånger under dagen och så är han skitarg när jag kommer hem.
Suuuuuuuuck.
I fredags firade vi jul hos mina svärföräldrar. Jättetrevligt det också, god mat och hemskt mycket folk. Lägger inga bilder här, ni får kika på min pixbox om ni är intresserade. Detsamma gäller julafton också, kolla pixbox (om ni inte redan gjort det).
Lördagen då, ja då jobbade jag hel-helaste dagen, 7-20. Väl hemma tog jag över nattningen av barnen från en halvhysterisk Björn, sedan somnade jag själv och vaknade vid elva. Söndagen jobbade jag till tolv, sedan gick jag hem och klädde barnen och gick ut, vi hälsade på gammelmormor och blev bjudna på plättar. Gick hem, mötte Björn i lekparken som fick ta killarna strax innan fyra då jag åter gick tillbaka till jobbet. Slutade åtta, handlade och gick hem och däckade vid tv:n. Fast jag var nöjd över att hnna mysa med barnen i flera timmar under söndagen, i lördags hann jag knappt prata med dom.
Björn är bara irriterad över att det är leksaker/kläder överallt och han inte får något gjort när han är hemma med barnen. Han ser aldrig det annars, när han jobbar. Då är han borta 7-17 och väl hemma äter vi och oftast nattar jag barnen så han kan greja med "sitt". Men när jag jobbar som i helgen hinner (vägrar) jag plocka extra efter ungarna, jag orkar inte det. Det är ju ett evigt plockande på kläder och leksaker, inte bara efter barnen uten även saker efter oss. Kläder, pappershögar, räkningar, saker på bänkar etc in i alla oändlighet. Men jag tror ändå inte att vi har det annolunda mot andra, faktiskt. Jo, givetvis tror jag att folk kan ha det mer städat än vad vi har, men också tvärtom. Jag tror vi är ganska genomsnittliga faktiskt. Förutom min vän Maria då, som är den mest pedanta människan jag vet ;-). "Oj jag måste verkligen städa för det är sååååå stökigt hemma." Yes. Då ligger det ett lypsyl och tre veckotidningar på tv:bordet.
Om det är stökigt här hemma, ja då kommer man inte genom hallen/trapphuset. För där ligger ungarnas skor, stövlar och galonisar, DUBBEL uppsättning givetvis. Och så står barnvagnen inklämd mot källardörren, med en filt och ett fårskinn ovanpå. Hatthyllan vår tappar ofta krokarna, speciellt eftersom jag då hänger allt där, inte bara kläder, så ofta ligger fem jackor och ett par overaller över alla skor i skohyllan. Eller pja, skorna stod säkert inte där från början, de låg nog på golvet. Bland annat Björns tre par båtar till arbetsskor och mina fyra par joggingskor, och ett par flipflops. De används flitigt den här årstiden ;-). I hatthyllan ligger tre par av mina "finstövlar", ett par reklambuntar, ficklampor, paraplyer och arbetshandskar. I trappan till ovanvåningen ligger barnens dagisväskor, och oftast en hög med "inte rent men ändå inte smuts"-kläder, plus ett par badlakarn. Den bunten hänger jag dagligen upp, fint, på trappräcket på ovanvåningen. Men killarna har som vana att varje gång de passerar puttar de allt över kanten. Sedan står det allt som oftast en korg med ren tvätt, och en pappkartong med återvinningspapper. Det sistnämnda ligger oftast itspritt bland alla skor.
Ni ser. Och vänner, då har vi bara kommit till det FÖRSTA rummet. Vi har *räknar* nio, stora och små, rum till. Där det oftast går i samma tema. Saker som läggs för att man just då inte hinner lägga det på rätt plats, barnen som river runt i det och sedan går det överstyr. Och här hemma saknas ju förvaring, allt är tillfälligt. Så länge. Tills vi byggt det och det.
Men jag är van vid vårat, jag vet att det tar en halvtimme innan alla är klädda och man kan gå ut, medan Björn blir vansinnig över att han inte kan klä barnen på tre sekunder och sedan dra ut. Han gör ju det så sällan att det blir ett jätteprojekt varje gång de ska utanför dörren och jag inte är med. De få gångerna han ska klä barnen har jag (oftast) lagt fram allt i högar, just för att han ska slippa få sina förbannade utbrott. Ja, jag curlar och det hjälper väl knappast i längden, men just DÅ orkar jag inte med bråk. Inte från honom, inte från barnen.
När han är hemma med barnen ska det göras så stora projekt. Det räcker liksom inte med att hålla prylarna under kontroll, ochse till att det är någolunda ordning här hemma. Tvätta alla miljoner plagg som ligger överallt, köra en diskmaskin och se till att ungarna inte slår ihjäl varandra. Nej, det ska GÖRAS saker. Nu i helgen hade han plockat ner hyllor ur datarummet och satt dom i lilla hallen på ovanvåningen, rivit ur en garderob och fyllt den med leksaker. Det var ju bra gjort, vi har pratat om det länge. Men jag ger mig oftast inte in i sådana saker när jag är hemma med barnen, för när de är med skapar det mer oreda än ordning. Och är det okey för en själv, så visst. Då funkar det ju. Men Björn tålamod räcker liksom inte till det, han blir vansinnig femtio gånger under dagen och så är han skitarg när jag kommer hem.
Suuuuuuuuck.
Kommentarer
Trackback
